Mark Isitt uppmanar till revolution bland kollektivtrafikresenärerna.
Mark Isitt uppmanar till revolution bland kollektivtrafikresenärerna. Bild: GP/Stefan Berg

Är det inte dags för revolution i Göteborg?

Mark Isitt uppmanar kollektivtrafikresenärer i Göteborg att förena sig i en revolution mot bygget av Västlänken.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Kamrater! Jag vet inte om det beror på mig, på att jag skriver detta från Haparanda där Lenin passerade 1917 – han åkte släde över isen på Torne älv i nyinköpt kostym från PUB – på sin väg till Petrograd och bolsjevikerna, men är det inte dags för en gammal hederlig revolution i Göteborg, en uppfriskande dunderdos civil olydnad?

Titta bara på Västlänken. Alla de stora partierna är för. Backar inte en millimeter. Uppför sig som brottsligor i förhör, ”Stick to the story”. Och i förra veckan (GP 20180315) försökte Ann-Sofie Hermansson, kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande, punktera debatten en gång för alla genom att fastslå att ”Frågan är avgjord”, avfärdade kritikerna som ”en liten, aktiv och resursstark motståndargrupp”. Som om Västlänken var en klassfråga. Som om belackarna var några odd fellows i ett elfenbenstorn i Långedrag. Aktiv? Absolut. Liten och resursstark? Knappast.

ANNONS

LÄS MER:Politikerna: Därför lever frågan om Västlänken vidare

Den senaste månaden har GP lasersynat argumenten för pendeltågstunneln. Så underminerande har läsningen varit att artiklarna närmast haft karaktär av partsinlaga. Projektet kommer att ta längre tid, det kommer att kosta mer, det kommer att förorena mer, det kommer att skada fler bevarandevärdiga hus…

Och då pratar vi bara om bygget. Själva nyttan, det verkligt väsentliga, vet vi sedan tidigare hur det står still med, pris och passagerarunderlag rimmar illa. Enligt Hermansson är grundkonflikten enkel, ”Antingen satsar man på kollektivt resande eller inte.” Något hon har alldeles rätt i. Fast alldeles fel i på samma gång, för man är knappast Västlänkmotståndare om man är kollektivtrafikmotståndare.

LÄS MER:Motståndet som blev en folkrörelse

Ska 30 000 dagliga pendeltågsresor gå före 400 000 dagliga spårvagnsresor? Så enkelt kan grundkonflikten summeras. Ska Trollhätteborna gynnas framför göteborgarna? Politikerna tycker det. Ska den där beräknade 30-miljardersinvesteringen tillfalla den regionala kollektivtrafiken istället för den lokala? Som sagt, antingen satsar man eller inte.

Tillkommer gör frågan om markutrymmet. Den kan tyckas underordnad (ursäkta) men Västlänken är planerad i ytligast möjliga läge, på taket av Götatunneln exempelvis, vilket innebär att alla efterkommande tunnlar måste grävas längre ner i leran. Komplext. Men framförallt opraktiskt i vardagen.

LÄS MER:Vad vet göteborgarna om Västlänken?

Skulle spårvagnsringen jag föreslog för en månad sedan (GP180220) bli verklighet, med en banantunnel från Nordstan till Allén och en underjordisk station vid centralen, behöver de många spårvagnsresenärerna åka en dubbelt så lång rulltrappa som de få västlänksresenärerna. Vilket kanske inte låter så förfärligt, vad spelar ett par minuter för roll. Men varje dag? Fram och tillbaka?

ANNONS

En tidsförlust som helt säkert skulle klassas som så samhällsekonomiskt olönsam att spårvagnsringen för alltid skulle dö. Kollektivtrafikresenärer i Göteborg, förenen eder!

ANNONS