Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Ädelbuskis med varmt hjärta

Recension: Snällskoj och skitkul i ädel buskisblandning, tycker Lis Hellström Sveningson om Jäkelskap i kikar'n på 20 årsjubilerande Vallarnas friluftsteater.

Vallarna i Falkenberg är Sveriges vackraste friluftsteater, hävdar tvillingbröderna Janne och Bosse Andersson. Så är det också deras pojkdröm, inspirerad av Fredriksdalsteatern i Helsingborg, som har uppfyllts vid Ätrans strand. De båda är respektive har varit producent för buskisföreställningarna som nu firar 20-årsjubileum på Vallarna.

Premiärkvällen är jag beredd att hålla med dem. Den svenska sommarmiljö som möter besökarna är hänförande. Marianne och Peter Dillbergs scenografi bäddar perfekt in pensionat Solhöjdens byggnader i grönskan. Och när Stefan Gerhardsson gör entré på pensionatstrappan tänder till och med solen sin spotlight mitt i nyllet på hans ex-sjöman.
Fast det kan regna också. Då gör skådespelarna en paus med småprat tills alla har prasslat på regnkläderna.

Inget förmår rubba den trivsamma tryggheten på scen. "Enkel, godhjärtad och snäll", så beskriver Stefan Gerhardsson sin figur Våge i programbladet. Det kunde stå för hela buskisen på Vallarna, som på en vänlig grund under åren har byggt en stämning, tematik och ett rollgalleri – med lätta variationer – som publiken känner igen och älskar. I jubileumsföreställningen Jäkelskap i kikar'n tar manusförfattarna Lars Classon och Jojje Jönsson, trots titeln, väl vara på traditionen av snällskoj. Jäkelskaperna avslutar en trilogi där brännvin och bröllop föregående år har fyllt kikarsiktet. 

Ulf Dohlsten är, precis som förra året, regissör och håller föredömligt samman intrigen med god balans mellan de färgstarka individernas utspel. Historien innehåller ett brott, oväntade sammanträffanden med gamla relationer, massor av bajs- och sexhumor och en överraskning i vardande.

Här blandas nya – Bertram Heribertsons greve med älgande steg, Ola Hedéns milde luffare och Birthe Heribertsons erotiskt laddade örtmarodör – med bekanta skådespelare och figurer. Gerhardsson och Siw Carlsson är tryggt tajmade som pensionatsägarparet och Jojje Jönsson är på topp som brevbäraren Dag-Otto (publikens ständiga begäran). Anna Carlsson och Karin Bergquist är tillbaka, Carlsson som flink norsktalande husa, en riktig spinndoktor för historien, och Bergquist som kärlekstörstande grevinna. Robin Stegmar gör en välvillig gröngöling till polis. 

Här spelas grovt på klass och kön. Männen är tröga och kvinnorna kloka. Heribertsons greve är kvällens buse och förlorare. Han hamnar i skottgluggen, där man anar tråden från första föreställningen, Hemlighuset (1996). Dag-Otto har skitkul och jubilumspangar med ett brak. Vallarna behåller greppet om den svenska ädelbuskisen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.