Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Nina Hemmingsson.

Årets överraskning: Nina Hemmingsson | Det var jag som kom hem till dig

Nina Hemmingsson

Det var jag som kom hem till dig

Utgiven i augusti 2012 på Atlas förlag.

På vartannat kylskåp i bekantskapskretsen, inklusive mitt eget, sitter en enruting av Nina Hemmingsson. Vad är det som gjort Hemmingssons serier så omåttligt populära? En inte alltför vild gissning är att de figurer som befolkar Hemmingssons serievärld ger röst åt de skevheter som tiden inte riktigt vill kännas vid – den sociala klumpigheten, osnygg översvämmande längtan, den särskilda sortens dödliga ilska, som bor i den av skräck paralyserade flickan – och detta med en värme och försonande brutalhumor som vi nog sällan skänker oss själva i våra skevaste stunder.

Att en serievirtuos som Hemmingsson i höst har debuterat som poet är en glad överraskning. I en tid när ofrihet inte sällan stavas bekräftelsehunger är förstås det bästa man kan göra att gå åt motsatt håll. Nej, man behöver inte stanna där man är som mest kramad och riskera att med tiden bli ett blekt plagiat av sig själv. Man kan gå någon helt annanstans, ströva fritt mellan genrer. Att debutdiktsamlingen Det var jag som kom hem till dig, är riktigt god läsning gör det hela förstås ännu bättre.

”Likheten mellan mig/och en människa/är förvånansvärt många/Nu till första frågan: /Kan du nämna någon/ eller några av dessa likheter.” Så lyder läsaruppgiften som öppnar dörren till det Hemmingssonland som sträcker sig från barndomen in i den sönderfallande samtiden. Mest handlar det om Sverige, ett Sverige som tillhör de håriga, ledsna, fulla, stödsökande och kåta som knyter näven i fickan på sina fulaste manchesterbyxor.

Den som önskar sig brutala sanningar levererade med serietecknarens ironiska bett har en del att hämta här, men här finns också ett sanningssägande, som klingar annorlunda, på dödligt allvar.

Några rader följer mig: ”Jag har en smak i munnen av/ rädsla och grapefrukt/och när jag dör är det utan/hudkontakt”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.