En och en droppar de in i lokalen på gatan Riobamba i centrala Buenos Aires. Det är Argentinas mest kända kvinnliga skådespelare som träder in fulla av förväntningar som om det vore en viktig provfilmning. Alla gör samma sak. De sätter på sig en grön sjal som de knyter om halsen, de sätter sig vid bordet, och håller en penna i handen och tittar in i kameran. Klick. Kameran fångar när de mycket statsmannamässigt signerar ett papper. Ett brev som vädjar om parlamentarikernas röster.
Dessa kända skådespelare vill ha röster för en ny abortlagstiftning.
I brevet står det:
"Vi är inte för abort. Vi är för avkriminaliseringen av abort. Och just därför är vi också för livet."
Det avslutas med orden, "Tiden har kommit. Skapa historia och betala er skuld till kvinnorna."
Det är inte första gången som abortlagstiftningen är uppe till diskussion. Det kommer upp med jämna mellanrum och röstas alltid ner. Just nu har Argentina en högerregering ledd av president Macri som både liknar USA:s president Trump och tycker väldigt mycket honom. Tiden borde egentligen inte ha kommit nu. Men på grund av en rad gynnsamma omständigheter, smarta kampanjer och modiga kvinnor har det skapats ett momentum.
Men motståndet är hårt. Några dagar innan jag anländer till Buenos Aires har frikyrkorna gått i en manifestation genom en central del av staden och burit på ett jättelikt foster. Den katolska kyrkan har traditionellt varit den starkaste kraften mot abort. Nu har de växande frikyrkorna gått om dem.
På spanska finns det ett utryck som heter "poner el cuerpo", vilket ungefär betyder satsa kroppen, och de här kvinnorna gör det. I vilket latinamerikanskt land som helst så kostar det att vara för abort. Man är en hora, sköka, slampa, man riskerar att utsättas för grovt våld.
Trots allt vi vet och trots all utveckling på jämställdhetsområdet är det fortfarande livsfarligt att vara för abort i många delar av världen. Trots att alla vet att abort utförs överallt till olika priser, mer eller mindre säkert.
Abort är lagligt endast på tre ställen i hela Latinamerika. På Cuba, i Uruguay och och i Mexikos huvudstad. Under 2000-talet då land efter land föll som dominobrickor och vänstern i olika färger och former styrde i stort sett hela kontinenten hände inget avgörande med abortfrågan. Jag skulle kalla det vänsterns absolut största svek, att ha haft makten men inte infört laglig abort. I vissa länder, som El Salvador har lagstiftningen blivit så hård att kvinnor sitter fängslade i åratal för att ha fått ett missfall som någon tolkat som en abort.
När en känd skådespelerska tagit på sig den gröna sjalen, skrivit på brevet och tagit foto, ser jag hur hon är märkbart rörd.
Jag tror hon tänker. Tänk om tiden äntligen har kommit.