Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Aggressivt, glatt och medryckande rytmiskt måleri

När Galleri 1 börjar runda av fyra decenniers verksamhet går de ut med en mästare i olja. Sara Arvidsson kan inte värja sig mot Jarl Ingvarssons färgprunkande bilder.

KONST

Ingress

Jarl Ingvarsson

Galleri 1

Till 3 februari

Det finns få aktiva konstnärer i Sverige som framställs på ett sådant romantiskt sätt som Jarl Ingvarsson. I en publikation som gavs ut i fjol, i samband med konstnärens mottagande av Bildkonstnärsfondens Stora stipendium, syns flera fotografier av densamme iförd färgfläckiga byxor. Han spatserar ensam i ett kärvt landskap och i handen håller han en pinne som ett slags käpp.

Hans persona stämmer väl överens med hans häftiga måleri, som bland annat för tankarna till tysk neoexpressionism och Erland Cullberg. Nu visas en ny utställning med konstnären på Galleri 1, där han har ställt ut flera gånger tidigare. Detta är en av galleriets sista utställningar – efter fyra decennier upphör verksamheten ledsamt nog.

Även om jag personligen känner viss distans till den heroiska image som Ingvarsson har valt att axla, har jag svårt att värja mig mot hans färgprunkande måleri. Det är både aggressivt och glatt men framförallt medryckande rytmiskt. I Ingvarssons arbeten anas likaså en romantisk föreställning om konstnären som ett slags medium, en person som drivs av explosiva infall. Det är ytterst få som kan behärska oljefärgen likt Ingvarsson; den gnistrar med en sylvass udd och det känns nästan som den tränger in i kroppen. Hans måleri verkar helt oförställt.

Man kan ofta finna en röd tråd i hans utställningar, så även här. Mycket kraft hämtas från naturen, mest i form av sirliga träd i olika varianter och färger. I verket Västgötamåne delar grenarna ut sig likt en solfjäder framför en knallgul måne – det låter kanske trivialt men det är intensivt vackert. Ett mer oväntat inslag är de många skildringarna av lakritskonfekt, vilket ter sig tämligen passande då Ingvarssons konst har något märkligt aptitretande och livsbejakande över sig. Godisbitarna tumlar runt i abstrakta färgfält, ibland ser de ut att ha placerats i en utomhusmiljö, inbäddade i snö.

Det är de oförutsägbara vändningarna tillsammans med den sinnliga inlevelsen som gör denna utställning alltigenom njutbar. Vardagliga ting lyfts till en extatisk nivå.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.