Körledaren Halla (Halldóra Geirharðsdóttir) springer över det isländska höglandet utrustad med pil och båge. Snart har hon slagit ut elen till den närliggande industrin och måste fly från polishelikoptrar.
Väl hemma talar debattprogrammen på TV om henne som terrorist. Hon jämförs med IS och Anders Behring Breivik.
– Ordet terrorist används fel. Hon är en sabotör. Hon står för icke-våld. Hon attackerar infrastruktur. Men självklart är det som alltid att sabotörer behandlas som terrorister, säger Benedikt Erlingsson.
Regissören berättar att Halla har lärt sig en läxa genom åren. Hon har insett att det inte finns något annat sätt att ge sig på etablissemanget än att gå efter deras pengar. En gammal lärdom påpekar han.
– Ordet sabotage kommer från den tidiga industrialiseringen och väverierna. Där kastade arbetarna ner sin ’sabot’ (red. franska för träsko) i maskinerna för att skada dem, säger han.
Är orolig för världens obryddhet
Det råder en del tvivel om Benedikt Erlingssons anekdot. Vissa menar att det är en myt. Samtidigt är poängen tydlig,
Den isländske regissören lyfter även Hallas förebilder; Nelson Mandela och Mahatma Gandhi, och påpekar att även de ägnade sig åt ekonomiskt sabotage.
Han säger att man kan förstå Hallas handlingar. Att sabotage är en rimlig reaktion när världen inte tar miljöhotet på allvar.
– Det är ett rent apokalyptiskt scenario som vi måste möta tillsammans. Men när stater inte reagerar och tar sitt ansvar, då riskerar de att civilbefolkningen radikaliseras, säger han.
Kan du se dig själv göra det som Halla gör?
– Ja, det kan jag. I Frankrike blev jag frågad om jag är emot elektricitet och vill att vi ska tillbaka till stenåldern. Saken är att vi är på väg mot stenåldern om vi fortsätter med vår livsstil.
– Det finns en metafor i filmen, när hon dödar drönaren. Hon slår sönder den som apan i 2001 (red. "2001: A Space Odyssey"). Där utgår historien om teknologi från evolution. Men vi måste erkänna att herr Kubricks rymdfarkost dödar oss. Vi måste ta kontroll över tekniken.
Kämpar också för att få adoptera
"Woman at war" är Benedikt Erlingssons första spelfilm sedan långfilmsdebuten "Om hästar och män" som vann Nordiska rådets filmpris år 2013.
Filmen är uppdelad i två spår och utöver körledarens krig mot industrin får vi följa henne genom ytterligare en kamp.
Halla har nämligen trott att hon är för gammal för att kunna få barn, men efter en lagändring i Ukraina får hon plötsligt möjligheten att adoptera en flicka.
Nu måste hon reda ut om hon kan balansera rollen som både mamma och sabotör.
En film värdig Lars Lagerbäck
Filmen kan nog bäst beskrivas som en actionfilm även om bara en enda droppe blod spills under de 101 minuterna. Samtidigt har den både humor och dramatik.
Benedikt Erlingsson har också tagit på sig det oerhört krävande arbetet att låta filmmusiken spelas av musiker som syns i bild. Ett drag som fungerar utmärkt men är oerhört svårt att få till.
– Det är filmens häst. Man måste ha en omständlig häst. Det är vad som gör det roligt att göra en film.
– Men allt ligger i förberedelsen. Det är alfa och omega när du gör film. Jag behöver förstås inte berätta detta för er svenskar, ni är fantastiska på förberedelser. Se bara på vårt fotbollslag. Som du vet är framgångarna bara för att vi hade en fantastisk svensk tränare, säger Benedikt Erlingsson.
Woman at war
Regi: Benedikt Erlingsson
Med: Halldóra Geirharõsdóttir, Davíõ Þór Jónsson, Ómar Guõjónsson, Jóhann Sigurõsson
Speltid: 101 minuter
Utöver att spelas på Göteborgs filmfestival kommer Woman at war till svensk bio den 22 februari.
