På grund av regnovädret som drog in under lördag förmiddag valde Way out west att skjuta på insläppet till klockan 13.00. På den timmen hann solen göra en mycket välkommen entré och inne på området hade funktionärer lyckats skotta bort de värsta vattensamlingarna. Efter ett litet tag var det enda som påminde om ovädret alla de överflödiga regnjackor folk gick och bar på.
Några som hade begett sig tidigt till området var Uppsalabröderna Olof och Fredrik Nyström och kusinen Patrik Nowotny. De ser mest fram emot Thåström, Markus Krunegård och Fleet Foxes och har generellt varit nöjda med festivalen i år men tycker att artistbokningarna är något svagare än tidigare år.
– Det känns inte riktigt lika vasst i år, säger Fredrik.
Kusinen Patrik håller med:
– Iggy Pop och Patti Smith är inte brett nog för oss lite äldre. En akt typ som Depeche Mode hade behövts.
– Fast vi har sett mycket bra också, fyller Olof i. Kendrick var häftigt och jag gillade även Frickys konsert.
Barnen hänger med
För Patrik är första gången han tagit med sina barn på festival.
– Det är riktigt kul att de är med. De är 16 och 13 år gamla så de kan springa runt ganska fritt. Jag var lite orolig över 13-åringen som skulle stå längst fram på Kendrick Lamar men det gick bra.
Max Koste, 19 år och kompisen Edvin Lindström, 21 år från Halmstad tycker även de att just artistbokningarna är något svagare i år men som musikälskare har de inga problem att fylla dagarna.
– Det är ju snarare ett problem att många akter ligger samtidigt, säger Edvin.
– Och att Bananpiren är väldigt långt bort, säger Max.
Båda är intresserade av olika genres och vill hinna se mycket.
– Schemaläggningen gör att jag känner en konstant stress över att vi måste planera så mycket för att hinna se allt vi gillar.
Trots stressen har de ändå fått ta del av många bra spelningar. Favoriter hittills är bland andra King Gizzard & The Lizard Wizard och Brockhampton. Näst på schemat står den amerikanska jazzmagikern Kamasi Washington.
Lånat armband
Mitt under eftermiddagens spelning med Markus Krunegård var regnet tillbaka men det var inget som avskräckte Göteborgstjejerna Tova Andersson, 20 år och Klara Eklund, 20 år. De hade tagit sig till festivalen med hjälp av konceptet Share out west. Det är Volvo som lånar ut armband som folk kan låna och sedan få fyra timmars tillträde till festivalen.
– Vi fick tillgång till biljetterna vid två så vi har bara sett Sigrid och två låtar med Krunegård, det var riktigt bra, säger Tova.
– Nu har vi bara en timme kvar innan vi måste lämna tillbaka biljetterna annars får vi böta 500 kronor, säger Klara. Men det är helt okej, i morse trodde vi inte ens att vi skulle vara här så det är bara en bonus.
Vännerna Malin Sanguin, 43 år och Anna Torell Holm, 43 år är väldigt nöjda med festivalen och artistbokningarna.
– De som bokar festivalen och jag har exakt samma musiksmak, säger Malin. Mina favoriter hittills har varit St Vincent och Kendrick.
– Jag älskade Fever Ray, säger Anna. Och som exilgöteborgare i Stockholm är alltid härligt att komma hem.
Malin som såg Arcade fires första spelning i London någonsin för drygt femton år sedan har stora förväntningar på bandets spelning i kväll.
– Då var de nya och även om det var häftigt att se dem på en liten klubb så kan man ju känna att de borde blivit ännu bättre med åren.
De båda är generellt nöjda med årets upplaga av Way out west men är av uppfattningen att maten på området blivit sämre.
– Tidigare har jag blivit inspirerad av maten här. Nu känns utbudet sämre och det som finns är tråkigare och av sämre kvalité. Min teori är att det är alldeles för dyrt för en mindre aktör att ställa sig här och sälja bra lagad mat. Det får gärna bli bättre till nästa år.
