Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/9

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

KG Hammar: Jag skrev till Patti Smith och hon sa ja

Porträtt: Det var ett brev från KG Hammar som fick rockikonen Patti Smith att tacka ja till Bokmässan i Göteborg. På torsdag möts de i ett samtal om livet och litteraturen.

I år medverkar den förre ärkebiskopen i sex seminarier på Bokmässan. Sommaren har inneburit en hel del förberedande läsning men han har också stuckit emellan med en och annan Gotlandsdeckare, han tycker om att känna igen sig i miljöerna. När vi möts är det bara ett par dagar kvar innan han och hans fru lämnar sommarhuset på Gotland och reser tillbaka hem till Lund.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är en stilla förmiddag i Visby. Högsäsongen är över sedan flera veckor men sommarvädret har dröjt sig kvar, även om solen ännu inte lyckats tränga igenom det grå molntäcket. Stojet från en skolgård hörs i bakgrunden och inne i domkyrkan övar organisten inför eftermiddagens begravningsgudstjänst.
Vi möts i ett rum i församlingsgården alldeles intill, ett litet fönster vetter ut mot kyrkan och när vi sätter oss ned slår kyrkklockorna elva.

KG Hammar är klädd i ledig stil, blå jeans och mjuk tröja. Han är 73 år men en synnerligen aktiv pensionär. Det dyker hela tiden upp nya intressanta infallsvinklar på det han håller på med. Att han gift om sig med en 23 år yngre kvinna bidrar till att hålla uppe tempot, säger han och skrattar lite.
Han svarar utförligt och genomtänkt på frågorna, hejdar sig till och med en gång och undrar om det blev någon tanketråd hängande i luften.

Bibeln är ju trots allt en bok

Första gången KG Hammar var med på Bokmässan var 1999, då var en ny Bibelöversättning på gång, och "Bibeln är ju trots allt en bok, rentav många böcker". Detta var tänkt som en engångsföreteelse men kyrkan blev snart en återkommande aktör på mässan med ett omfattande program på scenen Se människan.
- Jag tyckte det var vansinnigt kul med Bokmässan så jag har kommit tillbaka varje år. De första åren var det jag som blev intervjuad, men nu har jag bytt sida, det är roligt och utmanande. Vi väljer böcker som tolkar vad det är att vara människa. Det är spännande att hitta sådana drag i litteratur, vare sig de är medvetna eller ej. 

Bland dem han mött på Bokmässan minns han särskilt Desmond Tutu, men även Ingrid Betancourt och Isabel Allende. Och nu kan han alltså lägga till Patti Smith till den listan.
Bokmässan hade insett att det fanns ett sambandet mellan KG Hammar, Patti Smith och Henning Mankell och bad honom att skriva till Patti Smith och fråga om hon ville komma till Göteborg.
- Det var inte min idé, jag hade aldrig vågat skriva om jag inte haft ett uppdrag.
Vad stod det i brevet?
- Jag skrev helt enkelt att jag hade henne på tv tillsammans med min vän Henning Mankell och hört henne prata om Dag Hammarskjöld som varit jätteviktig för mig.
Sen tänkte han inte så mycket mer på det, han hade i alla fall gjort arrangörerna till viljes, men efter några veckor kom det överraskande svaret att Patti Smith ville komma.
Vad har du för relation till Patti Smith?
- Egentligen ingen alls. Jag är inte så musikkunnig och har inte följt henne, jag hade förstås hört lite av hennes musik, men hade inte läst något.

Ett exemplar av Just Kids, boken där hon berättar om sin första tid som konstnär ligger framför oss på bordet. Han visar på försättsbladet där hon skriver att konst handlar om Gud och att konsten tillhör honom när allt kommer omkring.
- Ett mycket osvenskt sätt att nalkas det. Vår kultur nämner inte Gud, det är alltid omskrivningar. Själv betraktar jag religion som ett slags konstart. 

Begrep först inte Hammarskjölds bok

Gud, freden och Hammarskjöld är det som varit i fokus för KG Hammar under senare år. På Bokmässan möter han också Henrik Berggren som skrivit en ny bok om den förre generalsekreteraren i FN.
- Problemet i Sverige har varit att man antingen tolkar det Hammarskjölds skrivit utifrån mystiken eller också ser man bara till hans politiska sida. Våra svenska politiker vill inte gärna säga att det var Gud som drev Dag Hammarskjöld. Jag är överraskad över Berggens bok, där finns även den mystika sidan, men han stöder sig också på Robert Lipsey som i sin bok lyckas framställa Dag Hammarskjöld som en hel person och inte någon politisk kunnig person med kulturella intressen som man säger i Sverige, istället för att säga andlig.
När kom du själv i kontakt med Vägmärken, Hammarskjölds andliga dagbok?
- Jag läste den först som student, då begrep jag ingenting, vilket brukar vara en tröst för många som försökt och lagt den åt sidan. Men om jag inte hade hittat den igen 20 år senare så hade jag nog aldrig jobbat vidare inom kyrkan.
Vad var det du fastnade för?
- Att den mystika dimensionen är den viktiga. Organisation och struktur är påbyggnad, det är inte det viktiga. En helig text kan inte vara absolut. Det var genom Hammarskjöld jag kom i kontakt med mystiken. Jag har alltid varit socialt och politiskt intresserad och Dag Hammarskjöld var en mystiker i världen.
- På 60-talet trodde man att det var en tidsfråga innan religionen försvann. Den skulle dö ut av sig själv när alla fått utbildning, hälsovård och kultur. Man kunde inte hantera att för Dag Hammarskjöld, som var mer bildad än de flesta, var religionen själva livsnerven. Olof Lagercrantz skrev i Dagens Nyheter att Hammarskjöld hade storhetsvansinne och ansåg sig vara Gud. Men i mystiken ingår detta att se sitt eget liv som bärare av det gudomliga.  Det gäller att ge rum för det gudomliga och tränga undan Egot.
Tycker du att det finns en större öppenhet för detta nu?
- Absolut, det har hänt rätt mycket. Mystiken har ju alltid funnits inom kyrkan, lite som ett finrum. Men det viktiga har ändå handlat om det yttre, om texter som ska fånga sanningen.
Förra året gav du själv ut boken Släpp fången loss som handlar om att Gud inte kan fångas i språket. Men om man inte kan förklara Gud med ord hur går det då att hitta andlig gemenskap?
- Hur ska man hantera detta att vi är språkvarelser och att Gud är bortom språket? Jo, man kan ta lite lätt på det här med organisation och språk och akta sig för att absolutifiera det vi själva tänkt ut. Gud har ju aldrig sagt något, Bibeltexterna är skrivna av människor.
- Man kan ha olika sorters bilder och språk men vara intresserad av andras bilder, inte krama sina egna för hårt. Gemenskapen blir mer av upptäckt än förvaltning av en sanning man fått i det förflutna. 

"Jag är övertygad om att han blev mördad"

Ett annat av hans samtal på mässan handlar om FN och visselblåsaren Anders Kompass, en person KG Hammar känner väl till och som han en gång i tiden ville ha som generalsekreterare i Svenska kyrkan, men Kompass valde FN av familjeskäl. I FN slog han senare larm om sexuella övergrepp och stängdes av från sin tjänst.
KG Hammars egen koppling till FN handlar om Dag Hammarskjöld. Hammar var en av dem som drog igång efterforskningarna om vad som egentligen hände när Hammarskjöld dog.
- Han var ett problem för FN och jag är övertygad om att han blev mördad. Antagligen var det stormakterna som stod bakom. Det är ofattbart att de lyckats mörklägga detta i över 50 år.
KG Hammar mötte själv människor i Zambia (Dåvarande Rhodesia där Hammarskjölds plan störtade) som kunde berätta om intressanta iakttagelser. Han tog kontakt med historikern Susan Williams som i sin bok drog slutsatsen att Hammarskjöld måste ha blivit mördad. Frågan var bara av vem? Så småningom bildades en grupp i London och fyra erkända jurister från olika håll i världen ställde upp och jobbade med efterforskningarna som delvis finansierades av Henning Mankell.
- Mankell var otrolig på det sättet, han var rik som ett troll, men frågade sig alltid var hans pengar kunde göra nytta.

Nu behandlas resultatet av de nya efterforskningarna i FN. Men om sanningen kommer fram hänger på att USA och Storbritannien öppnar sina hemliga arkiv, menar KG Hammar.
- Generalsekreterare Ban Ki-Moon ska snart avgå och skulle säkert vilja avsluta sin period med att det här fallet blir löst. Han trycker på för att det ska bli en lösning. Det händer något nytt varje vecka. Nu vet vi ju att NSA (National Security Agency) spelar in allt. Det är klart att de vet vad som sagts.
 

Nu är ju detta avslutat för din del. Vad är du engagerad i nu?
- Freden. När jag slutade i Uppsala vill jag gärna engagera mig i någon fråga som inte tävlade med min efterträdares engagemang och då blev det vapenhandeln. Under ett antal år jobbade jag i den så kallade Göteborgsprocessen med att göra kyrkorna medvetna om det horribla i vapenhandeln.

Göteborgsprocessen utvecklades sedan till att bli ett globalt nätverk. 2013 hade de lyckats få in vapenhandeln i kyrkornas agenda och nätverket lades ned. Då breddades hans engagemang till att gälla freden i stort.
- Jag har också jobbat med den teologiska traditionen från profeterna och Jesus vad det gäller icke-våld och hur fast vi är i att tro att vi ska lösa konflikter med våld när vår erfarenhet är att konflikter alltid kommer upp någon annanstans om vi tystar dem med våld.

Fred och ickevåld är också ämnet för ett tredje seminarium på Bokmässan tillsammans med Olle Sahlström som i boken Vänd andra kinden till skriver om en pilgrimsvandring från Masthuggskyrkan till Boforsfabriken i Karlskoga. 
- Boken är präglad av flyktingvågen och vår vapenexport och att vi inte kopplar ihop detta. Om vi kvider över bördan av asylsökande så borde vi tänka tanken att inte bidra till att människor måste fly, säger KG Hammar.

Han menar att detta hänger ihop med ett seminarium med Joris Luyendjik vars bok, Simma med hajar, undersöker börskraschen 2008 och kommer fram till att den inte berodde på något enskilt beslut utan att vår ekonomi är som ett förarlöst jetplan. Datorer reagerar på börsens rörelse och kan inte tänka etiskt. 
- Vår ekonomiska världsordning bidrar till våld och krig och fattigdom för att den bygger på ojämlikhet och orättvisor. Vapenhandel hänger intimt samman med finansvärlden. Det är politikernas uppgift att hitta på ursäkter för vapenexport och de vågar aldrig utmana finansvärlden. 

Slutade i förtid

Det är tio år sedan du slutade som ärkebiskop. Då förekom du flitigt i samhällsdebatten och det stormade ofta kring dig. Hur ser du på den tiden nu?
- Det var otroligt roligt att vara ärkebiskop. Det var ett flöde utan dess like. Man är insatt i både ett nationellt och ett globalt sammanhang. De som inte gillade mina politiska åsikter sa att jag politiserade kyrkan, men de var fler utanför kyrkan. Jag minns en moderat politiker som krävde min avgång , men jag satt kvar i flera år efter att han fick gå. 
- Folk var antingen kritiska eller entusiastiska det var ett otroligt litet mellanfält. Jag kände inte igen mig i mina kritikers bild, jag tycker de målade fan på väggen. I en traditionell tolkning tänker man sig att tron ser ut som den alltid har gjort. Men tron har alltid stötts och blötts med samtiden. För mig är det ett livsvillkor.

KG Hammar slutade som ärkebiskop när han var 63 år, ett par år tidigare än han hade behövt. Hans dåvarande fru, Inger som han varit gift med i 40 år, var döende och han hade inget val, säger han.
Kan du sakna tiden när du stod mitt i strömmen?
- Ja, ska jag vara ärlig så händer det att det nyper till lite grann ibland och jag tänker att jag kanske inte riktigt fick avsluta. Men, å andra sidan, när det blir struligt i kyrkan med en massa knasigheter, skandaler som dyker upp, då tycker jag att det är väldigt skönt att inte behöva ägna tid åt det. Apparaten tar så mycket tid. Var tar kreativiteten vägen? Vart tar Gud vägen då?
Vad var det viktigaste som hände i kyrkan under din tid som ärkebiskop?
- Det stora var att vi avvecklade statskyrkan efter 500 år. Å andra sidan märktes det knappt. Jag hade hoppats att det skulle göra större skillnad, att det skulle leda till en mental förvandling hos kyrkans folk, med mycket mer vi-känsla och ansvarstagande, en öppenhet för olika lösningar. Jag trodde det skulle komma en slags lätthet in i strukturen. Men det blev nästan tvärtom, lite krampigt att nu skulle vi minsann se till att bevara som mycket som möjligt av den gamla strukturen. Det känns som det är förändringar på gång nu men det tar längre tid.
Men det har väl ända hänt mycket inom Svenska kyrkan?
- Ja, Svenska kyrkan är mycket mer en röst i samhället än vi var när vi var statskyrka och vi är ju den största organisationen i civilsamhället och är självklart med lite överallt. Det är mer sprutt i kyrkan idag.
Jag tänker också på synen på kvinnliga präster och homosexuellas rättigheter?
- Ja, det har ju gått väldigt fort om man ser det historiskt. Kyrkan var egentligen tidigare än det svenska samhället när det gällde homosexuellas rättigheter. Vi hade en utredning redan på 70-talet, medan homosexualitet fortfarande var sjukdomsstämplat. Det blev en rätt häftig diskussion i 20 år men från 90-talet dök frågan om partnerskap upp. Och där har vi varit ganska ensamma, de flesta andra kyrkor har hållit emot. Det har vi fått mycket skit för och fortfarande är det många kyrkor som inte vill umgås med oss, ryska ortodoxa till exempel. Det har varit kämpigt men är ändå en ganska självklar tolkning för den stora majoriteten.

Ändrade sig på tågluffen

Du är uppvuxen i en prästfamilj, din far och farfar var präster och även två av dina syskon. Var det självklart för dig att välja den banan?
-  Det var det väl först, men när jag började i gymnasiet upptäckte jag att världen var mycket större än den lilla byn jag kommer ifrån, jag hade ett alternativ, att syssla med litteratur och historia, humaniora.
Vad fick dig att ändra dig?
- Åh, det är ganska personligt. Efter studenten luffade jag runt i Europa och vissa upplevelser gjorde att jag kände att jag ville våga mig på teologin. Jag var ju traditionellt uppfostrad i gammal prästgårdsanda, men det politiska året 1968 förändrade mig. Vi var en hel generation där tron blev mer politisk och internationell, för oss blev det något av en test för att se om kyrka tålde oss som tänkte så här. Det var väl lite si och så i början och många av oss åkte utomlands några år men sen kom vi hem och så småningom satt vi som biskopar allihop. 
Vad tror du att du hade blivit om du inte blivit präst?
- Litteraturprofessor, jag professor är ju inte säkert, det handlar så mycket om slumpen. Men jag hade nog blivit akademiker inom den genren.