Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
En osannolik historia.  Ett stort havsmonster, spelat av Marina Jakobsson, har huvudrollen i den musikaliska sommarföreställningen Kraken på kroken. Till höger, Henrik Wallgren. Foto: Alexandra Lange.

Kraken på Brännö varv visar vikten av vatten

I Kraken på kroken vill Per Umaerus och Henrik Wallgren lära ut vikten av vattenrespekt. Lis Hellström Sveningson ser en sommartradition med variation på Brännö varv.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

SOMMARTEATER

Brännö varv

Kraken på kroken

av och med Per Umaerus, Henrik Wallgren och Martina Jakobsson

Spelas t o m 16 juli, därefter på turné till simhallar runt om i landet

Miljön är en viktig ingrediens i sommarteatern, ofta till och med utgångspunkten. Lokalförankringen följer med på köpet, det kan betyda allt från ambitioner av typen gräv-där-du-står, till små blinkande kommentarer med avsikt att göra publiken hemtam. Uppsättningarna på Brännö varv jobbar med hela skalan. Teater på varvet har blivit en tradition med variation.

I årets Kraken på kroken är Per Umaerus och Henrik Wallgren tillbaka och vänder sig nu till familjepubliken med ett angeläget ärende: vi måste vara rädda om vattnet. Eller mer precist, havet. Utan det kan vi inte leva.

De bygger sin story på figurerna Hyvel-Bengt och Jonny Dyckert, två vänliga själar som de senaste femton åren har roat barnen med diverse äventyr, uppfinningar och underverk, både på scen och i radio. Men man behöver inte alls känna till dem tidigare. I snickarbyxor och hawaiiskjortor står aktörerna stadigt i varvsmiljön med en direkt och avspänd jargong sinsemellan och glömmer aldrig att fånga in publiken. Per Umaerus Jonny Dyckert är lite ängslig och eftertänksam, men full av konstruktiva idéer. Henrik Wallgrens Hyvel-Bengt är en mer frifräsande optimist. Tillsammans blir de ett välvilligt kombo.

Hyvel-Bengt ska fiska krabbor – till och med de yngsta hänger med. Han får allt möjligt på kroken. I en stövel ligger Kraken gömd, längst framme i tån. Den gulligast havsvarelse som skådats. Men när Hyvel-Bengt och Jonny ger den mat växer Martina Jakobsson, i titelrollen, upp till ett rosa havsmonster av jätteformat. Det söta välter över i det groteska och monstret måste bemästras.

Krake är ett annat ord för åttaarmad jättebläckfisk och ett mytiskt havsvidunder. Att ha fångat det ger Hyvel-Bengt och Jonny Dyckert en affärsidé. De startar en monstercirkus för att visa upp henne och tjäna pengar, men naturen slår – förstås – tillbaka.

Manuset är dramaturgiskt ingen höjdare, det stampar ibland i övergångarna och går på tomgång i orden. Delvis handlar det om att hinna med allt i vi-gör-allting-själva-konceptet. Det mesta av bristerna kompenseras av ett spel som bygger på lekens associativa princip. Där ryms till och med det pedagogiska nitet. Fakta levereras med både värme och förundran redan från start. De vuxna serveras därtill en och annan saltstänkt ordvits.

Brännö varv ger en perfekt inramning, den mer permanenta scenografin stävar nästan in i historien. Scenen är ett intimt och charmigt hemmabygge av skådespelartrion. Segel är spända kors och tvärs över scen och sittplatser, fint skydd för både sol och regn. Fonden visar svallande vågor, där fiskar hoppar i modellteaterform och havsmonstret kravlar upp ur djupen. Tunnor och tåg ger ytterligare accent. I ena hörnet har Umaerus sin enmansorkester, skickligt använd med visst stöd av Wallgren – tromboninsatserna skapar extra stämning. Den trall- och klappvänliga musiken hör till uppsättningens största förtjänster. Där finns också den politiska traditionen, med proggigt gung tonar budskapet fram och alla sjunger med. Visa vattenrespekt!