Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Sara Arvidsson: Banankonstverket är nästan för bra för att vara sant

Den silvertejpade bananen som först såldes för 1,1 miljoner för att sedan ätas upp har väckt starka reaktioner. GP:s konstkritiker Sara Arvidsson ser en rebellisk konsttradition gå varvet runt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Hur ska man tolka den provokativa konstnären Maurizio Cattelans verk ”Comedian” som visades på konstmässan Art Basel i Miami? Arbetet, en banan som var fasttejpad vid en vägg, såldes för den hutlösa summan 1,1 miljoner kronor förra veckan. Att performancekonstnären David Datuna dessutom åt upp Cattelans banan i helgen, gör verket än mer skrattretande och anmärkningsvärt.

LÄS MER: Åt upp dyr banankonst – förklarar nu varför

Cattelans verk är en uppenbar drift med konstköpare, gallerister och kommersiella konstmässor.

Att han har valt att infoga just en banan i sitt verk är ingen slump. De är förvånansvärt associativa frukter. När man vill beskriva något som är galet eller löjligt kan man säga ”bananas”. Bananen brukar också liknas vid ett manligt könsorgan. Dessutom pryds en av 1900-talets mest ikoniska skivor – Velvet Undergrounds självbetitlade debutalbum – av en Andy Warhol-banan.

Dessa en gång så rebelliska objekt avgudas och prissätts löjligt högt.

”Comedian” kan tolkas som en fortsättning på Cattelans verk ”A Perfect Day”(1999) där den kände konsthandlaren och galleristen Massimo De Carlo hade tejpats fast vid en vägg. Det är ett performativt arbete som är beroende av omgivningens reaktioner för att få ett kraftfullt genomslag. Det är en idé, inte ett objekt. Jag tänker också på betydligt äldre konst från 1900-talets första hälft, såsom Marcel Duchamps ready-mades, och att dessa en gång så rebelliska objekt numera avgudas och prissätts löjligt högt. Det är inte verken i sig som säljer, det är konstnärernas signaturer, vilka kan jämföras med loggorna på dyra märkesväskor. René Magrittes målning ”The treachery of images”(1929), som kommenterar bilders opålitlighet, är också värd att nämna i sammanhanget.

Det är nästan för bra för att vara sant,

LÄS MER: Fotoboken blir ett självständigt konstverk i Alingsås

När David Datuna äter upp Cattelans banankonstverk naggas föreställningen om det exklusiva verket i kanten. Det är nästan för bra för att vara sant, och det är nästan så man tror att händelsen är planerad i förväg av Cattelan själv. Frukten blir återigen föda och illusionen spricker. Bananen var trots allt bara en banan och Datuna var hungrig.

Maurizio Cattelan är möjligen en charlatan, men han är knappast dum.