Det är logiskt att hela världen på detta sätt anas i Astrid Lindgren Memorial Award-logotypen. Som ingen annan har Lindgren nått utanför landets gränser med sina berättelser, översatt till närmare hundra språk från afrikaans till älvdalska och med detta internationella pris, det största för barn- och ungdomslitteratur, konkretiseras den dialog som alltid uppstår i ett unikt konstnärskaps kölvatten.
I år är det den amerikanska ungdomsboksförfattaren Meg Rosoff som får ta emot äran och fem miljoner riksdaler. En mycket välförtjänt pristagare som tog god tid på sig att debutera, men när hon väl gjorde det vid 47 års ålder var det med en bok som omedelbart nådde en ansenlig läsekrets och fick flera prestigefulla utmärkelser.
Debuten How I live now, som i Helena Ridelbergs utmärkta svenska översättning fått titeln Så har jag det nu, är ett kraftprov som visar på Rosoffs fenomenala förmåga att tränga in i en ung, problemfylld människas medvetande. Den anorektiska, moderlösa Daisy beskriver med sitt ironiskt slängiga och smärtsamt humoristiska språk en inre och yttre verklighet fylld av kaos och närmast övermänskliga utmaningar. Det är en dystopi där terrorattackerna i Storbritannien lett till fullskaligt krig och ”för det mesta kunde man inte skilja De Goda från De Onda och det kunde inte de själva heller”.
Det säger en hel del om Rosoffs författarkvaliteter att hon kan skriva en så mörk berättelse och samtidigt använda sig av Enid Blytons käcka Fem-böcker som resonansbotten. Men hon drar sig inte för att utmana. I många kristna kretsar gnisslade man tänder över hennes bok I begynnelsen var Bob (-11) där Gud i själva verket är en lättjefull och ansvarslös tonårsgrabb som låter sina egna behov gå före världens.
Detta är i bästa mening ett oförutsägbart författarskap som inte tar några genvägar och som inte går att sortera in i något åldersfack. Efter ett tiotal böcker har det förhoppningsvis bara just börjat.
Så känns det också med Alma-priset, att det befinner sig i en inledande dynamisk fas. I år var 215 kandidater från 59 länder nominerade av långt över 100 organisationer och institutioner. Till skillnad från Nobelpriset i litteratur – som av någon outgrundlig anledning aldrig tilldelats något renodlat barn- och ungdomsboksförfattarskap – är nomineringarna möjliga att ta del av för alla som vill vidga sina vyer. Därigenom blir det inte enbart de prisbelönta som hamnar i fokus utan även andra kandidater, vilket ökar vidden i samtalet och kan stimulera till utgivning och läsning över faktiska eller inbillade kulturbarriärer.
