Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Är du lydig lille vän?

När den nya regeringen nu lägger fram förslag om tidigare betyg, ordningsbetyg och fler straffmöjligheter i skolan finns det anledning att fundera över konsekvenserna. Är det verkligen lydiga elever vi vill ha?
Genom annonser sökte socialpsykologen Stanley Milgram i början av 60-talet människor som var villiga att ställa upp som försökspersoner för att testa hur inlärning fungerar i kombination med bestraffning. Väl i försöksrummet fick försökspersonerna möta en man som också framställdes som försöksperson men i själva verket var skådespelare.
Skådespelaren placerades i en stol och spändes fast i en anordning som påstods kunna ge honom elektriska stötar. Försökspersonen instruerades sedan att testa den andres minne genom att läsa upp olika ordkombinationer som skulle återges korrekt. För var gång "eleven" svarade fel skulle "läraren" ge allt starkare elchocker.
Försökets egentliga syfte var att finna ut vad som kunde få försökpersonen att avbryta experimentet och flera varianter gjordes. När eleven placerades i ett annat rum än försökspersonen och denne bara kunde kommunicera genom att knacka i väggen fortsatte 26 av 40 försökspersoner att ge stötar ända upp till 450 volt, som var högsta möjliga. Ingen avbröt före 300 volt, som de själva kan avläsa på reglaget karakteriserades som "ytterst våldsam stöt". När det också gick att höra elevens röst genom väggen fortsatte ändå 25 av 40 upp till högsta nivån och i en tredje variant, med lärare och elev i samma rum, fortsatte 16 av 40 upp till 450 volt. Detta trots att den skådespelande eleven från 150 volt skrek av smärta och bad att få slippa loss och efter 330 volt slutade att ens ge livstecken ifrån sig.
Betyder detta att försökspersonerna tyckte om att utdela bestraffningar? Nej, de allra flesta protesterade mot behandlingen av eleven och visade tecken på starkt obehag eller rentav ångest, men när försöksledaren sa åt dem att fortsätta så löd de. Milgram konstaterade att det tycktes plågsammare för dem att sätta sig upp mot någon de uppfattade som auktoritet än att tortera en annan människa.
Vad Milgrams experiment tydligt visar är hur ytterst destruktivt situationer där lydiga människor är inblandande kan utveckla sig. Enligt Milgram föds vi med anlag för lydnad, vilka sedan utvecklas av samhällets inflytande. Vi är därmed inte dömda till lydnad. Som samhällsmedborgare har vi alltså ett val att göra: vill vi att människor ska fostras till att vara lydiga eller vill vi att de ska fostras till att vara mänskliga?
I boken Den nödvändiga olydnaden skriver författaren och journalisten Maria Modig om vilka effekter skolan kan ha på vår förmåga att tänka och agera självständigt. Hon menar att pedagogiken med beröm och tillrättavisningar gör eleverna osjälvständiga och oförmögna att själva avgöra vad som är rätt och och fel: "Tanken att bara andra kan bedöma om det jag gör är bra eller rätt bygger på en människosyn som fråntar den enskilde det personliga ansvaret. Synsättet leder ofelbart till att människor utvecklar en osjälvständighet. Ett samhälle där man känner sig värdefull bara om man av andra får höra att 'du duger, du gör bra saker' utvecklar människors beroende av auktoriteter och likriktning, i stället för självständighet och respekt för varandras olikheter."
Det är ett sätt att se på pedagogik som går på tvärs mot det mesta som förs fram i skoldebatten just nu och det manar till eftertanke: vill vi att barn ska uppföra sig väl av sig själva eller för att de tror att de utsätts för bestraffning eller utebliven belöning annars? Maria Modig menar att skolans uppgift måste vara att lära barnen att själva ta ställning.
Fredric Skälstad är sakkunnig i Jan Björklunds stab. Han tycker att införande av ordningsbetyg är bra eftersom det finns tecken på att lärare annars lägger in den typen av bedömningar i de vanliga betygen. Några undersökningar som visar att ordningsbetyg skapar bättre ordning i skolan känner han inte till men hänvisar till att elever själva menar att det skulle få den effekten. Att det skulle skapa konformism och passivitet bland eleverna tror han inte:
Tvärtom, i ett lugnt klassrum skulle alla våga prata. Att få barn att anpassa sig efter regler är ju inte genomgående något negativt.
Tidigare betygssättning ser han som ett sätt att upptäcka de elever som behöver extra stöttning. Han menar att det från åtminstone femman eller sexan dessutom är en demokratisk rättighet att få veta hur man ligger till och att betygen gör det tydligare för eleverna var målsättningen ligger.
Fredric Skälstad säger med eftertryck att det inte kan vara skolans uppgift att lösa samhällets alla problem. Skolan bör röra sig bort från det sociala perspektivet och fokusera på kunskap. Befogenheter för lärarna att flytta stökiga elever, beslagta störande föremål och utdela kvarsittning menar han är åtgärder som skapar förutsättning för en lärande miljö och det kommer också att gynna svaga elever:
Min vision är att lärarna som auktoriteter ska kunna skydda svaga elever från starkare.
Brian Palmer är en person som funderat mycket kring hur vi ska åstadkomma ett samhälle där människor har civilkurage och förmåga att agera självständigt. Han är socialantropolog och under sin tid som lärare vid det amerikanska elituniversitetet Harvard byggde han upp kurser där han lät studenterna möta och diskutera med människor som visat civilkurage. För några år sedan sökte han sig till Sverige, "på flykt undan Bushs sköna nya värld", som han uttrycker det med viss ironi, och har under först ett gästlektorat vid Lärarhögskolan i Stockholm och nu som anställd vid Uppsala universitet arbetat fram kurser i civilkurage och bildning. Han är oerhört kritisk till den skolpolitik som alliansen lanserar. Att det finns problem som behöver åtgärdas i den svenska skolan förnekar inte Brian Palmer men han konstaterar att det faktum att något behöver göras inte innebär att alla förslag till lösningar automatiskt är bra. Hårdare disciplin leder bara till hårdare motstånd från de elever som redan är stökiga, menar han och hänvisar till den amerikanske pedagogen och författaren Alfie Kohn, som också visat att betygssättning i sig leder till minskad kreativitet och nyfikenhet. Palmer menar att alliansens politik riskerar att sabotera den kreativitet som gjort Sverige till en av världens ledande ekonomier. Han anser i stället att man bör sätta betyg så sent som möjligt och med så få graderingar som möjligt och säger:
I USA är det ofta så att elitskolorna inte sätter betyg alls på sina elever utan ger muntliga eller skriftliga omdömen i stället.
För att förbättra ordningen i skolorna menar Brian Palmer att man bör göra precis tvärtemot vad Jan Björklund förespråkar: satsa på mer elevdemokrati och elevinflytande för att skapa starka och kreativa individer och utöka undervisning och träning i samarbete. Man bör också börja tidigt, gärna i förskoleåldern, med praktiska empowerment-övningar och sedan fortsätta genom skolåren. Han nämner kurser i feministiskt självförsvar och kamratstödjarverksamhet som positiva exempel. Att träna eleverna till att gemensamt våga ingripa mot andra elever och att stärka relationerna mellan elever och lärare är en bättre väg mot ordning i skolan än disciplinstraff och ordningsbetyg. Han tycker också att alliansen förespråkar en alldeles för snäv syn på vad kunskap är.
- Kunskap är inte bara fakta utan också att veta hur man ska våga ingripa mot mobbning och orättvisor eller hur man samarbetar med andra. En undersökning visade för några år sedan att Sveriges elever låg i topp bland OECD-länderna när det gällde problemlösningsförmåga och samarbetsförmåga och det är ju mycket viktigare och mer användbar kunskap än att kunna räkna ut arealen på en triangel. Huvudmålet med utbildning får inte bli att skapa en stark industri.
Nej, att skapa ordning i skolan bör inte handla om att under tryck av starka auktoriteter och med hot om straff göra eleverna medgörliga och lydiga, utan om att skapa respekt, mellan elev och elev och mellan lärare och elev. Och respekt har mycket lite med rädsla för bestraffningar och dåliga betyg att göra.
Till hjälp i arbetet med att utveckla eleverna till självständiga, ifrågasättande och solidariska människor skulle en civilkuragekampanj av samma art och omfattning som Om detta må ni berätta - kunna arbetas fram, med kurser och utbildning av lärare och med material att använda i undervisningen. Vad som behövs är levande debatt, samtal, rollspel, demokrati i praktiken och en människosyn som erkänner eleverna främst som individer och inte som kuggar som ska smörjas upp för att passa i samhällsapparaten. Vi kan ju inte förvänta oss självständigt tänkande och agerande vuxna om vi inte börjar med barnen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.