Birgitta Englin tillträdde som chef 2005 och vill nu lämna sin post för att ge sin efterträdare god tid att komma in i verksamheten före nästa Riksteaterkongress som hålls våren 2015.
-Jag har haft nio fantastiska år med verksamheten, jag har gjort det jag ville göra och är jättenöjd.
Under Birgitta Englins tid som chef har Riksteatern genomgått ett ekonomiskt stålbad, på grund av att statens bidrag till organisationen har minskats. Jämfört med 2005 hade teatern 34 miljoner kronor mindre att röra sig med inför förra kongressen, 2011. Teatern har samtidigt i allt större utsträckning övergått till att göra samproduktioner tillsammans med andra teatrar, vilket enligt Birgitta Englin inte har något att göra med de minskade statsanslagen, tvärtom.
-Det har vi inte gjort under bilan, det här var det första jag gjorde när jag kom till Riksteatern, det är viktigt att hjälpas åt för att det som är bra och driver utvecklingen framåt också ska kunna nå ut i hela landet. Det är Riksteaterns uppgift, och kan vi göra det tillsammans med andra teatrar och organisationer lär vi av varandra.
"Långsam strypning"
Den krympande ekonomin ledde bland annat till personalminskningar och de interna kritikerna har talat om en långsam strypning. Det Birgitta Englin är minst nöjd med under sina chefsår är också hur effektiviseringarna har drabbat de anställda.
-Det är inget man gör för att man tycker det är kul. Att vi har ett missnöje internt har jag jättestor respekt för, det skulle vara mer oroväckande om det inte fanns, det rör människors liv och arbete.
Glad över det nyskrivna
Konstnärligt gläds Birgitta Englin särskilt över satsningen på nyskriven dramatik som resulterat i helt nya historier och till och med nya ensembler. Hon är också nöjd med Riksteaterns internationella arbete.
-Vi arrangerar Eldfesten och har konstnärer från hela världen som kommer och uppträder, jag får mejl från människor i olika länder som sitter och tittar på det här på nätet och som tackar. Efter valet i Iran hade vi en rapkonsert på Södra Teatern som spelades in av alla internationella tv-kanaler, dock inte SVT. Den fick enorm spridning, det är inte längre en norm att bara tala svenska på Riksteatern, och vi har en publik både i och utanför landet.
TT Spektra: Vad ska du göra nu?
-Jag ska fundera lite på det, jag vill jobba så klart, men med vad är inte bestämt än. När jag har semester brukar jag drömma om att jag spelar och regisserar igen.
