I år har jag läst fem eller sex eller sju nyutkomna böcker som jag tycker om. Det har med andra ord varit ett ovanligt bra år för svensk litteratur och i alla fall två av böckerna jag har uppskattat är nominerade till Augustpriset. Den skönlitterära listan innehåller idel stora och väntade namn: Johannes Anyuru, Ia Genberg, Anneli Jordahl, Jenny Tunedal och Lina Wolff.
Undantaget utgörs av Iman Mohammed. Diktsamlingen ”Minnen av infraröd” är (utöver två småtryck) hennes andra bok. Liksom debuten ”Bakom trädet ryggar” rör det sig om en nätt volym med vackra, våldsamma och något slutna dikter. Det är ett författarskap jag ser fram emot att följa och som jag tror kommer bli tydligare när textmassan blir rikare.
Ia Genbergs ”Detaljerna” tror jag har en god chans att vinna. Det är en elegant och skenbart enkel roman, där en kvinna tecknar sin ungdom genom att berätta om fyra människor som formade den. En vild väninna, en flyktig älskare, en hängiven flickvän och kvinnans sköra mor. Det är ovanligt att läsa en samtida svensk roman som rymmer så mycket livsvisdom som ”Detaljerna”.
LÄS MER:Två Göteborgsförfattare nominerade till Augustpriset
När det kommer till poesin hade jag gärna sett ett pris till Helena Erikssons ”Kore på Starbucks” eller Ingela Strandbergs ”Ingenstans mitt segel”.
Lika förtjust är jag i Lina Wolffs ”Djävulsgreppet” som med obönhörlig konsekvens tecknar ett förhållande mellan man och kvinna präglat av svartsjuka och hat. Berättelsen rör sig från Florens, till New Orleans, via minnen av en barndom i Hörby, bortom allt förutfattat och självklart. ”Djävulsgreppet” visar att också skönlitteratur kan vara farlig på riktigt.
Precis som Lina Wolff har Johannes Anyuru redan mottagit ett Augustpris. Hans ”Ixelles” ligger ännu oläst på mitt skrivbord. Inte heller har jag läst Anneli Jordahls ”Björnjägarens döttrar” eller Jenny Tunedals ”Dröm, baby, dröm”. Som vanligt finns det ändå namn jag saknar bland nomineringarna.
När det kommer till poesin hade jag gärna sett ett pris till Helena Erikssons ”Kore på Starbucks” eller Ingela Strandbergs ”Ingenstans mitt segel”. Mikael Berglunds finstämda kärlekshistoria ”Ovanjorden”, Magnus Dahlströms mörka ”Vesalius” eller Carina Rydbergs osentimentala ”Vitt slödder” hade också förtjänat ett.
Den senare utgör ett exempel på den självbiografiska trend som fortfarande dominerar svensk utgivning, men som är helt frånvarande bland årets nomineringar. Kanske vågar man hoppas att vi rör oss mot något nytt.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Ixelles” av Johannes Anyuru
LÄS MER:Recension: ”Dröm, baby, dröm” av Jenny Tunedal
LÄS MER:Recension: ”Björnjägarens döttrar” av
LÄS MER:Recension: ”Detaljerna” av Ia Genberg
LÄS MER:Recension: Lina Wolffs ”Djävulsgreppet” som ljudbok
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
