Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Kristian Wedel: Att skjuta upp 400-årsjubileet är typiskt göteborgskt

Redan 1921 sköt man upp 300-årsfirandet till 1923 – delvis på grund av en pandemi.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Häromåret var jag på en stor kickoff på Trädgårdsföreningen. Alla var där. Åtminstone alla – däribland Göteborgs-Posten – som på något sätt var engagerade i Göteborgs stads stundande jubileumsfestligheter, de som fram till häromdagen skulle hållas år 2021, men som nu till stor del kommer att skjutas upp till 2023.

Det var ett härligt evenemang i Trädgårdsföreningen. Oboj. Vi fick gröna t-shirts och ostfrallor som var precis lagom små för att inte te sig som ett slöseri av göteborgarnas skattemedel. En hejig konsult från Los Angeles peppade oss från scenen och sa att även om vi allesammans hade olika jubileumsprojekt strävade vi dock i samma riktning. Eller som hon uttryckte det:

You are all beautiful vessels at Gota Elv.

Sedan fick vi vika båtar av servetter.

Sedan fick vi bära servettbåtarna på huvudet och så var vi alla glada båtar.

Det var uppfinnare, kortegebyggare, ingenjörer och reklamare. De hade broschyrer i kavajfickan. De planerade gatuteater, soppkantiner eller linbanor eller färgglada plåttak som i jubileets anda skulle tillvarata de göteborgska regnen och gestalta dem som Göteborgs själ eller hur det var. GP var på plats för att tillsammans med Stadsmuseet berätta om de historiska bildarkiven.

En projektledare – eller om det möjligen var en uppfinnare eller teaterledare – med röd snusnäsduk sade eftersinnande:

– Man vill ju hitta det oemotståndligt typiskt göteborgska.

Ja, alla vill vi ju hitta det typiskt göteborgska.

Vi kan sluta leta nu. Vi har funnit det. Ty det finns inget mer typiskt göteborgskt än ett uppskjutet jubileum.

I själva verket är uppskjutna festligheter en genuint göteborgsk tradition.

År 1921 fyllde Göteborg 300 år. Jubileumsförberedelserna påminde en smula om nutiden såtillvida att man exempelvis planerade en stor linbana (den lyckades man faktiskt bygga) och hade otur med byggprojekt (man råkade sätta eld på en renoverad järnvägsstation). Sedan kom en pandemi i vägen – Spanska sjukan – och i den allmänna röran uppsköts jubileet till år 1923.

Detta 302-årsjubileum har eftervärlden skojat mycket om. Men just för ögonblicket – sensommaren 2020 – tror jag att politikerna på Börsen känner blott en sval hänförelse över dessa historiska anekdoter.

Ej försenad. Lasse Dahlquist på Götaplatsen 1971. Bild: KAMERAREPORTAGE
Ej försenad. Lasse Dahlquist på Götaplatsen 1971. Bild: KAMERAREPORTAGE

Den stora Göteborgsfestligheten på 1800-talet blev förresten också ett par år försenad. Det var invigningen av Gustav Adolfs-statyn. Alla var så säkra på att den skulle vara klar år 1849 att man reste marmorsockeln med inskriptionen. Det står där än i dag att statyn över Gustaf Adolf Den Store restes år 1849.

Gå dit och titta.

I den krassa verkligheten kom statyn på plats år 1854.

Faktum är att rentav själva staden Göteborg kan sägas vara försenad.

De skulle egentligen ha kommit igång redan år 1619. Men det var så mycket skrik och bråk med de holländska nybyggarna att stadsprivilegierna inte blev klara förrän sommaren 1621. (Den unge kung Gustaf Adolf råkade förresten under dessa förhandlingar också av misstag bli far till en liten gosse tillsammans med en av de holländska pionjärernas döttrar. Så kan det gå.)

Ja, ni ser mönstret.

Försenade stadsevenemang är något typiskt göteborgskt. Första gången jag skrev om ostindiefararen Göteborg planerade man att resa till Kina år 1998. Fartyget sjösattes sedermera år 2003.

Göteborgsoperan var minst tjugo år försenad när den invigdes år 1994.

Förändringarna av tidsplanen kommer att trassla till det. Föreställningar och utställningar kommer att flyttas eller avbokas. Vackra projekt kommer att hamna på sniskan. Åtskilliga göteborgska kraftuttryck kommer att utslungas. (Ja, det finns skäl att befara att rentav den blida prästman som jag iförd båtmössa träffade på Trädgårdsföreningen häromåret kommer att se sig nödgad att åberopa andra potentater än de som framträdde i hans lilla broschyr.)

Det kommer att bli dystert för många. Man kan bara hoppas att 2023 års gungor kan ta igen det som 2021 års karuseller förlorar.

Men ingen kan alltså säga något annat än att det är typiskt göteborgskt. Det är så typiskt göteborgskt att själva förseningen kan betraktas som en del av jubileet.

Jubileet kan alltså härmed sägas vara inofficiellt igångsparkat av Göteborgs politiker. Förseningen är den perfekta kickoffen – den oemotståndliga lokalprägeln.

Vi får helt enkelt se det som en startsträcka med alla möjligheter till betydande acceleration. Jag ser fram emot att få fira i tre år. År 2023 års försenade fyrahundraårsjubileum kommer att bli underbart.

Det kommer att trängas och brötas och tjötas. Det kommer att bli världens fest. Det är också typiskt göteborgskt.

Missa inte det senaste från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.