Anna Serner har brunnit för jämställdhet inom svensk film

Anna Serner har under sina snart tio år på vd-posten på Filminstitutet tagit krafttag för att förändra en mansdominerad bransch. Men än finns lång väg kvar att gå, skriver GP:s filmredaktör Maria Domellöf-Wik.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Anna Serner har varit en åsiktsstark och internationellt uppmärksammad vd för myndigheten som delar ut svenskt filmstöd i snart tio år – längre än alla sina företrädare utom Harry Schein. Som vd har hon tveklöst gjort en stark insats för den svenska filmen – och blivit tongivande för kampen mot en mansdominerad bransch, och en alltför ensidig representation på vita duken.

LÄS MER:Anna Serner: Jag har fått mycket skit

Redan 2013 lanserade hon så kallade ”A-märkning” av film. A stod för approved – och en A-märkt film skulle ha minst två namngivna kvinnor som någon gång under filmen talade med varandra och om någonting annat än män. Idén, som fick både ris och ros, var att synliggöra kvinnor på vita duken.

ANNONS

2016 presenterade hon och dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke projektet ”Fiftyfifty by 2020” på filmfestivalen i Cannes. Syftet var – något optimistiskt skulle det visa sig – att få till en jämställd filmproduktion redan år 2020. Göteborgs filmfestival tog i alla fall fasta på devisen och presenterade i fjol ett jämställt filmutbud på sin festival.

LÄS MER:Göteborgs filmfestival blir jämställd 2020

På samma vis har många av de idéer Anna Serner lanserat angående ökad jämställdhet och representation inom svensk film väckt tankar och gett ringar på vattnet – även om det vore en lögn att påstå att svensk film därmed blivit jämställd.

I höstas rapporterade Sveriges radios Kulturnytt att enbart sex av 25 aktuella svenska långfilmer var regisserade av kvinnor. Av Filminstitutets senaste jämställdhetsrapport ”Vilka kvinnor?” framgår att det finns lång väg kvar att gå.

LÄS MER:Anna Serner är en tvehågsen krigare

Att Anna Serner nu känner att det är dags att lämna över stafettpinnen har föregåtts av krav på hennes avgång. DN:s filmredaktör Helena Lindblad ansåg i höstas att Serner allt för enkelriktat kommit att rikta sitt fokus på jämställdhet – och därmed missat andra stora ödesfrågor inom filmen.

Hösten 2011, då Anna Serner efterträdde Bengt Toll som vd för Svenska filminstitutet, såg den svenska filmbranschen helt annorlunda ut. De stora strömningstjänsterna hade ännu inte gjort sitt intåg i Sverige (Netflix och HBO lanserades på marknaden först året därpå)

ANNONS

LÄS MER:Coronaviruset förvärrar en redan djup kris för svensk film

Hennes insats för att öka jämställdhetstänket inom filmen är berömvärd. Dock har Anna Serner inte med samma kraft och intensitet förmått tackla de stora problem som nu, allt mer akut, tornar upp sig för den svenska filmbranschen. Allt från publikras för den inhemska filmen till pandemi och biografnäring i kris medan strömningstjänster hotar att ta över marknaden.

LÄS MER:”Läget i filmbranschen är allvarligt och det blir värre”

LÄS MER:Allt fler kvinnor bakom kameran – fyra filmprofiler med makt att förändra

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS