Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Anders Lundins fel att jag DNA-testar mig

GP:s Jan Andersson går all in på Allt för Sverige och uppskattar att programledaren Anders Lundin inte snackar politik med amerikanerna.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag är född i Kungsbacka. Min mamma kommer från Smålandsstenar och pappa från Borås, mormor från Hyltebruk och farfar från Ronneby. Sedan vet jag inte mer. Två led bakåt. Min släktlinje sträcker sig inte mot horisonten direkt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det har inte stört mig. Jag har inte funderat så mycket över varifrån jag kommer. Mina anfäder är väl gatkorsningar av illustra småpåvar och fogliga tjänstehjon, med en stövel i Riddarhuset och en noppig socka i fattigstugan. Eller tvärt om.

Hur som helst har jag aldrig funderat på att göra ett DNA-test för att följa årsringarna på mitt släktträd eller ”utforska min haplogrupp” som Svenska sällskapet för genetisk genealogi tycker att jag borde göra (oklart varför). Inte förrän nu. Plötsligt vill jag veta mer. Om min släkt, om min bakgrund, om min historia, jag vill veta allt. Så nu har jag skickat efter ett sådant test – och det är Anders Lundins fel.

Jag förstår alla som suckade högt härom veckan när tio nya svenskamerikaner lämnade sin ribbåt i Helsingborg

Som ni fattar har jag fastnat i SVT:s populära långkörare Allt för Sverige, och därmed har ni också rätt att ifrågasätta mitt förstånd. Jag kan till och med välkomna det.

Allt för Sverige är nämligen ett program med djupa dalar, ofta sävligt tempo och med fullständigt hjärndöda tävlingar. Hela momentet med att ställa folk mot varandra och slå ut dem allteftersom strider dessutom mot den bärande idén om att föra människor samman. Jag förstår alla som suckade högt härom veckan när tio nya svenskamerikaner lämnade sin ribbåt i Helsingborg för att på darriga ben och med blanka ögon ta sina första steg. På. Svensk. Mark.

Jag kan också relatera till er som tröttnade på programmet redan för sju år sedan, då när Anders Lundin första gången vallade runt ett gäng rotlösa amerikaner med Sverigeformade hål i sina bröst. För det ÄR jobbigt med folk som bryter ihop vid synen av ett gatukök i Dalarna, som känner samhörighet med en färja i Öresund eller rörs till tårar av en stenmur som deras farfars morfars far eventuellt (men troligen inte) var med om att bygga för kanske 200 år sedan. Det vill säga i tidernas begynnelse.

Vårt land är aldrig så vackert, hoppfullt och perfekt som när det speglas i deras nyfikna ögon.

Men samtidigt. Deras känslor är på riktigt. De här amerikanerna spelar inte något spel. Det är alltid en samling vansinnigt taggade svenskättlingar som SVT handplockar i framförallt Kalifornien och Minnesotas utvandrarbygder och låter flyga in till sitt gamla hemland.

Självklart blir mötet med Sverige både storslaget och spännande. Vårt land är aldrig så vackert, hoppfullt och perfekt som när det speglas i deras nyfikna ögon. För en stund blir vi till något som de kan projicera sina egna drömmar på. Kanske är det just därför jag följer programmet. För det har ju inget med sanningen att göra. Det blir som att titta på The Truman Show.

Det kan ta två, tre eller fyra avsnitt men förr eller senare kommer våra amerikaner precis som Truman Burbank att märka av revorna i ridån. Frågan är bara när de upptäcker att något skaver. Att Sverige inte är ett USA med fri sjukvård och socialt skyddsnät.

Tur då att Anders Lundin sällan eller aldrig pratar politik med amerikanerna.

För några av dem blir det jobbigt när de hör om Jantelagen, för andra när de inser att vi faktiskt inte älskar vårt land och vår flagga över precis allt annat. I det avsnitt som SVT visar nu på söndag blir två i gänget så chockade att de faller i djup gråt när de förstår att många svenskar inte ens tror på gud.

Tur då att Anders Lundin sällan eller aldrig pratar politik med amerikanerna. Det hade kunnat bli riktigt jobbigt. Spelfilmen The Truman Show är trots allt att föredra framför realitysåpan The Trump Show.