Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Valandtåget tuffar iväg åt fel håll, bort från Berättelsen och den ständigt pågående kampen om konstnärlig frihet i en hårt kommersialiserad filmvärld, skriver Gunnar Bergdahl. Bild: Anders Hofgren

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Är akademiska poäng svensk films framtid?

De färdigutbildade Valandseleverna förefaller vara underordnade sina akademiska poäng. Göteborg film festivals tidigare chef, Gunnar Bergdahl, svarar Akademi Valand angående årets examensfilmer.

Nu har Valands filmutbildning samlat sig till svar (14/6) på min reflektion över årets examensfilmer (5/6). Men har de uppfattat kritiken? Svaret formar sig nämligen till en textbaserad installation i två delar som stryker under exakt det som bekymrar mig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Valands filmutbildning har blivit för privatiserad

Studentgruppen slår kollektivt (!) fast ”att den enda sanningen som existerar är att allt är subjektivt” och oavsett genre eller ämne har ”vår klass tagit avstamp i egna upplevelser”. Just det. Jag hade önskat att någon eller några alldeles självständigt lockats eller uppmanats till att rikta kameran utanför spegelramen. Men istället är dessa färdigutbildade filmskapare gemensamt övertygade om att de ”utforskar det som skaver och det som är pinsamt i vår egen vardag, men vi tycker att det även säger något om samhället vi rör oss i”.

Jag är benägen att hålla med. Nämligen att detta samhälle är på väg att upphöja narcissism och självbespegling till existentiell förutsättning. Vad händer då med empatin? Med filmens förmåga att skildra människan bortom det egna jaget?

Deras lärare, också kollektivt, skickar läsaren rakt in i en tämligen svårbegriplig slingrande akademisk text om subjekt i skapande och ackrediteringar universitet emellan. Något ansvar för examensfilmerna vill man tydligen inte kännas vid.

Valandtåget tuffar iväg åt fel håll, bort från Berättelsen och den ständigt pågående kampen om konstnärlig frihet.

Ingen kommenterar min jämförelse med den framgångsrika danska filmskolan och dess grundtanke att filmutbildningen måste möta och vara en del av filmskapandets unika konstnärliga förutsättningar. Och därför inte har något att vinna på akademiska poäng.

De färdigutbildade Valandseleverna förefaller däremot vara underordnade sina i konsekvens med att utbildningen i sig underordnas internationella riktlinjer för att öka akademisk samverkan.

Är det verkligen svensk films framtid?

Valandtåget tuffar iväg åt fel håll, bort från Berättelsen och den ständigt pågående kampen om konstnärlig frihet i en hårt kommersialiserad filmvärld.

LÄS MER: "Det här tåget fortsätter rulla"

”Filmskapare har länge haft en möjlighet att gömma sig bakom verket”, skriver de nykläckta regissörerna aningslöst. Syftar de möjligen på en av de akademiska undertecknarna av skolans replik, Ruben Östlund? I mina ögon en fenomenal regissör som har okulärbesiktat samtiden med filmer som ”De ofrivilliga”, ”Play” och ”The Square”.

Gömd bakom verket? Knappast.

En inspiratör? Jag fortsätter att hoppas.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.