Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Alma-pristagaren Isol på Sverigebesök

Hennes första bok ansågs psykotisk. I dag har Almapristagaren Isol ett grundmurat världsrykte som bilderboksförfattare och illustratör. -Jag gillar att gå över gränsen, säger Isol som i veckan besöker Sverige.

När det ringde från Sverige den 26 mars var Isol i färd med att förbereda en resa till Berlin. Hennes pappa hade plötsligt blivit sjuk under sin semester där på andra sidan klotet. Och där gick hon och fick världens största barnbokspris, Almapriset.

-Det var blandade känslor. Å ena sidan oron över min sjuka far, å andra sidan glädjen över att få priset, säger Isol, eller Marisol Misenta som hon egentligen heter.

Workshop

Nu mår hennes pappa bättre och är tillbaka i Argentina, och Isol, som till slut tappade rösten efter alla intervjuer de första dagarna efter tillkännagivandet, har landat i en soffa i Lund där hon dricker te och laddar för barnboksfestivalen Litteralund.

Hon ska leda en workshop med totalt 14 illustratörer och grafiker, och själv ställa ut bilder tillsammans med deltagarna från och med onsdag.

Själva prisgalan är först senare i sommar. Och innan dess, i maj, ska tre av hennes böcker för första gången ges ut på svenska.

Psykotiska

Men det började inte riktigt lika lysande. Isol hade studerat konst på Escuela Nacional de Belles Artes och Academy of Fine Arts i Buenos Aires och jobbade som illustratör för dagstidningar och magasin när hon bestämde sig för att delta i en tävling, ordnad av det mexikanska storförlaget Fondo de Cultura Económica, FCE.

Juryn avfärdade Isols bidrag, inspirerat av en stark tradition av argentinsk seriekonst. Karaktärerna var för psykotiska.

Men förlaget gillade boken. Om hon bara kunde tona ner den.

-Jag försökte, men det gick inte. Det var ju detta som fick mig att skratta! Jag kan inte skapa något som jag själv tycker är tråkigt och dumt, säger Isol.

Illustrerat Auster

FCE lät sig till slut övertygas, och 1997 publicerades "Vida de Perros", "Hundarnas liv" på svenska. I dag har hon publicerat ett tiotal böcker i eget namn, och lika många där hon illustrerat andra författares texter, däribland Paul Austers.

Det är huvudsakligen barnboksförlag som ger ut Isols böcker. Men själv säger hon sig inte tänka på barn som målgrupp, utan mer som gestalter i hennes berättelser.

-Som barn är man transparent, och visar öppet sina problem, smärtor och bekymmer. Det är därför barn är så rika som karaktärer.

Hon fortsätter:

-Jag känner empati med barn och har barnet inom mig väldigt nära till hands. Dessutom minns jag min egen barndom väldigt väl.

Utmanar moralen

Isol vill utmana, trotsa moralen, och kliva över gränser med sina bilderböcker. Något som bokstavligen syns hennes illustrationer. Linjerna kan vara dubbla, och färgytorna passar sällan med konturerna, som om det skett ett misspass i tryckeriet.

-Så har jag gjort i flera år. En del barn har sagt att det har fått dem att känna att också de kan kliva över gränser som de annars är kringskurna av. Det är en verklig komplimang!

Gränsöverskridandet är ett av hennes tydligaste teman. Liksom drömmarna om att få vara något annat, och om den västerländska kulturens känsla av otillfredsställelse.

Hennes egna drömmar då?

-Jag lever redan bortom mina drömmar! Dessutom brukar jag inte drömma särskilt stort. När jag var barn läste jag böcker om anden i flaskan och om hur det gick illa om man önskade sig för stort. Så jag lärde mig att vara ödmjuk, och inte önska mer än vad jag kan hantera.