Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Att humaniora uppfattas som diffust är ett problem för humanister

Att hävda att humaniora befinner sig i kris är sannolikt överdrivet. Däremot är det ett allvarligt problem att allmänheten inte tycks ha en klar bild av vad humaniora är för något, skriver Göran Larsson, professor i religionsvetenskap.

Humanistisk undervisning är underfinansierad i förhållande till andra vetenskapsområden. Att allt färre studenter än någonsin söker sig till humanistiska utbildningar borde skapa en omfattande debatt menar Lisa Irenius i Svenska Dagbladet (22/9). Men betyder detta att humaniora som vetenskaplig disciplin är i kris?

I takt med utbyggnaden av utbildningssektorn har exempelvis antalet universitet och högskolor som erbjuder humanistiska ämnen ökat sedan 1990-talet. Den som disputerar i ett humanistiskt ämne kan i dag söka tjänst vid ett stort antal lärosäten och det finns relativt goda möjligheter att söka medel via flera forskningsstiftelser.

LÄS MER: Här är kommunens plan för Näckrosdammens framtid

Även om det kan se olika ut på olika lärosäten och mellan olika ämnen är det många humanister som har tid för forskning inom sin tjänst. När det gäller antalet tjänster eller möjligheter till forskning är skillnaderna antagligen inte speciellt stora mellan humaniora och närgränsande ämnesområden som samhälls- eller utbildningsvetenskap.

Däremot deltar förmodligen fler humanister i det offentliga samtalet än exempelvis ekonomer, ingenjörer och de flesta medicinare. Att hävda att humaniora befinner sig i kris, något som många humanister själva har framhållit i flera decennier, är sannolikt överdrivet. Däremot är det ett allvarligt problem att allmänheten inte tycks ha en klar bild av vad humaniora är för något.

Det är vårt arbete som forskare att förklara skillnaden mellan sant och falskt på ett sådant sätt att allmänheten förstår varför det är värt att spendera skattemedel på högre utbildning och forskning.

Enligt medlemsorganisationen Vetenskap & Allmänhet, som har som mål att vara en kunskapsnod mellan akademin och omvärlden, och undersökningen "Vad påverkar förtroende för forskning? Fokusgrupper med allmänheten" (2018) framstår humaniora och samhällsvetenskap som "diffusa ämnen där det inte går att säga vad som är sant eller falskt".

Detta kan jämföras med medicin och naturvetenskap som ses som "urtypen av seriös och nyttig forskning". Enligt mig är den schablonartade bilden av de olika vetenskapsområdena i sig ett problem som bör tas på största allvar. Men om förtroendet för humanistisk forskning är ifrågasatt har vi misslyckats med vårt uppdrag.

I min nyligen publicerade essä "Humaniora – en vetenskap som andra" (Timbro förlag) hävdar jag att humanister precis som alla andra forskare måste leva upp till ett antal grundläggande kriterier för att räknas som en vetenskap. Om vi exempelvis inte utgår från öppna frågor och redovisar hur vi har gått tillväga i våra studier och inte förhåller oss till data som motsäger våra utgångspunkter bedriver vi helt enkelt dålig forskning.

LÄS MER: Vad kan genusvetarna lära oss om klimatet?

En grundförutsättning är att alla forskningsresultat måste kunna utsättas för en kritisk prövning. Detta måste givetvis gälla alla forskningsområden, så även humaniora. Men om forskare inom humaniora och samhällsvetenskap framstår som diffusa och inte förmår att framhålla vad som skiljer sant från falskt, något som Vetenskap & Allmänhets studie tycks indikera, om vi inte lyckas förmedla att ett vetenskapligt resultat som bygger på empiriska studier och noggranna analyser skiljer sig från ett allmänt tyckande, opinionsbildning eller killgissande, då har vi problem.

Det är vårt arbete som forskare att förklara skillnaden mellan sant och falskt på ett sådant sätt att allmänheten förstår varför det är värt att spendera skattemedel på högre utbildning och forskning. Det är också rimligt att anta att bilden av humaniora som något vagt inte heller bidrar till att unga människor vill läsa humaniora.

Göran Larsson är professor i religionsvetenskap och prodekan vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.