Tv-recension: Överjäst jakt på stulet kapital

Välkommen till ett Stockholm sönderslitet av klassklyftor – igen.

Mittpunkt är den segregerade förorten Lidingö. Singelmamman Malou (Helena af Sandeberg) har kört sin inredningsbutik i botten och kronofogden knackar på. Hon gråter ut i skogen och verkar ha nått sin rikemansdotter-botten när hon av en slump hittar ett nedgrävt rånbyte på 47 miljoner. Livet kan börja! Hon betalar av sina skulder och förverkligar drömmen om ett eget boutique-bageri. Därav den dubbelbottnade titeln på serien.

Självklart finns det fler som letar efter pengarna. Inte minst en annan ensamstående morsa från en lägre klass: finlandssvenska Liana (Bianca Kronlöf), som också är skuldsatt upp över öronen. Det är hennes pojkvän Steffe som gömt bytet och väntat på att hämta det medan han har suttit i fängelse. När pengarna plötsligt saknas tar det hus i helvete bland hans kriminella kumpaner.

Slumpens gudar ser snart också till att Liana springer in på just Malous bageri där hon får anställning på stående fot.

Frågan är inte om, utan när Malou kommer att avslöjas.

Det är lätt att instinktivt rygga tillbaka under de första avsnitten. Där känns "Deg" som en lite töntigare variant av Netflix gangstersuccé "Snabba cash". Istället för kallblodiga gängmedlemmar möter vi äldre yrkeskriminella som säger saker som "jävla pucko" och kallar pistoler för "puffra" eller kokain för "näskaffe". Och eftersom alla ständigt springer på varandra framstår Stockholm som en småstad mindre än Kungälv.

Men efter avsnitt två börjar man acceptera tonen och kan inte låta bli att undra vad som ska hända härnäst. Regissörerna har förvaltat den udda stämningen med ett aggressivt tempo där fifflare från alla samhällsklasser ständigt verkar vara på gränsen till total undergång.

Det må kännas överjäst i sina stunder men degen måste in – och serien utspelas i ett mikrokosmos som blir en metafor för samtiden, där alla tänker på sig själva av ren självbevarelsedrift.