Bifo: Vad är det för avgrund vi talar om?

”USA:s kris har inte uppstått ur masskommunikationens förvrängningar. Den har uppstått ur motsättningar till följd av rasismen i tidernas våldsammaste land”. Det skriver filosofen Franco ”Bifo” Berardi i ett svar till statsvetaren Timothy Snyders uppmärksammade essä ”Den amerikanska avgrunden”.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Titeln på Timothy Snyders essä i New York Times den 9 januari (återpublicerad i översättning av Per Svensson i DN den 16 januari under rubriken ”Den amerikanska avgrunden”, reds anmälan) var vacker, om än inte särskilt originell. Texten var dock något av en besvikelse för mig. Snyder skriver:

”Postsanning är prefascism och Trump har varit postsanningens president. När vi överger sanningen överlämnar vi makten till dem som med hjälp av rikedom och karisma iscensätter skådespel som tar dess plats. Om medborgarna inte är överens om vissa grundläggande fakta kan de inte skapa det civilsamhälle som skulle göra det möjligt för dem att sätta sig till motvärn. Förlorar vi de institutioner som producerar relevanta fakta tenderar vi att i stället vältra oss i attraktiva abstraktioner och fiktioner. […] Postsanningen nöter ner det styre som bygger på lagen och lägger grunden för mytens herravälde.”

ANNONS

Jag håller självklart med om den sista punkten − men med det sagt, så förklarar den ingenting. Det som behöver förklaras är varför en stor andel av amerikanerna ”tror” på systematiskt falska uttalanden.

LÄS MER:Recension: ”Frihet och solidaritet” av Timothy Snyder

Menar Snyder för övrigt att Trumpanhängarna ”tror” på Trump i bokstavlig bemärkelse?

I boken ”Les Grecs ont-ils cru à leurs mythes?” (”Trodde grekerna på sina myter?”) diskuterar Paul Veyne vad det innebär att ”tro” på något. Han kommer fram till att mytens kraft inte är beroende av att man bokstavligen tror på en metafor, att man glömmer parenteserna kring den metaforiska utsagan. Tron på myter (liksom memspridningen) skapar än i dag ett slags pragmatiskt sammanhang i de ”troendes” liv. Den gör världen meningsfull för dem som lyssnar till myterna, i en värld som har förlorat sin mening.

Att till exempel tro på Trumps uttalande ”Jag vann valet!” är inte ett semiotiskt misstag. Det är snarare en strategi för identitetspolitisk självhävdelse. När liberaler talar om ”fejknyheter” missar de poängen fullständigt, för de som ansluter sig till en myt (eller ett mem) är inte som samhällsvetare på jakt efter objektiva fakta. I stället använder de, medvetet eller omedvetet, kraften i den falska utsagan som en besvärjelse, en förolämpning, ett vapen.

ANNONS

Den viktigaste frågan är inte varför Trump ljuger, utan varför så många röstar på honom till att börja med. Vilka faktorer − ekonomiska, politiska, semiotiska och så vidare − ligger bakom deras val och handlingar? Lösningen på problemet är inte att ställa den orange mannen inför riksrätt (igen) eller att utestänga honom från Twitter (för sent, mr Dorsey!), utan att låta folk tänka tankar och göra val som inte grumlas av förödmjukelse och bitterhet.

Den viktigaste frågan är inte varför Trump ljuger, utan varför så många röstar på honom till att börja med.

USA:s kris har inte uppstått ur masskommunikationens förvrängningar. Den har uppstått ur motsättningar till följd av rasismen i tidernas våldsammaste land.

Nyckeln till att förstå det som just nu händer i USA står att finna i något som president George H W Bush sade vid Riokonferensen 1992. Konferensens syfte var att diskutera de överhängande klimatförändringarna och tänka ut strategier för att minska den ekonomiska tillväxtens inverkan på miljön.

”Den amerikanska livsstilen är inte förhandlingsbar”, sa presidenten.

Den amerikanska livsstilen kan illustreras med ett statistiskt faktum: den genomsnittliga amerikanen konsumerar fyra gånger så mycket elektricitet som den genomsnittliga icke-amerikanen. Vita amerikaner − som i vissa fall blev utfattiga i finanskraschen 2008 där bara finansklassen gick segrande ur striden, som känner sig förödmjukade efter femtio år av nesliga förluster i kriminella krig, som oroar sig över sin minskande demografiska dominans − klamrar sig desperat fast vid det lilla de har kvar: sina suvar, sina vapen och sin rätt att äta oerhörda mängder djur. När de hotas av globaliseringen och ser sina privilegier försvinna följer de gärna en führer som lovar att göra USA mäktigt igen.

ANNONS

Det som hände den 6 januari i Washington var varken ett uppror eller en riktig statskupp. Det var ännu en episod − både farsartad och kriminell − i det amerikanska inbördeskriget mellan vit nationalism och liberal globalism. Både globalister och nationalister är ett uttryck för USA:s kapitalistiska överhöghet. Inbördeskriget kommer att fortgå och tillta, och det kommer − vilket är tur för mänskligheten − att göra USA kraftlöst.

Den som vill förstå det pågående inbördeskriget bör läsa den amerikanske journalisten Thomas Franks artikel i Le Monde Diplomatique:

Den amerikanska livsstilen kan illustreras med ett statistiskt faktum: den genomsnittliga amerikanen konsumerar fyra gånger så mycket elektricitet som den genomsnittliga icke-amerikanen.

”På en grillrestaurang nära mitt föräldrahem ska det enligt lokaltidningen ha kommit in en man som bar en illröd Trump-keps men inget antiviralt munskydd. När grabben i kassan (som tjänar 8,50 dollar i timmen, påpekar tidningen) bad mannen att täcka näsa och mun i enlighet med de lokala reglerna, drog mannen upp tröjan och visade grabben sin pistol, som Clint Eastwood i en italiensk västern.”

Det här är ett exempel på hur det smygande inbördeskriget visar sig i den amerikanska vardagen, och det kommer att fortgå med periodiskt återkommande utbrott som det vi såg den 6 januari. Detta lågintensiva krig kommer att bli det normala, och polisen och militären kommer gradvis att dras in i striden.

ANNONS

LÄS MER:Prata inte om statskupp i USA när Belarus blöder

Avgrunden är inte semiotisk utan kulturell, social och rasmässig. Vit överhöghet är grunden för den amerikanska identiteten eftersom USA byggdes med folkmord och slaveri. Trump är inte ett ondskefullt undantag, utan ett uttryck för det vita USA:s sanna själ. Detta är avgrunden, inte de löjliga lögner som bara vita liberaler tar på allvar.

Konstitutionens trettonde tillägg upphävde inte slaveriet i USA. Det bara legaliserade det, och bomullsfälten har ersatts av massinspärrningar i USA:s fängelser.

Det är denna avgrund som Timothy Snyder inte ser.

Översättning från engelska: Maria Åsard

Franco ”Bifo” Berardi är italiensk filosof, just nu verksam vid Accademia di belle Arti i Milano.

Hans senast utkomna bok på svenska är ”Den arbetande själen” (2012).

Texten är tidigare publicerad i e-flux.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS