Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Deltagarna i TV4:s upplaga av "Big Brother". Den kontroversiella deltagaren står i leoparddräkt i bildens övre högra hörn. Bild: Jakob Dahlström

Caroline Hainer: Big Brother-haveriet följer bara mallen

När TV4 sökte deltagare till nystarten av dokusåpan Big Brother ville de ha "medvetna personer som har koll på sin omvärld, är verbala, har humor och det lilla extra". Men redan första veckan har produktionen kantats av skandaler.
Caroline Hainer skriver om experimentet som blev en spegel av vår samtid.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: Ännu en deltagare kastas ut ur "Big brother"

LÄS MER: Här är deltagarna i "Big brother"

Den svenska reality-teven har alltid skapat rubriker, i alla fall ända sedan Expedition Robinson kallades ”mobbing-teve”. Men aldrig har rubrikerna varit så många som kring den nya säsongen av Big Brother. ”Ren och skär dynga” skriver SvD, ”Rasistskandal” säger Morgonpasset i P3 medan Aftonbladet krasst konstaterar att ”TV4 har misslyckats kapitalt med casting och krishantering”.

Vad är det då som har hänt?

På bara en vecka – sedan säsongspremiären 10 februari – har två deltagare uttryckt sig antisemitiskt medan en annan skämtat olustigt om att våldta en ny deltagare och en tredje blottat ett högerextremt förflutet – hans nazisttatuering togs bort med TV4:s hjälp innan han gick in i Big Brother-huset. Och just det, två programledare och en deltagare har hoppat av i protest.

Big Brother, programmet där en bunt människor stängs in i ett hus tillsammans och bevakas dygnet runt, visades i Sverige för första gången för tjugo år sedan. Då kallades det för ett experiment, ett litet mikrokosmos. En studie i det mänskliga beteendet. Hur beter sig människor i grupp? Hur styr de upp en vardag tillsammans?

Givetvis ingick det då i castingen att det skulle finnas personer med skilda åsikter och livsstilar. Annars skulle ju varken drama eller action uppstå – man skulle heller inte kunna kalla det ett mänskligt experiment.

Deltagarna har alltid haft tydliga roller, de har representerat en åsikt eller en livsstil. Vilken åsikt och vilken livsstil har varierat efter samhällsklimatet som casting directors givetvis haft ett blött finger i för att känna vart vindarna blåser: muskelknutten som skryter om hur många tjejer han legat med var populärt för tio år sedan, den bossiga, bisexuella feministen och den envisa, militanta veganen för tjugo år sedan. I dag är det inte särskilt ovanligt, eller upprörande, att vara vegan. Eller bisexuell för den delen, vilket flera av deltagarna i Big Brothers första säsong uppgav att de var. Det orsakade bråk i huset. I synnerhet var det en 33-årig, konservativ sexbarnsmamma som upprördes av deras öppna läggning. Hon blev sedan den säsongens vinnare – kanske kände tittarna igen sig i hennes irritation över den öppna sexualitetsidentiteten? Det var ju ändå tittarna som röstade fram henne till vinstpodiet.

LÄS MER: Bara perfekta offer får berätta sin historia i filmerna efter metoo

I dag är varken veganism eller bisexualitet upprörande. Det är det däremot att vara högerextremist, till och med nazist. Att casta en deltagare med sådana sympatier är dessvärre helt logiskt, rent av folkligt eftersom det speglar vad som försiggår utanför huset, det som inte kan kallas experiment (fast man många gånger önskar det) utan verklighet. I verkligheten finns numera högerextrema i alla möjliga olika institutioner, inklusive riksdagen. De upprör, de polariserar – det tycks nästan vara deras valda roll. Och de förnekar att de har naziströtter, vilket deltagaren Sami också gör.

Det är knappast en slump att en deltagare har eller har haft nazistsympatier medan en annan är judisk.

På så vis följer dokusåpan bara den bekanta mallen. Det är knappast en slump att en deltagare har eller har haft nazistsympatier medan en annan är judisk. Det är dokusåpalogik, som i sin tur grundar sig på en cynisk tolkning av Sveriges allmänna tillstånd. Det finns inte en chans i världen att TV4 inte sett denna konflikt framför sig. Klart de har.

Även om detta följer den givna, cyniska och ganska trista mallen som både tittare och deltagare är väl bekanta med, har en sak ändrats: Big Brother ses inte längre som ett experiment. Den tiden är förbi, inte bara produktionsbolaget utan också deltagarna och tittarna har sett så många säsonger i tjugo års tid nu att det inte går att hävda någonting annat än att detta är ren underhållning. Deltagarna själva tycks högst medvetna om exakt vilken roll de tilldelats, alla spelar sin roll i huset.

LÄS MER: Caroline Hainer: Lätt att misslyckas när man redan är rik

Synd. För om det vore ett experiment så skulle man låta juden och nazisten lyssna på varandra, låta dem prata. Se vad som händer. Man skulle kunna få högerkillen Sami att berätta varför han förnekar en åsikt som han varit så mån om att han tryckt på gilla-knappen på en KKK-sida på Facebook och tatuerat in nazistsymbolen 1488 på armen? Han gör faktiskt ett försök, han berättar att han umgicks i kretsar där rädslan spelade stor roll. Han berättar om hur det är stor skillnad på en glesbygd i förändring och storstadens nonchalans. Hade detta varit ett experiment hade detta varit en bra scen, en som psykologerna hade kunnat kommentera så som de gjorde under seriens första säsong, och en man hade gjort sitt bästa för att behandla väl.

Men tjugo år har passerat, castingkraven hårdragits. Ska dokusåpan spegla verkligheten – och det gör den – så ingår det också att inte lyssna på varandra.