Klara Zimmergren | Längtan bor i mina steg
Klara Zimmergren | Längtan bor i mina steg

Klara Zimmergren | Längtan bor i mina steg

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Klara Zimmergren är gift, har ett barn och bor i Västra Frölunda upplyser Wikipedia om komikern och medieprofilen. Om den långa vägen fram till det där barnet handlar Zimmergrens bok Längtan bor i mina steg. Men den är också en fragmentarisk självbiografi, med erinringar kring barndom och ungdom, mediekarriär och kärleksförhållanden.

Trots att Zimmergren väl är allra mest känd som komiker, är boken en allvarlig historia. Titelns längtan är förstås längtan efter barn, och barnlöshetens plågor är bokens främsta tema. Invitrofertiseringens processer beskrivs kliniskt, men framför allt känslomässigt. Upprepat hopp, upprepade besvikelser. ”En tjej som är en bit över fyrtio och är gift samt ’bara’ har hund får förr eller senare frågan om barn. Barn, är det något du planerar?” Hur smärtsamt sådana okänsliga frågor kan upplevas beskriver Zimmergren utförligt.

ANNONS

Annars är stilen för det mesta enkel och kåserande, boken är knappast någon självbekännelse. Kring det allra intimaste sätter Zimmergren gränser som gör att skildringen på ett välgörande sätt skiljer sig från merparten av de senaste årens jaglitteratur. Barnlängtan slutar lyckligt i en adoption, men den är bara det ena av bokens två huvudspår.

Det andra är kärleken till djur. Alla djur, från hästar till elefanter – de sistnämnda kommer Zimmergren i närkontakt med som programledare för Djursjukhuset. Men framför allt handlar det om airdaleterriern Frasse. Skildringen av livet som hundägare, av hundpsykologi och hundliv, har starka identifikationsfaktorer. Inte minst känslorna kring att mista en hund och sedan skaffa en ny. För en varbergare som undertecknad är det också fint att läsa Zimmergrens vackra kärleksförklaringar till västkustens pärla.

ANNONS