Amerika är ett spöke i mörkret

I dag är det USA:s nationaldag. Mattias Hagberg läser några av de senaste årens mest uppmärksammade amerikanska romaner och ser en ljus framtid för landet, trots dagens allt hårdare motsättningar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Jag tror på spöken – har alltid gjort, och kommer alltid att göra. Inte i verkligheten, men väl i fiktionen. Som litterär konstruktion tänker jag att gengångarna har något viktigt att säga oss.

Nyligen tillbringade jag en eftermiddag på Oak Hill Cemetery i utkanten av Washington, DC. Som sällskap hade jag George Saunders uppmärksammade roman Lincoln in the Bardo.

Medan jag satt där, på en bänk under ekarna på den gamla kyrkogården och läste, sneglade jag på kryptan som hela romanen kretsar kring. Jag såg på den rostiga gjutjärnsporten som ledde in i mörkret, och jag tänkte på den kraft som finns i fantasin.

ANNONS

För den som inte läst är George Saunders roman en udda spökhistoria. Året är 1862 och president Abraham Lincoln har precis förlorat sin elvaårige son i tyfus. Han återvänder gång på gång till kryptan på kyrkogården för att hålla sitt älskade barn i famnen. Men sonen är inte helt borta. Han befinner sig mellan liv och död, i bardo enligt buddistiskt tänkande. Han är en osalig ande, och han är inte ensam. Kyrkogården vimlar av levande döda, inbegripna i ett evigt samtal från andra sidan graven. De är en kör som bär upp George Saunders berättelse om Amerika.

LÄS MER:Succédebut som visar litteraturens kraft

Det är gripande, underhållande och genialiskt. George Saunders lyckas på ett par hundra sidor fånga den amerikanska historiens svåraste dilemman, samtidigt som han förmedlar något som är djupt existentiellt. Det är ingen slump att hans bok har hyllats som ett mästerverk, och att han utsetts till en förnyare av romanen. Lincoln i Bardo är helt enkelt stor konst.

Några dagar senare läser jag ytterligare en aktuell och prisad roman som får lyskraft av de döda. I Jesmyn Wards vackra och sorgliga De dödas sång möter läsaren bland annat en ung pojke som blivit offer för Söderns lynchrättvisa, och som därför aldrig får ro. Även detta en berättelse som vibrerar av skönhet och vitalitet, en roman som ger litteraturen nytt syre.

ANNONS

Det kan se ut som en slump att två av de senaste årens mest uppmärksammade amerikanska romaner svävar fram på de dödas röster, men jag tror att det är tvärtom. Samtidens allt oförsonligare konflikter har väckt det förgångna till liv. Dåtiden hemsöker nutiden.

LÄS MER:Från slavskeppen till de underjordiska tågen

Eller som Colson Whitehead, en annan förnyare av den amerikanska romankonsten, uttrycker det i Den underjordiska järnvägen, hans mäktiga roman om slaveriet: "Amerika är ett spöke i mörkret."

Listan över skönlitteratur som brottas med den amerikanska historien på nya och konstruktiva sätt – ofta genom att låta de osaliga komma till tals – kan göras lång. Själv skriver jag gärna upp ytterligare två starka och nyskapande titlar: Yaa Gyasis Vända hem och Marlon James En kort krönika om sju mord.

Det är som om USA alltid lyckas producera sina viktigaste och mest vitala verk under de svåraste tiderna. Och i detta finns något hoppfullt. En kultur som kan frambringa stor konst när det är som värst har kanske trots allt en ljus framtid.

ANNONS