Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Åsa Linderborg slutar efter 10 år jobbet som kulturchef på Aftonbladet. Bild: Pontus Lundahl/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Åsa Linderborg var kulturchef på rätt sätt

Björn Werner kommenterar att Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg slutar på posten efter tio år.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Åsa Linderborg slutar nästan på dagen tio år efter att hon började som kulturchef på Aftonbladet. Det är rasande tråkigt. För med henne från tronen försvinner en person som förvaltat kulturchefstiteln som den bör förvaltas: en konträr ifrågasättare som tar spjärn mot samtidens dumheter och petar i såren som uppstår.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Just därför är det också fullt förståeligt. Att stå mitt i stormens öga som rikskänd, kompromisslös debattör och samtidigt vara både redaktör, administratör och budgetansvarig över en stor frilansredaktion i ett decennium är imponerande. Mer går inte att begära av någon människa.

LÄS MER: Åsa Linderborg slutar som kulturchef

Det går förstås inte att nämna Linderborg utan det senaste årets stormar. Oavvägda publicistiska vägval har under senare tid följt på varandra. Men det vore lika oklokt att välja att se det som hennes bestående arv. Snarare är det baksidan av att våga. Ibland blir det fel.

Men när Åsa Linderborg i sitt avskedsbrev på Aftonbladet skriver att kulturchefstiteln är något man får till låns har hon bara halvt rätt. För vad denna märkliga lilla titel, som bara en handfull personer i Sverige kan ha åt gången, egentligen är – det är högst oklart. Så till den grad att de personer som innehar tjänsterna i slutändan blir de som definierar rollen. Framförallt de som lyckas bli seniora som kulturchefer. Sett ur det perspektivet önskar jag att Linderborg trots allt ville stanna kvar.

För i henne finns en lång rad egenskaper som många andra kulturchefer bara kan drömma om. En Augustnominerad stilist. Ett avundsvärt mod att uttrycka åsikter utanför mittfåran. Och inte minst en doktorsexamen i historia. Det är ljusår bort från både klimatfixerad medelklassångest eller några goda ströår på universitetet. They don’t make em like that anymore, tyvärr.

LÄS MER: En plädering för universalismen

Men, mer än så behöver ingen sörja. Det är spännande att en av vänsterns viktigaste kulturplattformar får chansen att nydanas samtidigt som vänstern är i hög färd med att omdana sig själv. Och att Linderborg fått drömjobbet som, vad jag förstår det, en public intellectual på Aftonbladet är knappast ett problem för henne. Eller för oss som kommer att följa hennes karriär, som förhoppningsvis ännu mer fritt tänkande än nånsin, med stort intresse.

Texten har ändrats. Åsa Linderborg uppgavs vara "Augustprisad" och inte nominerad (för "Mig äger ingen", 2007).