Kristoffer Cras fick med rätta mycket uppmärksamhet för debutromanen Svenneskräp 2011, en talspråksdriven dystopi om klass och stadssegregering. Romanen kom dessutom med ett specialskrivet soundtrack med en gedigen samling svenska artister och gavs sedan ut i ljudbok, där läsningarna gjordes av bland andra rapparen Ken Ring.
Det är svårt att följa upp en så omtalad debut. Cras gör det genom att helt skifta språk och fokus. Falafelrulle har stora ambitioner: en äventyrsroman om sjöfararlivet som tar sin början i Libanon. Dolda mysterier, stora kärlekshistorier och en vardaglig berättelse om en medelålders man som startar falafelhak i en svensk stad. Mycket ska fogas samman här. Försättsbladet blandar citat av Rosa Parks och Entourage-karaktären Ari Gold, vilket är en träffande beskrivning av romanens helhet: samtida pojkighet möter episka ambitioner.
Resultatet blir en rörig roman full av mindre lyckade experiment, som de ofta infogade fotnoterna om allt från falafelns ursprung till seglingstermer. Språket är stolpigt och outvecklat, med en vacklande berättarröst. Huvudpersonen är en medelålders man, men han använder begrepp som snarare hör hemma i en tonårsvokabulär.
Cras har säkert haft roligt i sin iver att skriva det stora äventyret, som spänner över flera kontinenter och blandar samtid med mystik. Dessvärre är det få författare som lyckas med en sådan högt siktande ambition och det kräver en hel del av såväl språkkänsla som förmåga att knyta ihop större berättelser. Det är långt utanför Cras kompetens, och upplevelsen landar i stället i en alltför lång gymnasieuppsats.
