Gunilla Grahn-Hinnfors skriver att det i min världsbild bara finns onda och goda. I hennes verkar det finnas en tredje part, nämligen journalister som svävar omkring frikopplade från makt, tendens och tonfall.
Jag är övertygad om att den mycket erfarna journalisten Grahn-Hinnfors är medveten om att man i en politisk analys kan göra tummen upp eller tummen ner och hennes artikel om Öppna Göteborg var definitivt det senare.
Och det är helt okej om det inte vore för att frågorna alltid är desamma som ställs till alla nya partier.
Ett nytt parti vet aldrig hur de ska svara på alla frågor om framtiden men jag menar att det ibland finns specifika omständigheter som gör att man kan applådera att de ens har tagit sig dit, till den punkten att det överhuvudtaget finns en framtid att diskutera.
