Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kim Bodnia och Sofia Helin.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kim Bodia som grodman i Bron

Det zoologiska temat fortsätter i del två av tv-serien, konstaterar Mikael van Reis.

Jag såg ett zoologiskt spår i första delen av säsongens Bron. Kim Bodias Martin Rohde rörde sig som en "silverback gorilla" genom storstadsdjungeln medan Sofia Helins Saga Norén var en vädrande vallhund som far runt med ett bestämt voffande till höger och vänster om den veliga mansflocken.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Del två underbygger min zoologiska hypotes. Det våldsbenägna gäng som sprider lungpest uppträder förstås på Youtube och då införda djurmasker – en räv, en råtta, en gris och en kanin, om jag såg rätt. Det är nu inte frågan om vanliga våldsamma veganer eller vilseförda ekoturister utan "rättvise-eko-terrorism". Här har manusförfattaren Rosenfeldt tänkt så det riktigt sprakar.

Serien har hittat en rytm mellan de psykotiska våldsutbrott och de polisiära insatserna i öde industrilokaler. Det hör till genrens stapelvaror. Däremellan finns emellertid en läcker rytm i bild, ljud och ljus. Henrik Georgsson är väl att märka "konceptuerande regissör" medan Carl Edström står för "ljuddesign" – den senare är sofistikerad i sin lågmälda variation. Det handlar eftertryckligen om att vara suggestiv med risk att bli suggestivt suggestiv. Den senare tillgjorda gränsen tangerar regissören.

Saga Norén fortsätter förstås att vara som en replikant från framtiden som måste öva sig i mänskliga känslor. Det är mycket underhållande att följa hennes register mellan charmerande läspning och glasklara deadpan-repliker, men efter hand kommer det registret ändå att bli väl smalt, anar jag. Samtidigt får man se hur de dramatiska under- och sidolinjerna utvecklas och då notera hur Dag Malmbergs polis Hans Petterson är skönt kalibrerande. I sin lätta förvirring är han malmöpolisen som inte ens skulle komma på tanken på ett register över romer.

Finns en fortsättning på det där zoologiska spåret? Jag spekulerar. De där miljöterroristerna – en sorts ekomix av forna RAF och dagens NSU (Nationalsozialistisches Untergrund) – signerar sina dödliga fruktkorgar med en utplacerad grodamulett. Som en påminnelse om en utrotningshotad guldgroda i Centralamerika.

I en suggestivt suggestiv scen ligger Kim Bodia i en hotellbadbassäng och låter sig sjunka till botten med syner av sin sons mördare. Simkunnig? Han tar sig upp till ytan och mördarfejset försvinner. Det slår mig att den där terroristgrodan faktiskt är en version av Guldgrodan som små barn får när de lärt sig simma 25 meter. Silverryggen som guldgroda. Tillbaka till barndomen. Det är Bron ur grodperspektiv.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.