Åsa Wikforss tar upp kampen för demokratin

Grunden som vårt demokratiska system vilar på är skör, och tilliten till etablerade institutioner verkar vara en färskvara.

Det skriver Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot i Svenska Akademien, i sin nya bok "Därför demokrati". Wikforss använder den antidemokratiska utvecklingen i länder som Polen, Ungern och Venezuela – och även USA – som exempel på hur auktoritära politiker uppnår framgång genom att exempelvis spä på människors oro med hjälp av desinformation.

Det är en "extremt svår balansgång" för en demokratisk politiker att både visa respekt för sådan oro och att inte ge efter för den, eftersom den inte nödvändigtvis beskriver sanningen, enligt Wikforss.

"Döden i grytan"

Men ovilja att diskutera problem i samhället är att spela antidemokratiska makter rätt i händerna.

– Om det finns problem i ett samhälle så är det döden i grytan om man inte pratar om dem. Dels tar man inte människors oro på allvar då, om de faktiskt ser att det finns problem med integration, eller brottslighet, eller vad som helst, säger Åsa Wikforss.

– Dels krävs det en öppen debatt om vi ska kunna lösa problemen. Om det växer fram en kultur där man inte pratar om sådant eftersom man är rädd för att bli stämplad på det ena eller andra sättet så har man ett dysfunktionellt offentligt samtal.

"Måste prata om det"

Hennes förhoppning är att "Därför demokrati" ska bli en del av samtalet.

För det är ett system som bygger på sanning, och förmågan att fatta förnuftiga och kunskapsbaserade beslut. När kunskapsföraktet växer och misstron mot etablerade institutioner som public service-bolagen, vetenskapen och politiken ökar riskerar demokratin att urholkas. Det är en central tes i boken.

– Jag har större tillförsikt vad gäller Sverige än för flera andra länder. Vi har, historiskt sett, en stark demokratisk tradition och framför allt höga nivåer av tillit till våra institutioner, säger Wikforss.

– Men samtidigt är tilliten en färskvara, och jag anser att det inte går att luta sig tillbaka och säga "det här går nog bra". Det är det som är poängen med boken, och det här är mitt bidrag till det. Vi måste prata om det.