Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Det är lite svårt att glömma och gå vidare när du inte har läkt och haft tiden att sörja. Jag tycker inte att Sydafrika riktigt fick möjligheten att göra det, och därför finns det fortfarande mycket skit", säger Koleka Putuma apropå arvet efter apartheid.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Koleka Putuma befriar poesin från elitism

Performancepoeten Koleka Putuma har tagit Sydafrika med storm. I sina dikter insisterar hon på vikten av minne och rättvisa. På Bokmässan i Göteborg uppmuntrar hon publiken att kasta upp underkläder på scenen.

Koleka Putuma har scenauktoritet. På Yotube finns en inspelning från en poesifestival i Soweto där hon med inlevelse bakom varje stavelse framför sina dikter närmast som en rockstjärna, hela tiden till spontana skrik och applåder. I rum för poesi på Bokmässan i Göteborg läser hon sist på dagen. Publiken är gles, tyst och väldigt svensk.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Jag talar inte inför döda kroppar, inleder Koleka Putuma strängt, och ber alla visa sina känslor – om de känner något – när hon läser. Det är helt okej att kasta upp en behå på scenen, förklarar hon.

I sitt hemland är hon en uppmärksammad performancepoet, dramatiker och regissör. Sina dikter skriver hon i första hand för att framföra dem och gärna på ovanliga platser. Efter att den hyllade debutdiktsamlingen "Collective amnesia" (kollektiv minnesförlust) kom i fjol turnerade hon Sydafrika runt. En gång uppträdde hon på en spoken word-scen som de lokala poeterna hade byggt mellan en biltvätt och en frisör.

- Det var vackert och märkligt. Jag stod mellan gamla män som tvättade bilar och gamla kvinnor som tvättade hår. De senaste två åren har jag funderat mycket på hur jag ska få ut poesin i stället för att vänta på att folk ska komma till den.

Popkulturell poesi

På Youtube finns också några av hennes bildsatta poesivideor, ett slags popkulturell performance, även den ett led i ett befria genren från elitism.

Koleka Putuma är född 1993, ett år före apartheids avskaffande och tillhör därmed nästan den generation som vissa kallar "born free".

- Vi är födda med väldigt mycket bagage, vi är födda till att ta itu med mycket av det som våra föräldrar inte tog itu med och det som landet ännu inte har bearbetat. Min generation kämpar med allt det som apartheid har lämnat till oss.

Dikten "Water", för övrigt en av hennes poesivideor på Youtube, inleds med nyårsfirande vid havet, för vita en lättjefull plats för glädje och njutning, för svarta ett vatten som också förknippas med drunkningar och slaveri. De sydafrikanska stränderna har de senaste åren blivit föremål för hatiska uttalanden från vissa vita som retar sig på att svarta firar julafton och nyårsafton på en gång apartheidreglerade ytor, berättar Koleka Putuma.

- På nyårsafton blir det så visuellt, de svarta på stranden har rört upp fientlighet mellan människor och dikten handlar om det, om vilka som har tillgång till stränder och vatten.

Vitas kärlek till Mandela

Vad betyder det att minnas i ett land där så många pratar om vikten av att glömma och gå vidare? I dikten "1994: A lovepoem" skriver hon om frustrationen över de vitas kärlek till Nelson Mandela, vars förmåga att förlåta apartheid och åren på Robben Island har skapat förväntningar på övriga svarta att vara lika generösa. Något som Koleka Putuma beskriver som svårt.

Men hennes poesi spänner över långt mer än så. Å ena sidan skriver hon om mörker: om såren efter apartheid och om dagens våld mot homosexuella i ett land där de utsätts för hatbrott som "korrigerande våldtäkter". Å andra sidan om passionerad kärlek och lyckliga barndomsminnen.

- Jag känner en skyldighet både i min poesi och dramatik att diskutera historien, vad det innebär att vara ung svart sydafrikan i Sydafrika efter apartheid. Men också att berätta det jag kallar för mina lyckohistorier.

- Det är också att visa motstånd. Det är en revolutionär handling att berätta om kärlek och lycka, resor, om att vara här. Något annat vore inte rättvist.