Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kombinerar lätthet och lurighet

Det var ett tag sedan Johan Asplund publicerade sig i bokform, närmare bestämt elva år sedan sist. Men stilkänslan är omisskännlig, skriver Magnus Haglund.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Johan Asplund
Ord för ord. En polygraf
Daidalos

Vad hände med kultursociologin? Den blev en ordbok. Det är signifikativt för Johan Asplunds essäistiska metod att han låter titeln på sin nya bok anspela på Norstedts oundgängliga synonymordbok, som kom i sin första upplaga 1960. Orden i Asplunds texter upprättar specifika kraftfält genom det sätt de relaterar till varandra.

Det gäller att hitta rätt formulering genom att ge plats för det som rör sig litet vid sidan av och står i förbindelse med vardagens föränderliga skeenden.

I inledningstexten dyker de ovanliga orden ävja och valna upp. Gyttjan som uppstått genom avlagringar i botten av brunn, respektive stelfrusenheten som efterhand infinner sig i fingrarna hos en man som råkar ramla ner i brunnen, fångas på ett precist vis genom de gammaldags klingande orden. Texten är kort men rymmer mycket.

Det var ett tag sedan Johan Asplund publicerade sig i bokform, närmare bestämt elva år sedan sist. Men stilkänslan är omisskännlig, den speciella kombination av lätthet och lurighet som är essämästarens kännemärke.

Det avslutande ordet i titeln, polygraf, säger att boken i fråga består av texter i skilda ämnen. Så har Johan Asplund alltid skrivit. Om det ena och det andra.

Bokens centrala text är den avslutande essän om vänskapen och umgänget med Ulf Linde, tidigare tryckt som katalogförord till en utställning på Thielska galleriet med verk ur Lindes egen samling. Livsvärlden och konstvärlden flätas samman som tilltal och belägenhet. En köksvägg utformad som en Waxholmsbåt.

Gruset som knastrar under skorna i en målning av Ragnar Sandberg. Ett fransk planschverk från 1745 över kroppens anatomi som Ulf Linde ingående studerar på universitetsbiblioteket i Lund, och sedan aldrig nämner mer. Det finns en frihet i orden, och tillfälligheterna ger sammanhanget.