Bilderna i verket Triangle från slutet av 70-talet visar hur Sanja Ivekovic trotsar förbudet mot att vistas på balkongerna och onanerar medan dåvarande Jugoslaviens ledare Tito ska passera på gatan nedanför.
- Jag iscensätter onani, är den feministiska konstnären noga med att påpeka under sitt besök i Göteborg.
Scenen ingår nu i Göteborgs konsthalls breda genomgång av kroatiskans konstnärskap, hennes första separatutställning i Sverige. I sommar ska hon medverka i den kommande samtidsutställningen Documenta 12 i Kassel.
Sanja Ivekovic, som är född 1949 i Zagreb, verkar samhällskritiskt och ställer ofta två bilder mot varandra. Ett av hennes senaste arbeten är en svit där foton av terrorister varvas med modeller stajlade i liknande kläder, som ett slags reportage i modemagasin. I ett tre decennier äldre verk har hon lagt samma sorts glättade tidningsbilder av den flärdfulla kvinnan intill bilder av sig själv. I serierna gör en ung Sanja Ivekovic liknande behagfulla poser som tvålbrudarna.
- Det är inget som är arrangerat, jag letade i mitt fotoalbum efter bilder som passade, säger hon och berättar att tidningar är hennes främsta källa till inspiration.
- Åtminstone förr. Nu är det naturligtvis även mycket internet. Jag läser väldigt mycket, vill gärna se mig själv som en reporter och gör konst som handlar om sådant som är angeläget för mig själv.
Fascismen och förintelsen är återkommande ämnen för konstnären, vars mamma Nera Safaric var fånge i Auschwitz under andra världskriget. Hon befriades 1945 och tillhörde överlevarna som aldrig ville tala om vad hon upplevt, berättar Sanja Ivekovic. Inför förra Documenta gjorde hon en installation om mammans historia och sökte i arkiven efter vilket fångnummer hon haft.
- Är fascismen levande? Kan det hända igen? Det är frågor vi hela tiden måste betänka. Bästa försvaret mot fascismen är att utveckla en kritisk blick. Därför måste vi ständigt lära unga människor att utveckla sitt kritiska tänkande, säger Sanja Ivekovic.
