Det är svårt att inte vara nyfiken på vad som egentligen hände den där gången med Snövit och den arge ambassadören. Men först en summering av första veckan på nya jobbet.
På kafébordet står laptopen och bredvid ligger almanackan. Med hus, fru och barn fortfarande kvar i Stockholm, övernattningslägenhet i Göteborg, kontorsplats i Uddevalla och ett ansvarsområde som täcker en yta från Strömstad i norr, Göteborg i söder, Karlsborg i öst och havet i väst, gäller det att ha ordning på tid och rum.
Kristian Berg tar almanackan till stöd och börjar rabbla: Träffat nya arbetskamraterna på kultursekretariatet i Uddevalla, träff med Västarvets personal, mött representanter från de konstnärliga fakulteterna vid Göteborgs universitet och Kennet Johansson, hans motsvarighet i Göteborg, träffat regionens strategiska ledningsgrupp ("bra att kulturen finns med när strategiska frågor diskuteras"), satt sig in i förutsättningarna för internationalisering i regionen ("här finns en medveten hållning till internationella frågor, man driver egna frågor och överlåter dem inte till en nationell nivå").
- Och så har jag varit på mitt första kulturnämndssammanträde. Det kändes väldigt bra med en informell och chosefri stämning. Här finns ett stort engagemang och vilja att uträtta något, trots att det delvis är en ny nämnd.
På sammanträdet redovisades en rapport om jämställdheten i regionens kulturverksamheter. Ett av Kristian Bergs första uppdrag blir därför att redan till nästa nämndsammanträde ta fram konkreta förslag till hur man skall gå vidare.
- Bra att agera snabbt. Det blir lätt mycket snack och lite verkstad, säger han.
Entusiasmen går inte att ta fel på. Han har under flera år haft ett gott öga till Västra Götalandsregionen och anser att det är landets mest spännande region. Den är en förebild genom att våga ta tag i frågor som andra regioner ännu inte har närmat sig, som till exempel att testa gränsdragningarna mellan kommuner, region och stat. Hur kan en samverkan se ut? Det är frågor som statliga Ansvarskommittén snart skall ge sina synpunkter på.
Det finns också en uppfattning att det inom regionen är ett ovanligt bra samarbete mellan kultursekretariatets tjänstemän och politikerna.
- Det är speciellt att inte ha en snäv syn på kultur utan även låta den gripa in i frågor om tillväxt, utveckling och miljö, säger Kristian Berg.
Finns det en risk med det?
- Möjligen att kulturfrågorna blir instrumentella och ses som en förutsättning för något annat, för att skapa nya företag eller sysselsättning. Men i kultur ryms både kraft och kritik. Det är mitt uppdrag att se till att det inte glöms bort.
Han har sannerligen ett spretigt uppdrag. Regionen täcker 49 kommuner, flera kulturområden med allt från teater till folkbildning samt ett stort antal institutioner och organisationer, och allt skall samsas om en budget på nästan 800 miljoner
Vi kikar på en illustration över organisationen och överväldigas för en stund.
- Ser jag det som en almanacksfråga blir jag alldeles matt, men om det är en bild av mångfalden blir jag bara glad! Min och mina medarbetares uppgift är att tydliggöra verksamheten, följa upp besluten och se till att resurserna kommer allmänheten till godo.
Han tycker själv att han är rätt man för jobbet. Förutom att han är utfrågad och testad på alla möjliga vis, "jag har aldrig varit med om en sådan omfattande anställningsprocess", menar han att han har de kvalifikationer som krävs. Han är intresserad av kultur i ett samhälleligt perspektiv och har erfarenhet av ledarskap och verksamheter som arbetar nära politiken.
Senaste anställningen var sex år som chef för Historiska museet i Stockholm. Innan dess arbetade han som departementssekreterare och departementsråd på kulturdepartementet med ansvar för kulturarvsfrågor. Ännu tidigare studerade han på bebyggelseantikvarisk linje vid Göteborgs universitet, förutom konstvetenskap och idéhistoria.
Som Historiska museets chef fick han kritik för att alltför starkt betona samtiden.
Varför är det så provocerande?
- Museer är med och skapar vår historia. De legitimerar nationalstaten och samlingarna utgör grunden för den akademiska disciplinen. Arkeologi handlar främst om föremålen i sig, men jag är mer intresserad av vilken historia de berättar. Vi kan använda samlingarna för att belysa vår samtid. Historien gör oss medvetna om vad vi är i dag och rustar oss bättre för framtiden. Med föremålen i en annan kontext ställer vi oss andra frågor och får kanske nya svar, säger Kristian Berg, medveten om att alla inte tycker likadant.
- Jag är inte särskilt konflikträdd och tror att jag är en bra chef - trots alla skriverier. Jag antar att du har läst på i tidningsklippen?
Jodå, det är dags att minnas vad som hände för tre år sedan då en byråkrat gick handgripligt tillväga för att skydda konsten.
Historiska museet hyste då utställningen Making difference inför regeringens internationella folkmordskonferens. Ett av konstverken var Gunilla och Dror Feilers installation Snövit, om en palestinsk självmordsbombare. Vid vernissagen krävde Israels ambassadör Zvi Mazel att konstverket skulle bort och gick lös på installationen. Kristian Berg slängde ut honom och rubrikerna var givna. I Sverige, men även internationellt.
- Jag har funderat mycket på det som hände. På något sätt handlar det om kulturens inneboende kritik. Kanske finns det en naivitet som gör att man bjuder in till sammanhang där det finns en inbyggd konflikt och sedan har svårt att ta konsekvenserna. Om konst och kultur är kontroversiell får man räkna med att det smäller - och det kan smälla rejält.
- För mig handlar det om yttrandefrihet. Det var självklart att försvara att konstverket skulle vara där och konstnärens rätt att uttrycka sig, säger Kristian Berg.
En liknande händelse inträffade 2005 då Världskulturmuseets dåvarande chef Jette Sandahl plockade ner ett konstverk av Louiza Darabi efter protester från bland andra muslimska intresseorganisationer.
- Jag tycker att hon gjorde fel. Det är en sak att föra en diskussion om urval före utställningen, men sedan skall man stå fast vid sitt beslut. Det måste man kunna kräva av en chef. Dessutom skickar det inga bra signaler till konst- och museivärlden. Det handlar om att förvalta ett förtroende.
Och för det krävs en byråkrat?
- Det låter trist. Byråkrati är inget självändamål men kan användas för att skapa möjligheter och utrymme för andra. Den kan se till att verksamheten vilar på en demokratisk grund och att det finns en transparens. Sedan måste det naturligtvis finnas ett engagemang för det som byråkratin är till för, lägger han till.
Engagemanget ser Kristian Berg som en av sina starka sidor, men också som en av de svaga. Men han tycker att han har blivit bättre på att hantera besvikelser och gå vidare.
Att han slutade på kulturdepartementet var främst för att få tid för familjen. Historiska museet lämnade han för att jobbet kändes färdigt och det var ett bra tillfälle för någon annan att ta över. Generellt tycker han att det borde vara lite bättre rotation på chefsposterna och blev mycket förvånad över att regionen tillsvidareanställde honom. Han hade räknat med ett tidsbegränsat förordnande, men tänker definitivt inte lämna än på ett bra tag.
