När Humlan Hanssons faster Fanny är barnvakt målar de hela magnoliaträdet i trädgården med svart färg. De kallar installationen "Tusen år av svart". Dessutom gör Humlan konst själv när hon känner sig nere, av rosa tuggummi, som hon döper till "Den rosa bajskorvens sista suck".
Kombinationen av svärta och humor prisades när "Humlan Hanssons hemligheter" tilldelades årets Augustpris. Boken handlar om hur elvaåriga Humlan kommer tillbaka till skolan efter två veckors sjukdom, och upptäcker att hennes bästis Nour plötsligt har börjat hänga med hästtjejerna.
– När det är som mörkast blir det som roligast – när man kan skratta åt eländet. Det kommer till exempel att kunna skrivas väldigt roliga barndomsskildringar om det här året, när barnen går runt med sina deppiga föräldrar i noppiga mjukisar, säger Kristina Sigunsdotter.
I sin egen värld
Hon har skrivit poesisamlingar, romaner och skräckberättelser. Men den här boken blev som en direktresa till Kristina Sigunsdotters egen barndom. Hon växte upp i ett litet samhälle där hon ofta kände sig som något av en kuf.
– Pappas sambo frågade mig var det litterära kommer från, för min familj är civilingenjörer och pratar om skogen och jakt och sånt. Mamma var utvecklingspedagog och den som pratade om känslor, och det var tur med den motvikten. Men jag hade så otroligt tråkigt vid middagsbordet så jag var tvungen att gå in i mitt eget huvud för att överleva, säger Kristina Sigunsdotter.
I barndomen satt hon i garderoben och skrev dikter om sin döda hund. Och hon lekte ofta fritt, obekymrad om könsroller – en frihet hon fick från sin mamma.
– Det har hjälpt mig när jag skriver, att jag inte fastnar i gamla hjulspår kring hur en flicka ska porträtteras, säger hon.
Behöver svärtan
Mitt i ensamheten har Humlan Hansson också sin faster Fanny, som hon besöker på vuxenpsyket och som lär henne vad man ska göra när ångesten blir stark under vargtimmen. Kristina Sigunsdotter känner igen sig även i Fanny. I 20-årsåldern gick hennes mamma bort i en sjukdom, samtidigt som Kristina nyss hade tagit sig ur ett destruktivt förhållande.
– Jag mådde otroligt psykiskt dåligt. Jag hade åkt ut till landet för att fly honom, med mina bästa kompisar. Och när jag är där dör min mamma.
Hon hade behövt en Humlan i sitt liv, någon som hjälpte henne att få tillbaka livsgnistan. Vissa vuxna ryggar för ämnen som ensamhet och psykisk sjukdom. Men svärtan finns ändå i barnens liv, menar Kristina Sigunsdotter, och hon tror att böcker kan hjälpa dem att formulera tankarna inuti.
– Barnen behöver böcker som handlar om svärtan så att det inte är ett Bullerbyskimmer över allt de läser för då känner de inte igen sig och har ingen att hålla i handen.
Allt är inte heller nattsvart. Visserligen kan en vän som sviker såra enormt i barndomen, menar Kristina Sigunsdotter.
– Men det som är fint med den här vänskapen är att det går ganska fort att reparera ett uppbrott och sår. Det tycker jag är hoppfullt, att det går att lösa saker. Även om det är tunga ämnen är det skitviktigt att man inte lämnar barnen i hopplöshet på slutet, utan att de får kraft och jävlar anamma.
Systerskap
Hon har själv ofta sökt tröst i systerskapet, till exempel det med illustratören Ester Eriksson. De fann varandra efter att Ester hade läst hennes roman "Rovfåglar", och blivit berörd av Kristinas sätt att gestalta livets mörker.
– Ester mådde väldigt dåligt då och ringde mig någon natt. Då började jag ge henne uppdrag som hon skulle göra för att stå ut. Så vår vänskap började med de uppdragen. Vi var väldigt öppna och utan murar.
De bollade fram vem Humlan Hansson var tillsammans. Men Kristina Sigunsdotter undrade om en sådan bok verkligen kunde sälja. Visserligen får tjejer vara superhjältar numera men får de vara komplexa varelser?
– Jag är så glad att boken får Augustpriset för nu kommer folk att våga läsa den, även fast det är en svart bild på en tjej som kastar vattenfyllda kondomer från en bro på framsidan. Flickor kommer att få se en komplex bild av vad flickor är. Det är det bästa med priset.
Elin Swedenmark/TT
Fakta: Kristina Sigunsdotter
Bor: Malmö
Familj: Maken Johan och barnen Signe, 2 och August, 4.
Karriär: Skriver böcker för unga och vuxna, poesi, låttexter och dramatik. Debuterade med "Sjöpojken" och har bland annat skrivit "Rovfåglar" och "Min krokodil tror att den är en racerbil".
Litterära förebilder: "Barbro Lindgren och Astrid Lindgren. Jag har skrivit en bok som heter 'Landet som icke är' som utgår från Ediths Södergrans dikter och där var det mycket Astrid Lindgrens 'Allra käraste syster' jag tänkte på. Som handlar om systerskap. Och Ulfs Starks 'Dårfinkar och dönickar', den var också som en käftsmäll. Där var det också det könsöverskridande."
Om Ester Eriksson: "Ester har en otroligt rolig syn på omvärlden och kan vrida till allt så att det blir fantastiskt kul. Så det har varit väldigt roligt. Till exempel när jag ska tänka på Humlans stilförebild så skriver jag till Ester och så bollar vi: är det Mårran, Edward Scissorhands, nej det är nog Gargamel. Det har varit otroligt kul att bolla med henne kring vem den här elvaåriga tjejen är."
Fakta: Ester Eriksson
Ester Eriksson är född 1987 och är konstnär och serietecknare, utbildad på serietecknarskolan i Malmö.
Hon debuterade med "Det finns ingenstans att fly", en skildring av Olivia som går på konsthögskola, och som har förlorat sin mamma – en erfarenhet som för övrigt både Ester Eriksson och Kristina Sigunsdotter delar.
Hon har också gett ut "Jag, Esters rester" och hennes Långbensfigur har blivit ett signum. Den kan beskådas på Instagramkontot Esters_rester.