Inför att Clara Törnvall nyligen skulle till en intervju gick hon plötsligt vilse i kvarter där hon varit otaliga gånger. Allt hon brukade känna till blev främmande – världen skevade och tycktes få en ny skepnad. Det är en känsla hon är van vid, ett slags hisnande och kreativ varseblivning som påminner om ett barns.
– Men det skapar samtidigt osäkerhet och rädsla, för världen ter sig farlig, främmande och väldigt oförutsägbar, säger hon på ett kafé i Stockholm.
Clara Törnvall har haft ångest i större delen av sitt liv, och har konstant försökt förstå varför. Hon har provat terapeuter, antidepressiv medicin, och har läst massor av böcker utan att känna igen sig. Men allt fick sin förklaring när hon vid 42 års ålder fick diagnosen autism utan intellektuell funktionsnedsättning, det som förut kallades Aspergers syndrom.
Pojkarna norm
Listan i början av boken är lång: Clara Törnvall slår fast att hon inte kan tolka undertexter, att hon undviker ögonkontakt och upplever att andra inte förstår vad hon menar. Hon är ljud- och ljuskänslig, har svårt med praktiska rutiner som att städa och laga mat men är istället språkligt intelligent.
– Jag har alltid känt att vissa saker är svåra men jag har inte förstått att de har med varandra att göra, säger hon och kallar diagnosen för en aha-upplevelse.
– Den har verkligen räddat livet på mig. För att jag för första gången har fått ett svar och äntligen förstår mig själv. Det är sådant som är grundläggande för en människa.
Livet igenom har Clara Törnvall anpassat sig utifrån de sociala normerna – autismen syns inte utåt. Men orsaken till den sena diagnosen beror också på att normen för en autist är en pojke. Specialintressen sägs vara ett utmärkande drag för autister, men i utredningarna har frågorna kretsat kring tåg, teknik och bilar.
– Jag menar inte att flickor inte kan ha de intressena. Men om frågan ställs som ”lägger du ofta märke till registreringsmärken på bilar” kanske en flicka svarar nej, samtidigt som hon har en enorm samling av My Little Pony-hästar.
Koppling till kreativitet
Med hjälp av forskare som Svenny Kopp förklarar Clara Törnvall att flickor med autism ofta är stillsamma och klarar skolarbetet bra. De uppfattas som blyga, reserverade, och verkar ha vänner fast de inte riktigt har det. De blir skickliga på att imitera och iaktta, säger Clara Törnvall, som själv desperat försökte att passa in med tjejkompisarna i barndomen. Hon var en bokmal, och lärde sig social interaktion i böcker och filmer.
– Pojkar har inte drillats i det där, om de har velat sitta ensamma på rummet har det inte betraktats som något udda utan då har de fått göra det, säger hon.
Clara Törnvall visar också den starka kopplingen mellan autism och kreativitet. I en Facebookgrupp för kvinnor och icke-binära med autism kretsade folks specialintressen nästan uteslutande kring djur och kreativitet. Genom forskningen hittade Clara Törnvall också historiska kvinnor som man tror skulle ha fått diagnosen i dag, till exempel poeten Emily Dickinson, den litterära flickan Alice i Underlandet och filosofen Simone Weil – där Clara Törnvall tyckte att autismen till och med syntes i texterna.
– Jag kände ”det står ju här, det kan inte råda någon tvekan”, säger hon.
Okunskap och fördomar
Weils stränga syn på moral och hennes upptagenhet vid människans behov på att fokusera var sådant som Clara Törnvall fastnade för. Hos Weil ser hon också ett oförsonligt drag som är vanligt hos autistiska personer. Det kan uppfattas som arrogant, men är inte menat att vara det, understryker Clara Törnvall.
– Det jag försöker göra med boken är också att förklara att autistiska personer kanske inte begriper sig på den neurotypiska världen men den neurotypiska världen begriper sig heller inte på autister. Man kommunicerar olika så det blir ofta missförstånd.
Fler källor stödjer att kvinnorna hon lyfter fram kan ha varit autister. Men i intervjuer har vissa ifrågasatt att Clara Törnvall resonerar kring deras tänkbara autism. Det gör henne provocerad – fördomarna är många.
– Jag skulle vilja vända på frågan: Varför skulle det vara reducerande att säga att det var en autistisk person?
Autism är en neurotyp, och alltså ett annat sätt att fungera på, enligt Clara Törnvall. Men i Sverige ser hon ett konsensustänk som ibland försvårar för den som sticker ut. Hon vill både medvetandegöra och avdramatisera diagnosen.
– En minoritet fungerar på ett annat sätt, det är inte mer än så.
Fakta: Clara Törnvall
Född: 1976
Bor: Enskede, Stockholm.
Familj: Två barn, 8 och 12 år gamla.
Karriär: Är kulturjournalist och producent på Sveriges Radio P2. Hon har tidigare skrivit för bland annat Aftonbladet Kultur och har regisserat dokumentärfilmen "Konstsamlaren och katastrofen". "Autisterna" är hennes debutbok.
Läser nu: En biografi om Gunnel Vallquist, av Alva Dahl. ”Slå rot i förvandlingen”.
Lyssnar helst på: "Jag lyssnar på så mycket klassisk, nyutkommen musik hela tiden när vi gör program, så ibland måste jag blåsa ur huvudet med en schlager. Nu lyssnar jag på Florence Price, amerikansk tonsättare, en svart kvinna. Den klassiska musikvärlden kan vara konservativ men den har vaknat nu, och ser att även kvinnor och icke-européer har skrivit klassisk musik".
Fakta: Clara Törnvall om...
... att samhället blir mindre anpassat för autister:
– Kraven på att man ska vara flexibel har ökat, skolan har en annan sorts pedagogik, ljudnivån i offentliga miljöer har ökat och oförutsägbarheten också. Man förväntas komma till jobbet och inte veta var man ska sitta. Individen förväntas klara av många fler saker på egen hand. Det är förödande för människor med autism. De rationella modellerna blir fler och fler när samhället automatiseras och när man har en offentlig sektor med new public management. Vi är väldigt förtjusta i det i Sverige, att det ska finnas en manual. Men man måste förstå att alla människor inte är likadana.
... Sveriges konsensuskultur:
– Den ligger till grund för ett jämlikhetsarbete som har varit jättebra. Men dess baksida är att man tror att alla måste vara likadana för att få vara med. Men likheter och lika rättigheter borde inte blandas ihop. Om man bekämpar rasism handlar det till exempel om att vi alla är likadana. Men autism handlar om att det finns en olikhet i hur man kommunicerar. Det är knivigare. Jag har varit mycket i Italien och det är så mycket lättare för mig, folk säger vad de menar med många ord och det är inte så farligt att bli arg och be om ursäkt sedan. Här är det ganska ordfattigt och mycket man ska förstå mellan raderna.
... bandet mellan autism och kreativitet:
– Jag tror det beror på att man associerar lite annorlunda. Många är under- och överkänsliga för sinnesintryck vilket gör att man förnimmer allt väldigt starkt och det blir väldigt påträngande. Det tror jag är gemensamt för många kreativa personer. Man kanske söker ett sätt att uttrycka sig när man har svårt för sociala situationer och språk i möten med människor. Man vill prata men hittar inte orden. Då behöver det få utlopp någon annanstans.