Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Björn Werner: Alex och Sigges nya kulturbråk river ner murar

Podd- och författarduons angrepp på Expressens redaktör Daniel Sjölin har fått oanade konsekvenser.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Är det ett intressant och nytänkande litterärt projekt, eller bara orimligt pretentiöst dravel, att vilja skriva en bok helt utan bokstaven ”a”?

Om det rasar nu ett ovanligt roligt kulturbråk där Expressen Kulturs redaktör, författaren Daniel Sjölin, har satts under hård press av den betydligt mer kommersiellt framgångsrika författarduon Alex Schulman och Sigge Eklund. I deras mycket kända podcast ”Alex och Sigges podcast” pågår en fight som belyser och utmanar den alltjämt djupa sprickan mellan begreppen ”nöje” och ”kultur” i Sverige. Ni vet, den förhärskande föreställningen som slår fast att nöje i regel är lågkvalitativ och lättviktig underhållning medan kultur är genomarbetat och djupsinnigt allvar. Kanske är den idén som starkast i litteraturvärlden.

Både Schulman och Eklund har på grund av både sina bakgrunder och sitt tilltal fått dras med att förknippas med det tidigare, trots att de har höga litterära ambitioner. Och det är i smärtan av att inte riktigt vara välkommen in i kulturens finrum som man nog ska förstå påhoppet. För deras kritik speglar nästan rakt av hur Sigge Eklunds bok ”Livets små njutningar” lustmördades av kritiker i höstas, när Eklund anklagades för att vara både banalt kommersiell och dessutom ägna sig åt idéstöld av den franska författaren Philippe Delerm.

Uppenbart irriterade över att Sjölins pretentiösa bokprojekt inte verkar få samma behandling har de med liv och lust kastat sig över honom precis som kritikerna redan glufsat i sig dem: både om boken är ärligt menad eller ett pretentiöst koncept är tanken dum. Och dessutom – visst har en bok utan ”e” redan skrivits av den franska författaren Georges Perec?

Daniel Sjölin svarade kokett veckan efter i sin podd ”Två män i en podd”, som han har ihop med radioprofilen Eric Schüldt. Det hela handlar om självkänsla, menade Sjölin och säger spefullt att han önskar att han kunde vara så pretentiös som Eklund, som vågar skriva en bok om njutningen i att äta en macka.

Här kunde debatten vara över, i en stilfull men oförlösande tuppfäktning mellan nöjesvärlden och kulturvärlden. Kommersiellt mot smalt. Om det inte vore för Eric Schüldt, som plötsligt tar Alex och Sigges parti. I ett infall av fullständig intellektuell hederlighet erkänner han att han inte begriper sig på Sjölins böcker eller för den delen, mycket annan svensk samtida litteratur. Stilen, budskapet, allt är dolt bakom tillkrånglade obegripligheter. Medan rak, ärlig prosa som den av Eklund, eller för den delen Knausgårds projekt ”Min kamp” går rätt in i hjärtat. Det Schüldt i grunden gör är att våga tro på sin egen, inre kompass för vad som är kvalitet.

En inställning många i bokbranschen kan lära av, och som gärna får överbrygga den hämmande klyftan mellan ”fint” och ”fult”. Visst, avancerad litteratur kan vara omvälvande, och enkel litteratur banal. Jag är själv varken litteraturvetare eller författare, men ur mitt enkla läsarperspektiv är det lika ofta tvärtom. Att våga erkänna det, både som författare, kritiker och läsare, tror jag är att öppna upp litteraturen för fler. Och det tjänar alla på.

Läs mer av Björn Werner:

LÄS MER: ”Någon har planerat hatet i detalj – och sen utfört det”

LÄS MER: Så är det att gå ensam på bio i ett tomt Scandinavium

LÄS MER: Förlåt, men här kommer en till text om Clubhouse

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.