För något år sedan blev jag uppringd av en kvinna som talade engelska. Hon satt i kundtjänst på ett företag jag nyss varit i kontakt med och det hela var mycket märkligt. Sättet hon pratade på var... släpande och märkligt? Hade hon inte ett märkbart studsigt sätt att prata, trots ämnets tyngd? Det kändes inövat och... kunde det varit inspelat?
Snart började jag tro att det var en robot på andra änden. Ett program med förinspelade formuleringar som bara kastades mot mig för att avläsa hur jag reagerade. Jag kände mig dum, utnyttjad, men framför allt visste jag inte hur jag skulle konfrontera “det”? Eller “henne”? Vad skulle jag tro? Hur frågar man om någon är en robot eller en människa? “Ursäkta, men du låter som en robot, är du det?” Omöjligt. Oetiskt! Jag släppte det.
I veckan tänkte jag på det där samtalet. Det var när Google släppte en tjänst som kallades “Duplex”. Den ska kopplas till deras produkter (telefoner och pods) och är helt enkelt en röst som kan utföra olika telefonsamtal på begäran. Till exempel kan du be din Google-produkt att boka en tid hos frisören. Saknar frisören hemsida ringer Google upp och låter en artificiell röst boka besöket.
Detta demonstrerades under Google-konferensen och teknikvärlden häpnade över hur verklighetstrogen den artificiella rösten var. Autentiskt och prövande! Allra mest eftersom personen på andra änden godtog när robotrösten parerade motfrågor genom omformuleringar. “Jo, jag ville alltså boka sex personer den 24e maj”. Det var omöjligt att förstå att det inte skulle vara på riktigt. För första gången på länge erkände sig experter mållösa. Det var en banbrytande teknologi.
Jag håller med. För det var första gången vi sett ett kommersiellt, eller industriellt, exempel på hur framtiden kan se ut. Duplex kanske inte kommer allmänheten direkt till del, men det målar ändå en konkret bild av framtiden. Det vill säga: allmänheten kommer i framtiden inte förstå eller bry sig om en ringare är en människa eller robot. De kommer att få telefonsamtal från röster som helt enkelt vill prata eller övertyga om en fråga, eller i förlängningen en produkt eller politisk ståndpunkt.
Tanken svindlar. Vad händer när ett av världens största företag, Google, låter allmänheten få en tjänst där de kan ringa hur många personer eller företag som helst med en förprogrammerad intelligens? Där en produkt eller övertygelse enkelt kan masskommuniceras? Kommer det att innebära slutet på telefonsamtal som vi känner dem? Behövs en internationell reglering?
Kanske tydliggör tjänsten ett problem som internet medfört: När allt mer information blir tillgängligt, kommer det oundvikligen också upplevas mer påträngande. Därför ökar också vårt individuella ansvar att värdera den information som når oss. Är den trovärdig?
Här finns också en ännu viktigare fråga: Är det viktigt att den information vi får kommer från en mänsklig röst? Antagligen inte. Och därför kommer vi se utvecklingen som ganska odramatisk. Allt vi vill är ju att ha bättre tjänster. Oavsett om de kommer från en robot eller inte.
