Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Barnen blir till en del av imagebyggandet

America Vera-Zavala menar att Fredrik Virtanens barn blev som en amulett som skulle skydda från ondo under #metoo-hösten, och ifrågasätter att så många vuxna tycks föredra barn som objekt istället för subjekt i den sociala medievärlden.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Om det första som Fredrik Virtanen tänker på när han ser Cissi Wallins inlägg om våldtäkt är hur många följare hon har så är det första jag tänker på när jag läser Virtanen hur hans barn ska bygga hans image. Virtanen hämtar och lämnar på barnkalas mitt under drevet och under hotet från media får de äta glass i massor. Barnen är ständigt närvarande när han försvarar sin person, barnen blir som en amulett som ska skydda honom från ondo och visa att han förändrats, blivit pappa och inte är en ”tölp” längre.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Min irritation började redan under #metoo-hösten, i takt med att historierna blev vanligare om män som varit svin som ”unga” men som sen gift sig och skaffat barn och vips blivit nya människor. Som om barn vore ett slags kvalitetsmärke på en människas karaktär snarare än hens fertilitet.

LÄS MER: Recension: "Utan nåd – en rannsakning" – Fredrik Virtanen

Redan i Uppdrag gransknings ”#metoo och Fredrik Virtanen” som sändes våren 2018 syntes tendensen: när det värsta hände var han ”på väg att hämta barnen” på dagis och när han funderar på att hoppa framför en buss så ändrar han sig för barnens bästa. Och ja, kanske är utvecklingskurvan från svin till familjefar sann, kanske var det barnen som fanns i hans huvud hela tiden när drevet gick. Men nog vet vi väl ändå att alla föräldrar inte är goda per automatik.

Ändå tycks barnens roll i den nya sociala medier-världen vara att skapa, upprätthålla och bekräfta denna bild av godhet. I olika sammanhang används de för att berätta något om föräldrarna. Madonna som ständigt lägger upp bilder på sina adoptivbarn när de dansar eller sjunger. Svenska toppolitiker från höger till vänster lägger upp foton på tårtor gjorda av deras barn, eller foton på barnet som fick feber och tvingades ställa in kalas, eller när de alla är tillsammans leendes. Den vuxne som äger kontot skriver texten, berättar vad vi ser. Det är mamma eller pappa. Barnen har ingen egen röst.

LÄS MER: Rekordmånga anmälningar mot UG

Men det finns en kontrasterande bild till barnen som attribut. Det är Greta Thunberg, världens just nu mest kända och hypade barn. Hon är inte ett objekt. Detta barn talar för parlament, för religiösa ledare, på manifestationer. Men försök görs trots det att objektifiera även henne. Vuxna envisas med att prata om henne. En del säger att hon är deras hjälte, andra att hon är störd, borde vara tyst och gå i skolan. Det vanligaste sättet att passivisera en väldigt aktiv människa har varit att påstå att hon är styrd av PR-byråer, kändisföräldrar och olika organisationer. Vuxna som vanligtvis tycker att det är smart av partiledare och företag att ta in externt stöd tycker inte att Greta Thunberg ska tas på allvar om någon utomstående hjälper henne.

LÄS MER: Greta borde beundras

Om det stumma barnet är attributet som behövs för att visa upp den lyckliga familjen så är Greta barnet vars Instagramkonto kraschar alla partyn. Hennes inlägg handlar om att en miljon arter hotas av utrotning alltid med referens till vetenskapen. Ändå verkar det som att många vuxna föredrar objektet framför subjektet. Kanske för att det är så mycket lättare med ett stumt barn som piffar upp bilden av dig själv – istället för att våga ifrågasätta vem du egentligen är.