Serie: Göteborgskravallerna 2001
Det var 20 år sedan som Göteborg blev platsen för Sveriges mest kända kravaller och protester. Tjugo år sedan polisen avfyrade skotten på Vasagatan. GP Kultur har bett ett antal forskare, skribenter och poeter skriva om händelserna – som skakade om vår stad i juni 2001.
America Vera-Zavala är författare, dramatiker och debattör, 2001 var hon student och en av grundarna till svenska delen av den globala rättviserörelsen Attac. För GP Kultur går hon en promenad genom de platser där EU-toppmötet ägde rum för tjugo år sedan 2001, och minns sina och andras rörelser genom staden.
Göteborgs universitet
År 2001
Jag går med bestämda steg upp för trapporna till Göteborgs universitet. Det är fullt med folk överallt, unga människor, ministrar, journalister, och så jag i min Attac-tröja. Jag står på podiet när jag hör en röst som ropar: ”America, gå fram till Göran Persson.”
”Aldrig i livet”, ropar jag tillbaka. Då säger DN:s legendariska fotograf Sven-Erik Sjöberg: ”Göran, gå fram till America så jag får ta ett kort”, och jag ser statsministern komma emot mig.
År 2021
Jag går fram till aulans dörr och känner, den är öppen och plötsligt står jag där för första gången på 20 år. Jag ställer mig på samma plats där jag stod. Ingen är där, ingen kan höra mig tala.
Men det är som att jag under några sekunder är i Borges ”Babels bibliotek”, där två tider existerar sida vid sida. Jag är på samma plats och det är jag som ska börja, det är mig alla ska lyssna på. Det är jag mot Göran Persson, vi mot världens ledare. De måste lyssna nu.
Göteborgs centralstation
2001
Jag går av tåget lagom för att hinna se en rad med vita rumpor som ber USA:s president att åka hem. Under resan har min mamma ringt och skrikit att det är Bush som är ansvarig för att polisen brutit mot alla sina löften och trollat fram 200 containrar för att omringa en skola full av aktivister – där seminarier skulle hållas om hur man skapar en bättre värld.
2021
Det är viktigt att understryka, inte minst för de yngre generationerna, att vi som protesterade i Göteborg 2001 inte var fokuserade på USA, presidenter eller andra politiska ledare för den delen heller.
Vi var upptagna med att presentera förslag för en bättre värld. Vi var en del av den rörelse som Naomi Klein, som precis slagit igenom med boken ”No logo”, hade kallat för rörelsen av rörelser. Vi kritiserade den storföretagsledda globalisering som skapade orättvisa och med hjälp av globala institutioner som WTO, IMF, Världsbanken och Moody’s håller de fattiga i världen nere i fattigdomen.
Vi ville att hela världen tillsammans skulle diktera sin framtid, inte bara låta det vara ett privilegium för de rika.
Det är viktigt att understryka, inte minst för de yngre generationerna, att vi som protesterade i Göteborg 2001 inte var fokuserade på USA, presidenter eller andra politiska ledare för den delen heller.
LÄS MER:Göteborg 2001 var mer än kravaller, skott och gatstenar
Götaplatsen
2001
Anti-Bush demon går mot Götaplatsen. Det är tiotusentals människor som demonstrerar i solsken, slagord och glädje. Men vägen kantas av den spänning som våra arresterade kamrater utgör. Våldet ligger i luften. Våldet som polisen hade provocerat fram genom att lura, slå och arrestera unga människor som ville ha lite skuldavskrivning för den fattiga delen av världen.
Jag håller tal. Temat är WTO:s avtal Gats och hotet om privatiseringar av livsnödvändiga ting som vatten. Den enda meningen jag minns är:
”Det är jävligt dyrt med privatiserat vatten!”
I min vän Helens stora mage ligger min gudson och väntar på att få komma ut.
2021
Jag har inga foton från när jag håller tal, inte en enda selfie. Vi hade mobiler på den tiden men använde dem för att ringa i. Det gick varken att fotografera eller filma med dem. Talet kan jag inte hitta trots att jag vet att jag skrev ner det. Min gudson säger att han tror att han hade varit med oss på gatorna då för 20 år sedan om han hade varit född.
Vi som gick på gatorna då var den starkaste vänsterrörelsen sedan 68, och vi var mer globala än någonsin. Jag är övertygad om att det kommer komma en ny våg snart. Ingen av de stora frågorna är lösta, de gamla adderas bara på de nya. De yngre generationerna har en tung börda att bära, som ett växande barn i magen.
Järntorget
2001
Vi passerar Järntorget ett hundratal gånger den helgen. Vi satt där på Lagerhuset och försökte koppla upp oss på internet för att se vad som skrevs om vad som hände i Göteborg. Vi hade möten på Padrigu. Viktigast av allt var Fritt forum, den tältstad av seminarier, energi och fest som låg vid kajen mitt emot Feskekörka. Där hann jag dansa i några minuter en natt innan musiken skulle tystna till KRS-One:s ”Sound of da police”.
2021
De river Padrigu. Byggnaden där vi satt för 20 år sedan är snart jämnad med marken. Där Fritt forum ägde rum står det mängder med containrar. Det känns som en ironi. Lagerhuset där vi satt är en restaurang, Folkets hus förvandlas sakta men säkert till ett hotellkomplex. Socialdemokratin har sålt ut sig och vi kan hyra rum i den. Förmodligen hade filosofen Walter Benjamin med sin säregna blandning av marxism och judisk mysticism varit den bäst lämpade att analysera Järntorgets förvandling till en postmodern plats. Han dog tyvärr i en annan våg av framväxande högerextremism.
I Feskekörka går det inte längre att köpa fisk.
De yngre generationerna har en tung börda att bära, som ett växande barn i magen.
LÄS MER:Filmerna av skotten på Vasagatan missbrukades i rätten
Slottsskogen
2001
Vädret är med oss alla dagar fram till lördagens demonstration. Den som går under parollen ”En annan värld är möjlig”. På vägen till Slottsskogen öppnar sig himmelen som den bara kan göra i Göteborg. Vi är blöta, trötta, och snart är den sista stora demonstrationen över. Ingenting har egentligen gått som vi hade tänkt oss.
2021
Jag joggar rutten i Slottsskogen, försöker hitta platsen där jag tror talen hölls. Sen joggar jag ner till Haga förbi Malin Clausson som ger mig det nummer av Faktum där hon intervjuat Håkan Jaldung, Hans Abrahamsson, Jonathan Pye och mig.
Jag pratar med en Ung-vänster tjej som är fyra år yngre än vad jag var när jag var frontfigur för Attac. Hon är född år 2000. Hon säger att hon inte vet mycket om vad som hände den där helgen. Det är inget de läst om i skolan. Men hon har såklart hört en del i Ung vänster. Jag känner mig antik.
Schillerska gymnasiet
2001
Jag kommer aldrig att glömma ansiktena på de som av polisen tvingas ner i den blöta asfalten sent på kvällen när allt är över. Då återstår en sista uppvisning i makt. En annan värld är möjlig, tänkte vi och bestämde oss för att åka till Göteborg och visa världen att det finns en stark opinion för global rättvisa. Vi åker hem som andra människor.
Min gudson föds den 9 juli och hör min röst dagen då jag sommarpratar i P1 om Göteborgstoppmötet. Manusarbete blir min terapi, det lappar ihop ett brustet hjärta. Jag förstår med en gång att det kommer bli svårare att driva globala rättvisefrågor efter den helgen.
Men när attackerna i New York 11 september 2001 äger rum inser jag att globaliseringsrörelsens momentum är över. Det har varat länge, sedan zapatisternas uppror 1994.
2021
Jag vet att vi kommer komma tillbaka. På 20 år har den där andra världen blivit ännu mer nödvändig.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
