Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skildringen av storskurken Dr Mabuse och hans kriminella nätverk var Fritz Langs genombrott som filmregissör. Bild: Pressbild
Skildringen av storskurken Dr Mabuse och hans kriminella nätverk var Fritz Langs genombrott som filmregissör. Bild: Pressbild

Hynek Pallas: Ärkeskurkars börskaos var aktuellt redan 1922

I Sverige förbjöds Fritz Langs film ”Dr Mabuse – Spelaren” 1922 eftersom den kunde verka ”upphetsande”. Nu har den haft premiär, 100 år senare. Men tematiken med börskaos som skräckscenario är lika aktuellt i dag, skriver Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Bättre sent än aldrig brukar det heta. Men med filmen ”Dr Mabuse – Spelaren” tog man väl i lite väl mycket: Fritz Langs stumfilm fick svensk premiär i först förra veckan – 100 år efter visningen i Berlin 27 april 1922.

Anledningen är typisk vår dysfunktionella relation till vita dukens kultur. Sverige fick världens första filmcensur 1911. Moralpaniken riktades genom decennierna mot pilsnerfilm, videovåld och Martin Scorseses ”Casino” (den sista film att censurklippas 1995), samt tysk expressionism. I resten av världen betraktades stilen som en av filmkonstens höjdpunkter. I Sverige förbjöds ”Spelaren” eftersom den kunde verka ”upphetsande”.

Langs film – där den nihilistiske ärkeskurken dr Mabuse med hjälp av stulen information skapar börskaos – kan utan hyperbol sägas vara en av historiens viktigaste. Därför är det glädjande att den senfärdiga premiären kommer med kompensation när bokförlaget Faethon publicerar långessän ”Dr Mabuses ansikte” av författaren Torbjörn Elensky.

Att kultur- och samhällsbetraktelser i Sverige sällan tar avstamp i film kanske hänger ihop med en ingrodd syn på mediets fördärvlighet. Efter tio år med ett filminstitut som har behandlat filmen som uppfostringsverktyg är det hur som helst en lisa att plöja hundra pekpinnefria sidor där den får vara ett vuxet kulturuttryck.

Langs film – där den nihilistiske ärkeskurken dr Mabuse med hjälp av stulen information skapar börskaos – kan utan hyperbol sägas vara en av historiens viktigaste.

Helst ska man förstås läsa essän efter en biografvisning av ”Spelaren”. (Jag hoppas att förra veckans fantastiska föreställningar på Stockholms Bio Capitol, där de fyra timmarna ackompanjerades av livemusik, upprepas på fler håll). Men det är en flödande rik text i sig. Elensky skildrar vad som ledde fram till det tyska 1920-talet, till Langs vidunderliga verk och filmdecenniet i Weimartyskland: Följetonger om sluga brottslingar och skräcklitteratur; kriget och dess efterbörd; maskiner, Freud och den depraverade storstaden.

”Dr Mabuses ansikte” låser sig dessutom inte vid den läsning som retroaktivt gjorde filmexpressionismen så känd, men också i hög grad fixerade den vid ett ideologiskt perspektiv. Sociologen Siegfried Kracauer menade i boken ”Från Caligari till Hitler” (1947) att filmerna förebådade nazismen. Han tillskrev regissörerna revolutionära intentioner; filmerna visade att tyskarna inte var mogna demokrati och att valet stod mellan socialt kaos och tyranni.

Visst avhandlar ”Dr Caligaris kabinett”, ”Golem” eller ”Spelaren” sådant. Deras förvridna scenografi fångar Weimarrepublikens tillstånd – där krigets mara hänger kvar. Men som Elensky visar var filmerna mer än en snitslad bana till Hitler – här lurar en gammal värld i skuggorna av en ny. Explosionen av modernitet, konst och vetenskap är en vars fragment du kan plocka upp än i dag. Monstren satte prägel på Hollywoods skräckvåg av vampyrer och galna genier. Golem var bara den första judiska filmsuperhjälten – de utstötta mutanterna i X-Men skapas decennierna efter Förintelsen som en metafor för antisemitism.

Vår digitala tillvaro är en där original, kopia och avatar i sociala medier inte enkelt separeras.

I veckan har Marvels ”Doctor Strange in the Multiverse of Madness” premiär. Titeln kunde ha knyckts från en Mabuse-film. För kulturen speglar vad den fruktar: I psykoanalysens 1920-tal var skurkarna hypnotisörer och maskernas mästare. De vars ansikte ingen kände.

I dag krävs ingen lösnäsa för att luras. Vår digitala tillvaro är en där original, kopia och avatar i sociala medier inte enkelt kan separeras. Ett multiversum där trollarméer med tusen ögon relativiserar sanningen. Och som vi såg häromdagen är börsen hundra år senare fortfarande lika känslig för felaktig information.

När jag tänker efter är det kanske inte en så senfärdig filmpremiär ändå – den landar ju i en värld som dr Mabuse skulle betrakta som idealisk.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Storslaget firande när Doktor Mabuse fyller 100

LÄS OCKSÅ: Samhällskritik och självhat – Louis CK förändrade standup

LÄS OCKSÅ: Filmerna om hämnd hänger ihop med historien

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.