Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Anne-Marie Berglund föddes föddes 1952 i Finland och debuterade 1977 med diktsamlingen
Anne-Marie Berglund föddes föddes 1952 i Finland och debuterade 1977 med diktsamlingen "Luftberusningen". Bild: Hideo Matsumoto

Anne-Marie Berglunds texter stod i kontakt med bråddjupen

Poeten Anne-Marie Berglund har gått bort efter en tids sjukdom. Malin Lindroth minns en poet som skapade ett eget land där ingen kunde kalla sig hemma.

Anne-Marie Berglund är död. I hennes diktsamling, "Jag vill stå träd nu" finns några rader som jag inte får ur huvudet. ”Jag måste få vara träd nu. /Jag går sönder om jag inte får stå träd.” Smaka på det. Stå träd. Det är ord som bara kan uttalas av den som länge har tränat sig i oanpasslighet.

LÄS MER: Så blir du en bra författare

Hon som för ordet i Anne-Marie Berglunds böcker är just en sådan person. En dam med dåligt rykte i färd med att göra sig fri från det som binder, beskär och tvingar in henne i en historia om vad det är att vara kvinna – konventioner, språk, positioner och den standardiserade drömmen om kärlek. Ofta möter vi henne som resenär i de slitna hotellrummens avskildhet med skorna i bidén och tallrikarna på golvet, balanserade på gränsen mellan undergång och jubel, i möten med byrackor och förfärliga älskare. Insisterandet på friheten har hon gemensamt med den manliga flanören, men världen hon rör sig i är inte hennes utan männens och kollisionerna med mansvärlden är många. Det är kärvt och argt, ofta roligt, kroppsligt och snett leende, skrivet med en lätthet som står i kontakt med bråddjupen.

Anne-Marie Berglund föddes 1952 i Helsingfors. Fyra år gammal flyttade hon till Sverige tillsammans med den finlandssvenska familjen. Hon debuterade som poet med diktsamlingen "Luftberusningen" 1977 och var lika nomadisk i förhållande till genrer som till innehåll. Hon skrev prosa, lyrik, noveller och radiodramatik, texter till tidskrifter och i allt hon skrev fanns den finstämda vanvördigheten. Böcker som "Flicklekar", "Raserier" och "Dagen när jag tog ledigt från romanen" mutar in en egen plats i svensk litteratur, ett Berglundland där ingen kan kalla sig hemma.

LÄS MER: Årtiondet psykologerna tog plats i tv-rutan

Hennes sista bok blev den storslagna "Breven till mamma", en samling brev skrivna från den resande dottern till den mamma som blev kvar med mannen i det förutsägbara. I förordet beskrivs hur resandet och skrivandet förhöll sig till moderns tystnad, hur hon försökte bli moderns ställföreträdande röst. Det är smärtsamt vackert och visar på vidden av den frihet som Anne-Marie Berglund skrev fram i sitt samlade författarskap – en frihet för flickan, kvinnan, mamman. Men också en språklig frihet där den som gång på gång erövrar orden också är den som omskapar världen.

Vila väl, Anne-Marie Berglund. Tack för blicken.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.