Jag går mot fel radhuslänga, men Kristoffer Triumf har sett mig från sitt köksfönster. Han öppnar ytterdörren och vinkar mig rätt.
– Malin, min fru, är sjuk. Så jag tänkte att vi börjar en stund i ateljén och sedan får du följa med och lämna Love i skolan. Jag ska bara sätta på lite mer kaffe.
Jag hälsar på sonen Love, 6 år, som är försjunken i ett barnprogram på tv:n, och fortsätter in i den omtalade ateljén, dit kändisarna vallfärdat de senaste tre åren. Det är högt i tak, stora fönster och mitt i det helt furuklädda rummet står ett stort bord med inspelningsutrustning.
Radhusområdet här på Vällingbyhöjden är starkt förknippat med folkhemsbygget och att Olof och Lisbet Palme flyttade hit i slutet av 1950-talet. Området byggdes i samband med att de gamla centrala delarna av Stockholm revs och det är förklaringen till att flera av bostäderna också har tillhörande ateljéer. Tanken var att Klarakvarterens konstnärer skulle lockas ut till förorten.
Kaffetermosen är påfylld och Kristoffer visar var jag kan slå mig ner. Han vill gärna sitta där han brukar under sina egna intervjuer, men har annars inget emot att det är ombytta roller.
Tvärtom, han hymlar inte med att han gillar att intervjuas. Vid tiden för när han drog igång Värvet hade han en dröm om att slå igenom som ståuppkomiker. Tanken var att intervjua komiker för att lära sig en massa om hur de jobbar, men det var också att han helt enkelt ville ta mer plats.
– Innan jag började med Värvet hade jag kommit till insikt att jag ville synas mer, att jag inte längre tänkte förneka den delen av mig själv. Det var ett genombrott att jag erkände för mig själv att det fanns en sång- och dansman inom mig som ville ut.
Tv-duon Filip och Fredrik har också fungerat som inspirationskälla. Kristoffer jobbade som redaktör för deras Breaking News ett par säsonger och genom det dagliga redaktionsarbetet kunde han jämföra hur deras vardagsliv såg ut kontra hans eget.
– De verkade ha roligare än jag hade, det hände alltid mer saker kring dem. Och jag ville dit. Jag har alltid känt att jag har något mer. Det är väl något slags hybris, att tycka att jag är värd att få chanser och värd att få göra saker. Jag tycker i och för sig att alla människor förtjänar att tro att man har någonting. I alla fall tror jag att det är många som kan känna igen sig i att man känner sig oförlöst i sin yrkesroll, att man inte till hundra procent är på rätt plats i livet eller karriären.
Med Värvet verkar Kristoffer Triumf ha hittat rätt plats åtminstone för tillfället, men samtidigt som han tänker sig att det här är ett projekt som aldrig kommer att ta slut så vill han inte skriva på reklamkontrakt på längre än ett halvår. Skälet är han inte vet om han vill göra Värvet om ett år.
En fråga han ofta får är varför det blev en sådan succé? Han har inget exakt svar. Lite tur och mycket tajming i kombination med att hans nyfikna intervjustil med djuplodande samtal var något som stack ut. Många gillade känslan av ett intressant samtal hemma i någons kök.
Han har aldrig varit speciellt strategisk angående Värvet med ett undantag. I början valde han personer som visserligen intresserade honom men alla hade också många följare på Twitter. Soran Ismail, Kristoffer Appelquist, Lina Thomsgård och Alex Schulman fick folk att upptäcka Värvet via deras twittrande. Det fungerade över förväntan.
– Jag minns ruset när jag på morgonen efter att ha lagt ut intervjun med Soran såg att det var 104 stycken som hade laddat ner. Jag var så glad över att jag hade nått ut till dem. Det räckte för mig.
Det var bara början. Snart tre år och 27 miljoner nedladdningar senare står folk bokstavligen i kö för att få vara med i Värvet. Olika mediebolag och managers vill gärna att just deras adepter åker ut till Vällingby i samband med en ny bok, filmpremiär eller skivsläpp.
Framgången med Värvet gör att Kristoffer Triumf kan plocka ut en skaplig månadslön men hans engelskspråkiga variant, Värvet International, som han drog i gång i höstas, fick inte samma flygande start.
– Båda mina poddar växer och det är kul men jag trodde det skulle gå snabbare för Värvet International. Jag trodde fler svenska lyssnare skulle haka på direkt. Men jag är helt övertygad om att den kommer att lyfta i USA.
Självförtroendet finns där men så har det inte alltid varit. Tv-profilen Fredrik Wikingsson, som är en god vän, har sagt att Kristoffer Triumf är den person som har det sämsta självförtroende han vet. Att Kristoffer ”har en enastående förmåga att känna sig underlägsen även en praktikant som är hälften så gammal”.
Det borde finnas förutsättningar till ett bra självförtroende. Värvet har hyllats på de flesta håll och kanter och 2013 var han nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin årets förnyare. Den sällsynta negativa kritik han har fått har mest handlat om att en del tycker han ställer för snälla frågor. Till viss del håller han med, men menar samtidigt att skjutjärnsjournalistiken har andra forum. Han erkänner att han alltid är på gästens sida.
– Jag tycker det är ok att jag är ett fan och jag är inte så intresserad av att prata om en uppslitande skilsmässa även om det just då skvallras om den på stan.
Kristoffer växte upp i Strängnäs och beskriver sig som ett typiskt skilsmässobarn som tillbringade varannan helg hos pappan.
Föräldrarna skiljde sig när Kristoffer bara var ett år och mamman belånade sig maximalt för att de skulle kunna flytta från det lite ruffigare höghusområdet till ett lite lugnare villaområde. De första åren var det mest han och mamman innan familjen utökades med först en styvfar och senare, när Kristoffer var elva, en halvbror.
Han har alltid älskat sin lillebror Samuel och åldersskillnaden gjorde att han ibland nästan kände sig som en tonårsförälder.
Det hindrade inte honom att göra en rejäl tonårsrevolt mot sin mamma. I skolan var han från början en lycklig, busig kille som senare blev till en lite mindre lycklig, stökig kille. Vilsen och arg.
Högstadiet minns han mest som en hormonstinn jobbig period. Han var väldigt intresserad av tjejer som tyvärr inte var lika intresserade av honom. Kristoffer beskriver sig som den där lite stökiga killen, som alltid räcker upp handen för att säga något lite lustigt bara för att få klassens kärlek.
Teaterutbildningen på Östra Grevie folkhögskola i Skåne hoppade han av för att han inte fick kontroll över sin scenskräck och 19 år gammal hamnade han i stället på Nöjesguiden. Först i Malmö och sedan i Stockholm. Därefter hamnade han i reklambranschen men har i omgångar även jobbat på krogen och som redaktör i olika tv-produktioner. Aldrig på samma arbetsplats i längre än två år.
Under en period på tio år levde han ett ganska destruktivt liv med för mycket alkohol och droger. Ett missbruk han har varit rätt öppen med. I dag har han varit nykter i drygt tio år, men har svårt att se sig själv som en nykter alkoholist. Han vill inte överdriva sin missbruksperiod och menar att han på ett sätt bara var en av de där mediemänniskorna som festade lite för mycket.
– Jag är säkert alkoholist, det är mer det att jag tycker jag har viktigare saker att prata om än att jag är nykter nu. Det finns andra som kan prata bättre om det och jag vill inte heller bli ett affischnamn för missbruk. Visst var det en vändpunkt att lämna det där bakom mig, men den stora vändpunkten i mitt liv var att bli pappa.
Enligt Kristoffer hade hans biologiska klocka skrikit sedan tonåren. Sonen Love var ett efterlängtat barn och även en katalysator för att ta tag i livet och ge det en riktning. För att kunna vara en bra pappa så måste han må bättre genom att göra något meningsfullt på dagarna.
– Om jag inte fått Love hade jag nog kunnat traska på i samma fotspår i tio år till och försökt hitta min plats i reklamsfären.
Det var även fler saker som hände i samband med pappaledigheten som gav nya perspektiv på livet och säkerligen bidragit till en form av vändpunkt. När Love var ett halvår fick Kristoffers mamma en stroke. Hon kämpar fortfarande med sviterna efter den. Och när pappaledigheten var över så ringde han till sitt jobb, en reklambyrå, för att stämma av inför första arbetsdagen. De bad honom komma förbi och när han kom dit fick han sparken.
Med facit i hand var det ett lyckokast även om han har svårt att känna någon riktig glädje över sättet han fick sluta på.
En fråga som Kristoffer ofta brukar ställa till sina intervjupersoner är: Hur mår du? Själv mår han rätt bra just nu men han har insett att det där med att vara lycklig är ett knepigt projekt.
– Jag tror inte på att man ska vara lycklig hela tiden. Jag tror mer att lycka kommer i små duttar.
Så i stället för att sträva efter ständig lycka så passar han på att dutta ut små doser av lycka när han är med sin son eller under en vanlig fredagskväll framför På spåret med frysta bär till sig själv och chips till resten av familjen.
Det är dags att skjutsa Love till skolan och efteråt åker jag med i bilen in till centrala Stockholm. Kristoffer har nyligen bytt manager, och ska in till stan för att skriva på ett nytt kontrakt. Att göra företagsgig är inte något nödvändigt ont. Kristoffer gillar att göra den typen av jobb där han står på en scen och får uppmärksamhet.
– Var det kommer ifrån? Det är en jävligt bra fråga. Jag kan inte svara på det. Brist på kärlek? Måste det vara en brist? Kan det inte bara vara härligt att synas. Jag hoppas det.
Vad som kommer att händer med Värvet vet han inte men konstaterar att det fortfarande känns lustfyllt.
– Jag njuter oförskämt mycket av själva intervjuerna. De är magiska att göra och jag får ut otroligt mycket av dem. Sedan är det inte fullt så spännande när jag i International gör om en öppningsprata 42 gånger innan jag tycker den är ok. Och jag är fortfarande otroligt nervös inför en del intervjuer, speciellt författarintervjuerna. Jag har lite komplex för att jag inte läser så mycket och inte har gått på något universitet. Den här rädslan över att bli avslöjad som en bluff, som jag tror många har, blir väldigt tydlig med skrivande personer.
Han gör en lång paus innan han fortsätter.
– Men samtidigt, om man kompenserar sin brist på förkunskap med en genuin nyfikenhet så verkar det ordna sig ändå.
Fakta: Kristoffer Triumf
Ålder: 40 år.
Bor: I ett radhus i Vällingby, Stockholm.
Familj: Fru Malin och deras son Love, 6 år.
Aktuell: Värvet, podcasten med de långa intervjuerna och sedan i höstas även den engelska varianten – Värvet International. Finns på värvet.se.
Fakta: Tidiga Värvet-minnen
• Lotta Lundgren
”Lotta var den första personen jag intervjuade för Värvet, innan det ens hette Värvet tror jag. Vi sågs runt midsommarafton 2011, åt jordgubbar och drack mineralvatten och hon var fantastisk. Tyvärr är den intervjun endast utgiven i textform eftersom ljudkvalitén var usel.”
• Marc Maron
”När 2012 var splitternytt tog jag fem dosor snus med mig som muta till den legendariska kattranchen i Eagle Rock utanför Los Angeles och intervjuade min stora idol Marc Maron. Jag hade småljugit för att få tillträde till honom och han var sjukt trevlig och lät mig också spela in på hans utrustning. En eftermiddag jag aldrig glömmer.”
• Soran Ismail
”När jag väl bestämt mig för att göra en podcast bjöd jag Soran på lunch eftersom Fredrik Wikingsson trodde att Soran skulle kunna lära mig tekniska grejer om att podda. Det kunde han inte, men jag fick en hållhake på honom och han betalade tillbaka genom att gästa Värvet nummer ett.”
