Två böcker har blivit särdeles hårt ansatta av kritiker denna höst. Den ena är den före detta Akademiledamoten och poeten Katarina Frostensons ”F – en färd”. Den andra är bloggaren och influencern Margaux Dietz barnbok ”Arnold reser till Sydafrika”.
Kritiken följer i samma spår – den handlar i båda fallen framförallt om författarnas, enligt kritikernas, bristande förmåga att skildra sanningen. Kritiken mot ”F – en resa” har varit tuff. DN:s Malin Ullgren menar att hon ”aldrig sett sanningen så illa tilltygad på 250 sidor”. Margaux Dietz till synes oskyldiga barnbok har också fått utstå väldigt beska droppar, inte minst i Sydsvenskans recension, där Shora Esmailian menar att den slår rekord i ”skamlös kolonial blindhet”. Detta eftersom boken trots att den utspelar sig i Sydafrika inte inkluderat en enda svart person.
LÄS MER:Recension: ”F – en färd” av Katarina Frostenson
Ändå har de båda förlagen valt två helt olika vägar – det ena att lyfta fram, det andra att pudla och be om ursäkt. Polaris, som ger ut ”F”, blygs inte uppståndelsen utan köper gladeligen helsidesreklam i stora dagstidningar för att ytterligare marknadsföra boken. De står kort sagt för både sin publicering och sin författare. Bookmark, som ger ut ”Arnold reser till Sydafrika” gör det inte. Tvärtom har de lovat bot och bättring inför framtida publiceringar.
Samma kritik. Två vägval. Hur blev det såhär?
Polaris agerande är det förväntade – de är stolta över sin publicering och sin författare trots kontroverserna. Alternativet är nästan otänkbart, det vore att underkänna sitt eget arbete med en seriös publicering och skribent och därmed skrämma bort många framtida författare från förlaget. Antagligen är de heller inte helt missnöjda över att kritiken är så polariserad utan trygga i att uppståndelsen både bidrar till försäljningen och förlagets långsiktiga anseende som en plats med både bredd och spets.
Den förläggare som resonerar på det viset kunde lika gärna vara produktchef på Dollar Store.
Bookmark resonerar inte så. Jag misstänker att det beror på att de inte ser Dietz som en ”riktig författare” så mycket som en enkel möjlighet att via hennes enorma plattform i sociala medier tjäna en välbehövlig hacka. Att genuint redaktionellt arbete då blivit nedvärderat är inte konstigt – det är ju egentligen inte boken som ska säljas utan namnet som står på boken. På samma sätt som man säljer en tröja. Eller ett paket pasta, som Bonnier Fakta verkar ha resonerat när de tidigare i år sluta sälja Paolo Robertos böcker efter författarens sexköp.
LÄS MER:Förlaget pudlar om Margaux Dietz kritiserade barnbok
Förlagschefen Claes Ericson avslöjar sig själv när han för GP beklagar sin egen publicering och att de inte visat ”större omtanke om viktiga frågor som representation och vithetsnormer”. För det man inte visar omtanke – det bryr man sig heller inte särskilt mycket om. I detta fall alltså Dietz författarskap. Den förläggare som resonerar på det viset kunde lika gärna vara produktchef på Dollar Store.
Det är oschysst. Mot läsarna, mot Margaux Dietz eventuella författarambitioner och mot förlagsbranschen, som genom att fortsätta en tveksam trend av kändisböcker man egentligen inte står för devalverar poängen med förlagsverksamhet. Den stora frågan är: om man som förlag publicerar någon man inte ser som en ”riktig” författare – är man då verkligen ett ”riktigt” förlag?
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Kunde regeringen rädda SAS kan den rädda kulturen
LÄS MER:Det finns ingen motsättning mellan spel och litteratur
LÄS MER:Vi har kämpat i 100 år för att slippa våra kroppar
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
