Den svenske finansmannen Tom Blixen (Adam Pålsson) har flytt sitt förflutna för att starta om i Moskva. Där jobbar han på en skrupelfri investmentbank och pushas av sin chef (Linda Zilliacus) att spela ett högt spel i den High Chaparall-artade ryska affärsvärlden efter Sovjetunionens fall.
Blixen är kaxig och tror sig kunna hantera korruptionen och den brutala maktkampen mellan nyrika oligarker, polis och kriminella gäng. När hans vän Fredrik (Christopher Wagelin) ber om hjälp med en smart affär dras Tom Blixen snabbt in i en våldsam spiral av hämnd, svek och död.
LÄS MER:Adam Pålsson debuterar som regissör
Adam Pålsson är ett alldeles utmärkt val som den hale Tom Blixen. Med sitt pojkaktiga utseende och oroliga ögonbryn lyckas han med små medel få Blixen att glida mellan charmig, obehaglig och pressad.
Kameran följer honom troget, vilket är lite ovanligt i en dramavärld där vi vant oss vid multiplot och många parallella berättartrådar. Här är det väldigt lite av den varan, men det har sin funktion, då tittaren blir Blixens följeslagare i ett gränslöst och livsfarligt Ryssland strax efter millennieskiftet.
LÄS MER:Tv-julens godbitar som du inte ska missa
Miljöerna han rör sig i får stort utrymme i berättandet. Det är stenhårda finanskvarter, betonggrå industriområden och nedgångna ruckel på landsbygden. Mikael Håfström och filmteamet har lagt stor möda vid att porträttera det härjade landet där det gamla imploderat och det nya växer fram oreglerat och med hänsynslös kraft.
Hela berättandet är som miljöerna: osmickrande och ruffigt, invecklat och nervigt på samma gång. Det är inte helt bekvämt att titta på, men jag tycker att det ger en upplevelse av vara på plats, att känna lukten av svett, rädsla och dyra parfymer.
Det som fungerar sämre är samspelet med de internationella skådespelarna. I vissa scener skevar dialogen och det är som att de spelar bredvid varandra, utan att interagera. Kanske är det olika skådespelarstilar som har svårt att samsas, eller så har man inte lyckats få med alla på vilken ton det är man söker.
LÄS MER:Kärleksfullt om Ted Gärdestad och hans bror
Hur som helst drar Adam Pålsson ett tungt lass och han gör det bra. Därtill spelar han omväxlande på tre språk (svenska, engelska och ryska) med trovärdigheten i behåll. Hans insats tänder den fjärde fyren. Efter det här borde det börja trilla in fler erbjudanden om internationella jobb för honom.
