Konstnär - ett yrke utsatt för våld och trakasserier

Under senare tid har hot, trakasserier och våld riktat mot konstnärer och kulturarbetare uppmärksammats allt mer i den offentliga debatten i Sverige, inte minst på Almedalsveckan. När Myndigheten för Kulturanalys tidigare i år undersökte konstnärers och författares utsatthet, fann man att så många som en tredjedel någon gång fått ta emot hot eller trakasserier kopplat till deras arbete.

Senast i maj skrev GP om hur nazister från Nordiska motståndsrörelsen vandaliserat den turnerande utställningen Moving art project i Johanneberg i Göteborg.

Snövit Hedstierna är konstnär och har tidigare läst på Akademin Valand. Idag bor hon i Stockholm och ställer ut sin konst och performance art världen över. Hon är inte alls förvånad över den höga siffran.

– För mig låter det nästan lite. Det är klart, det beror ju på hur pass mycket offentlig kontakt man har som konstnär, hur ofta man ställer ut och om man jobbar politiskt eller ej. Men jag är inte alls chockad, på något sätt.

Själv har hon varit med om ett antal situationer där utställningar har fått ställas in eller flyttas till följd av hot. Senast var när hon var konstnärlig ledare för en grupp unga konstnärer i Tensta.

– Det uppstod en hotfull situation från en person utifrån, så vi blev tvungna att ställa in den tänkta utställningen. I stället gjorde vi en fredsmanifestation.

Snövit Hedstierna har varit aktiv konstnär i fem år och upplever att det har blivit värre i hela världen när det kommer till hot och trakasserier mot konstutövare. Men hennes erfarenhet är också att Sverige är ett av de länder där man pratar minst om säkerhetsaspekter i utställningssammanhang.

– Jag känner mig ofta tryggare när jag ställer ut utomlands, det finns nästan alltid en mer utarbetad plan kring säkerheten och även mer budget för det. Jag upplever också att man i större utsträckning har med i beräkningen att konst kan trigga människor.

Hon säger att det kan vara ganska små åtgärder som måste till för att skapa större trygghet.

– Det kan till exempel handla om fler konstpedagoger och värdar på plats som kan prata med folk som har svårt att hantera sin upplevelse av konsten, säger hon. Det är också viktigt att kuratorer och konsthallar tar alla slags hot på allvar.

Snövit Hestierna menar också att det är viktigt att tänka på att konsten står i relation till övriga världen.

– Det är ingen liten bubbla. Är det mycket konflikter och missnöje i världen så kommer det synas även där folk tar del av konst.

I Göteborg finns ingen enskild plan för hur man ska hantera hot mot yrkesutövande konstnärer. Mariya Voyvodova (S), kommunalråd och ordförande i kulturnämnden säger att hon inte heller har fått några indikationer från enskilda personer om problemet i staden.

– Innan några åtgärder vidtas behöver vi veta hur situationen ser ut för konstnärer och författare som är verksamma här. Men vi bör givetvis synliggöra problemet och prata om det. Polisen måste ta alla hot av konstnärerna på allvar och kulturskaparna måste våga polisanmäla.

Sedan i april i år finns en demokrati- och hatbrottsgrupp inom polisen i Västsverige och Mariya Voyvodova menar att den typen av bredare åtgärder hjälper konstnärer såväl som andra utsatta grupper i samhället.

– Det är ett samhällsproblem och får inte ses enbart som ett kulturproblem. Kulturskaparna i Sverige och Göteborg ska kunna uttrycka sig genom sin konst utan att riskera hot och hat. I dag behöver vi mer än någonsin fria och modiga konstnärer som vågar problematisera vår historia, nutid och framtid.

Hanna Rasmuson