Filmrecension: Mörkrets hjärta utan mörker

Under första världskriget ger sig den brittiska forskaren Lily Houghton (Emily Blunt) ut på en farlig resa längs Amazonfloden för att leta efter Livets träd. Enligt legenden kan dess blomblad bota alla sorters sjukdomar och revolutionera läkekonsten. Frank Wolff (en ordvitsande Dwayne "The Rock" Johnson) blir Houghtons guide. Wolff är en skuldsatt skeppare med en tunga av guld (och en tam leopard) som bär på ett mysterium. Med på färden kommer också Lilys mesige bror MacGregor (Jack Whitehall) som funkar som comic relief.

I en djungel full av reptiler och hotfulla infödingar blir åkturen än mer komplicerad då Prins Joakim, en tysk prins i ubåt, dyker upp. Han vill förstås erövra det magiska trädet själv och för att få hjälp lyckas han återuppliva den gamle conquistadoren Aguirre i en övernaturlig vändning.

"Jungle cruise" är som en "Mörkrets hjärta" utan faktiskt mörker, där hoten om fara marknadsförs hårt men aldrig riktigt införlivas.

Trots svagheterna går det inte att helt och hållet avfärda "Jungle cruise". Matinéstämningen är på topp särskilt under filmens första halva och gnabbet mellan Blunt och Johnson för stundtals tankarna till en mer barntillvänd "Indiana Jones". Lily och Franks samspel är i princip det enda mänskliga inslaget i en annars totalt datoranimerad skapelse. Även om Franks skämt om att han aldrig sett en kvinna i långbyxor mjölkas frustrerande torrt.

Det är ändå något med alla överdrivna brittiska dialekter och överspelande skurkar som gör "Jungle cruise" mer uthärdlig än den kanske förtjänar.

Filmen är dock minst en halvtimme för lång. Det kan bero på att förlagan inte är en bok eller en gammal film utan liksom "Pirates of the Caribbean" först var en åktur på Disneyland. Man får känslan av att varje del i attraktionen tillägnats sitt eget parti i filmen utan större omsorg för mediet. Ibland blir man helt enkelt lite yr i skallen.

Rättad version. I en tidigare version angavs andra världskriget istället för första.