Efter den avslutande förhandlingen i Svea hovrätt på onsdagen stod det klart att Jean–Claude Arnault, nu åtalad för våldtäkt, blir kvar i häkte. Domen kommer klockan 14 måndagen den 3 december.
I ett oväntat drag kallade försvaret makan Katarina Frostenson som vittne för att försöka förmå hovrätten att ändra tingsrättens fällande dom.
Hennes vittnesmål var kortfattat. Runt 15 minuter efter det att hon kallats till rättssalen lämnade hon hovrätten, utan att ge frågvisa journalister så mycket som en blick.
Försvaret har kallat henne som vittne för att visa för hovrätten att Arnaults personlighet inte stämmer överens med den hos en våldtäktsman, att han med advokat Björn Hurtigs ord är "en vanlig kille".
Rakt igenom
Frostenson vägrade svara på frågor från journalister även när hon anlände till hovrätten och stegade rakt igenom väggen av kameror på sin väg in i rättssalen.
Att hon kallas som karaktärsvittne måste i en svensk kontext kallas för okonventionellt. Hon är alltså gift med Arnault och får därför inte vittna under ed, men advokat Björn Hurtig vill jämställa hennes vittnesmål med de som åklagaren har anfört som bevis mot hans klient.
– Det är egentligen samma typ av bevisning som åklagaren kallar, det vill säga någon som uttalar sig om någon annan, sade Björn Hurtig i måndags.
Inte den typen
Hurtig har vid flera tillfällen sagt att Arnault inte är den typ av människa som begår våldtäkter. Ändå åtalades han för två våldtäkter begångna mot en och samma kvinna och efter en prövning i Stockholms tingsrätt dömdes han till två års fängelse för ett av brotten.
– Det är vår utgångspunkt att han är totalt oskyldig och därför har vi överklagat den här domen som vi tycker är totalt fel, sade Björn Hurtig när hovrättsförhandlingarna inleddes.
Rättsexperten Sven-Erik Alhem anser att uppgifter från så kallade karaktärsvittnen har litet, om något bevisvärde.
– Men det vore väl märkligt om inte vi på något sätt försöker försvara honom med någon egen bevisning, sade Björn Hurtig i måndags.
Tingsrättens dom överklagades inte bara av den dömde utan även av åklagaren och den utsatta kvinnan. Han kan frias helt, men om åklagaren och kvinnan får gehör för sina yrkanden kan han dömas för två våldtäkter och riskerar att få sitt fängelsestraff förlängt.
Till grund för den fällande våldtäktsdomen ligger i första hand kvinnans egen berättelse, som enligt tingsrätten är trovärdig. Hennes uppgifter stöds också av ett antal vittnen för vilka hon berättat om de övergrepp som hon har utsatts för.
Varken åklagaren eller kvinnans advokat har kallat några nya vittnen eller lagt fram någon annan ny bevisning.
Ovanlig bevisning
För att så tvivel kring de uppgifter som den utsatta kvinnan har lämnat åberopar Hurtig ytterligare bevisning som är ovanlig till sin karaktär. Rätten har fått läsa utdrag ur en roman som den utsatta kvinnan publicerade flera år innan våldtäkterna ska ha ägt rum. I boken skildras sexuella handlingar, bland annat förekommer en scen där två av romanfigurerna är inbegripna i handlingar som påminner om vad kvinnan har berättat om en av de våldtäkter som hon utsattes för av Arnault.
– Vi recenserar inte böcker, utan vi försöker dra samband utifrån olika bevisfakta och det här är ett bevisfakta, sade Hurtig utanför hovrätten.
Sven-Erik Alhem har själv bara erfarenhet av ett enda fall där skönlitteratur har åberopats som bevisning. Han understryker att han inte känner till detaljerna i Jean–Claude Arnaults ärende men tycker inte att det finns några principiella invändningar mot den här typen av bevisning.
– Det ligger i den som är åtalads intresse att föra fram allt som kan ha betydelse och då är det naturligtvis viktigt att man inte underlåter att se på någonting som skulle kunna utgöra ett ifrågasättande av målsägandes berättelse, säger han.
