Allt som sker

ANNONS
|

Bland Nietzsches talrika, efterlämnade papper hittade man följande blygsamma förslag till framtida bok: "Försök till utläggning av allt som sker." Den frågan har inte slocknat med Nietzsche utan lockar också i dag. Exempelvis när det gäller att skriva fram kapitalismens utveckling. Totalgenren som globalgenren.

På 2000-talet anländer världsstudier som Manuel Castells trebandsstudie om nätverkssamhällets framväxt. Nästan samtidigt publiceras Michael Hardts och Antonio Negris tvåbandsverk Imperiet och Multituden som är ett socialfilosofiskt manifest för en kommande demokrati, men också en kognitiv karta över kapitalismens framtid - det vill säga tiden efter kapitalismens epok. Det är på sätt och vis vänsterns svar på den nykonservative Francis Fukuyamas omdiskuterade Historiens slut och den sista människan.

ANNONS

Nu föreligger också den andra delen på svenska. Det är en starkt spekulativ och i delar förbryllande men också en intellektuellt tvärtänkande skrift med nytestamentlig frälsarpotential för den vänster som kört fast i sin nostalgiska besvikelsehistoria. Ofta ogement stimulerande att läsa.

De två författarna proklamerar ett "Varför inte tvärtom?" genom att tänka annorlunda och överskrida gamla motsättningar mellan arbete och kapital, stat och klassamhälle, privat och offentligt - och amerikanism och antiamerikanism. Imperiet, det är nu inte USA eller någon annan nationalstat utan denna befintliga värld där inget givet, stabilt centrum längre kan upprättas. Det är en värld i smärtsam rörelse, av forcerad migration och fattigdomsinfernon, en värld där kriget blir ett allmänt tillstånd och de mänskliga rättigheterna urholkas. Men det är också en värld det immateriella arbetet börjar dominera över den traditionella varuproduktionen. Hardt och Negri levererar alltså ett försök till utläggning av allt som sker. Multituden kom på engelska för fyra år sedan, men vad har inte hänt på fyra år?

Boken är uppdelad i tre delar Krig, Multituden och Demokrati och resonerar sig igenom de förvandlingar som givit nya former åt arbetet och vidare om upproret, teknikutvecklingen, krigets natur med mera - oftast i långa analytiska pass, ibland i litterära parabler, till sist i manifestets form. Det är en bok som utropar ett grekiskt-kristet "kairos" till samtiden och framtiden. Alltså, vi lever i den lyckliga stund då en kommande demokrati kan/kommer att födas. Detta är en värld i bultande graviditet. Samtidigt understryker de båda författarna att de inte författat ett handlingsprogram utan en begreppslig tankeutveckling. Vilket annat samhälle är möjligt?

ANNONS

Om tonen är evangelisk är utgångspunkten ändå bister. Denna värld befinner sig i ett globalt krigstillstånd som förvandlar alla gamla förståelseformer. Som Saskia Sassen (aktuell på svenska med Territorium, makt och rättigheter) påpekat avnationaliseras nationalstaten till en värld i nätverksrelationer där ekonomi och politik smälter samman. Men det är också en värld där de gamla krigsmotsättningarna mellan nationalstater och allianser förtynar och ersätts av ett slags generaliserat krigstillstånd av konflikter som varken börjar eller slutar. Där är fienden ofta diffus. "Kriget mot terrorismen". Undantagstillståndet har permanentats till sin motsats och de mänskliga rättigheterna satts i hemliga häkten. Furstarnas rådgivare förklarar att demokratin måste begränsas, men för Hardt och Negri är dessa figurer - en Samuel Huntington - överspelade. Demokratin kan nu bara utvidgas och bli inkluderande.

Denna utvidgning blir möjlig utifrån ett som man kallar det "biopolitiskt" perspektiv. Uttrycket är Foucaults och innebär makten över kropparna, den politiska styrningen av livet på både kollektiv och individuell nivå. Det har kapitalismen gjort till en viss gräns inom den materiella produktionen, men när världen blir ett "imperiellt nätverk" öppnar sig en ny helhet. I denna värld kommer den immateriella produktionen att växa i betydelse, alltså produktionen av idéer, kunskap, kommunikation, samverkan, känslomässiga relationer. Därmed kommer biopolitiken inte bara att producera varor utan också socialt liv. Om jag förstått det rätt.

ANNONS

Den andra viktiga termen är alltså det mystiska titelordet - multituden. Det översätts som rörlig, världslig mångfald, inte av mänskliga identiteter, inte av etniska grupper och folk utan vad de kallar "singulariteter", individuella olikheter i stället för kollektiva likheter. De båda författarna talar suggestivt om multitudens produktiva kött som inte låter sig begränsas av stater, territorier och klasser, som varken är hopen eller massan, men mängden av förbindelser i ständig tillblivelse. Kort sagt ett försök till utläggning av allt som sker.

Abstrakt? Ja, förvisso. Denna fåra i deras tänkande hämtar inspiration från filosofen Gilles Deleuze och jag gissar särskilt på hans läsning av Spinoza men också av Bergson. Imperiet och Multituden är alltså något så oväntat, ja nästan bisarrt som Marx läst med Bergsons begrepp "élan vital", livskraften. "Multitudens kött är ren potential, en oformad livskraft och utgör på så sätt ett element av det sociala varat som strävar mot livets fullhet."

Jag skall villigt erkänna att jag i flera passager prövade med att byta ut ordet multitud mot Kapitalismens ande eller Guds kärlek. De båda författarna förnekar de stora berättelsernas fromma förklaringskraft, men är deras världsanalyser inte ett slags marxismens Nya testamente med profetisk Uppenbarelsebok och Johannesprolog?

ANNONS

Marx spelar alltså en nyckelroll här men en helt annan och postmodern Marx än den vi sett i 1900-talets marxismer och internationaler. Snarare den Marx som studerade det mänskliga arbetets dubbla natur att vara både plåga och glädje. Multituden är så betraktat en skrift som bågnar av idéer och där man sida upp och ner får försöka replikera med bekymrad realism. Vad innebär en global klimatkatastrof för detta begrepp om multituden? När Hardt och Negri talar om nätverksamhälle och biopolitik är den befintliga världen i en ständig backlash av etniska konflikter, identitetspolitik (senast i Kenya) och territoriella strider. Hur svarar multituden mot den politiserade religionen? Vad säger att inte framtida konflikter kommer att vara intensifierade råvarukrig?

En sådan geopolitik är knappast immateriell utan blodigt och oroligt territoriell. Man kanske inte skall underskatta den auktoritära statens organiserande kraft i länder som Kina och Ryssland. En lång rad sådana bekymrade frågor fyller ut marginalerna under läsningen, likväl präglas detta tänkande av en "élan vital" långt bortom den surögda akademiska försiktigheten. Denna storstilade, varma bejakelse är viktig även när författarnas mål svävar i profetisk eter.

ANNONS