Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Björn Werner: Äntligen vill vi förstå Tindermännen

För snart två år sedan rasade debatten om ”Tindermannen” het på kultursidorna. Många var skeptiska – eller ville inte alls ta in idén om att vissa män skulle ses som en utsatt grupp.
GP:s kulturchef ser tecken på att empatin för de ensamma, utsatta männen nu ökar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I en nyckelscen i tv-serien ”The White Lotus” försvarar den rika vita mamman sin tonårsson från hans elaka storasyster. Hon ska inte retas, säger mamman, eftersom unga män faktiskt inte har det så lätt i dagens samhälle. Paus för skratt hemma framför laptopskärmen.

Scenen är tänkt att tas emot som satir av ett pågående daltande med unga vita incelmän, designad för att väcka de politiskt medvetna HBO-tittarnas instämmande nerv.

LÄS MER: Statistiken visar – fattiga män är mest barnlösa

Men vadå?! vill jag utbrista. Det är ju så det är? Även om det inte gäller söner till stenrika mammor, är det ett faktum att unga män har det dåligt just nu. Det finns det siffror på. Vi vet att de har kassa chanser att få leva ett liv med god utbildning, fast jobb och en partner som i bästa fall rentav älskar dem. Ja, också i Sverige, där vi även har ett unikt högt mansöverskott på 53% män mot 47% kvinnor. Många män är rent statistiskt dömda att leva ensamma.

LÄS MER: Tindermännen blev 10-talets stora förlorare

Om detta är det väldigt svårt att prata om i sansad samtalston. Jag har själv försökt, när jag för snart två år sedan skrev om ”Tindermannen” som 10-talets förlorare. En text som av etablerade skribenter i flera tidningar lästes som att jag förordade tvångsgifte åt de män som inte får ligga. Det gjorde jag alltså inte. Det jag efterfrågade var att samhället skulle få upp blicken för denna grupp av män som något mer än bara sorgliga, enskilda individer. Att bredda bilden av vad strukturella problem kan vara till något som också kan inkludera (utsatta) män som grupp. Utan den högst materiella analysen lämnar vi en växande grupp maktlösa personer i sticket.

LÄS MER: Tindermännens lidande är allas ansvar

Det finns ytterligare poänger med att nyansera föreställningen om män som samhällets självklara makthavare – oavsett om man som progressiv feminist vill motverka denna ordning eller som konservativ vill bevara den. För det är denna förenklade verklighetsbeskrivning som sådan som eldar på ”incels” frustration. Det rådande mansidealet har inget utrymme för losers. Vad är en man utan jobb, utan kärlek, utan utbildning? Jo, en människa som inte ens kan leva upp till den i ärlighetens namn ganska låga förväntningen på att vara ett patriarkalt svin.

Debatten verkar nå en ljusning i Sverige.

I ett samhälle som ställer dolda, djupt nedärvda krav om att riktiga män ska vara egenmäktiga individer ökar också faran för radikalisering. De allra flesta bär det dubbla misslyckandet, som enskild person och som man, inom sig. En mörk klump som bara bor där, möjligen får utlopp på internetforum eller genom att läsa Jordan B Peterson med näven knuten i fickan. Några få agerar ut för att få erkännande bortom mainstreamsamhället – i kriminalitet eller genom politisk radikalism. Men det räcker med några få räcker för att ställa till med stor och konkret skada.

Därför måste det gå att prata om problemet utan att i samma andetag himla med ögonen åt att män måste daltas med. Inte för att det skulle vara särskilt synd om män – utan för att det uppenbarligen får reella konsekvenser om vi inte hanterar frågan på allvar.

LÄS MER: Han vill att vi tar incel-männens problem på allvar

Debatten verkar nå en ljusning i Sverige. I den aktuella boken ”Incel: Om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris” säger sig författaren och psykiatern Stefan Krakowski vilja förstå männens problem. SvD:s kulturchef Lisa Irenius lyfte nyligen faktumet att fiktionen allt oftare skildrar relationer där män ”gift ner sig” ekonomiskt och statusmässigt – något som också bekräftas av forskningen.

Det är två goda tecken i tiden. En ökad medvetenhet och empati för de misslyckade unga männen gör frågan mindre infekterad. En kulturell värdeförskjutning där manlighet inte på gott och ont associeras till framgång behövs. För att det vore frigörande för miljontals män att slippa bära med sig detta krav, men framförallt för att det skulle återspegla verkligheten bättre.

Läs mer av Björn Werner:

LÄS MER: Bara bakåtsträvare kan vara emot elsparkcykel

LÄS MER: Rätten till liv får inte bli en kontroversiell åsikt

LÄS MER: Debatten är navelskådande – eftersom böckerna är det

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.